hade Kongl. Maj:t den 13 samma månad anbefallt, att förskottet borde utbetalas ar Stats-kontoret under händer hefvande medet 2), emot förutnämnde ersättning af nästa årets byggnads-anslag. Efter att Stats-kontoret äfven upplyst huru förbållandet under längre tid varit med Hästgardets kasern-underhåll (en redovisning, som vi här förbigå, såsom egentligen icke tillhörande detta mål, men som visar, et: detta regemente äfven i så fall varit gynnadt på det allmänvas bekostnad, emot öfriga garnisonen, att inga bidrag, på sätt för de andra Gardes-regementerna skett, blifvit genom innehållning af ingvarterings-ersättningen åstadkomna), förklarade Regerin gen åter, i enlighet med föredraganden och Stats rådets tillstyrkan, att kostnaderBa för underhållandet af kasernbyggnaderna för Lifgardet till häst borde, jemväl dädanefter tills vidare af anslaget för de publika husens i hufvudstaden underhållande bestridas. Den 43 Juli 14836 hade i öfverensstämmel:e härmed, och äfven på rådgifvarnes tillstyrkan, Kongl. Maj:t förordnat, att åtskillige reparationer vid samma kasern, beräknade till en kostnad af 2887 Rår 46 sk., finge samma år verkställas, så framt sådant genom Öfverintendents-embetets försorg kunde åstadkommas, utan att kostnaden för arbetets utförande, hvartill årets byggnadsanslag icke lemnade någon tillgång, behöfde liqvideras förr, än i början af nästpåföljde året, då kostnaden skulle af det årets anslag utgå 3). Slutligen då den 44 Maj 1839 inför den tillförordnade Regeringen anmäldes det af Öfverintendents embetet upprättade general-förslag öfver årets reparationer å Kronans hus och byggnader i hufvudstaden, hvarvid äfven blifvit beräknad en reparation å Lifgardets till häst kasern, fann Regeringen, till följd al Kongl. Maj:ts förordnande d. 42 December 1827, sig föranlåten att, enär ingen serskild tillgång för kasernens underhållande förefunnes, för den ifrågavarande reparationen å densamma disponera på enahanda sätt som dittills skett. och biföll Öfverintendents-embe:ets förslag. Då Rikets Ständers genom deras äberopade skrfvelse hos Kongi. Maj:t gjorda anhällan, att anslage: för de publika byggnaderna i hufvudstaden icke måtte användas till kaserners nybyggnad eller underhåll, haft afseende å dispositionen af de till vissa ändamål anordnade statsmedel, samt följaktligen, vid jemförelse af 57, 64 och 65 SS Regeringsformen, bordt tjena till efterrättelse, men samma anhållan (?) 4) icke blifvit iakttagen vid meddelande af ofvan omförmälda beslut, anmärktes detta mot grundlagarna stridiga förbållande i afseende ä de Statsråds-iedamöter, som biträdt de fattade besluten, och hvilka äro: år 1835, Hrr Poppius och von Schulzenheim; år 1836, Grefvarne Rosenblad och Löwenhjelm, jemte Fri. von Schulzenheim, samt år 1839 Friherrarne Stjerneld och Åkerbjelm samt Hr Ihre; äfvensom vid alla dessa tillfällen, i egenskep af föredragande, t. f. Statssekreteraren, Kansli-rådet Ulfsparre. Dessa tilltalade meddelade, i anledning deraf, den förklaring: Att kasernbyggnaden för Lifgardet till häst börjades redan före 1809 under inseende af tillförordnade kommitterade, och kostnaderna dervid bestriddes af serskildt anvista statsmedel. Då sedermera vid 4810 års statsreglering ett årligt anslag af 15,000 Riksdaler till Hofstall och kasernbyggnader på Stat uppfördes till disposition af en serskild Direktion, fortsattes tillsynen å kasernbyggnaden af samma Di rektion till år 18147. Genom Kongl. Brefvet af den 46 April samma år blef ifrågavarande kasernbyggnad, i likhet med öfriga publika husen i bufvudstaden, ställd först under Slottsbyggnads-direktionens, och, efter dess upplösning, enligt Kongl. Brefvet af den 45 December 1818, från och med 4819 under Öfverintendents-embetets tillsyn och vård. Kasernbyggnaden för Lifgardet till häst har således, allt ifrån dess fullbordan, varit räknad bland Kronans publika hus i hufvudstaden, och Öfverintendents2)4f under händer hafvande medel! Något hvar torde hafva hört detta generella uttryck, utan att kunna göra sig riktig reda för dess betydelse. Det är den formel, hvarmed systemet brukat besvärja bristen på en viss Hufvudtitel. När Stats-kontoret rådlöst invändt, att den eller den fonden icke lemnade någon tillgång, har man blott behöft be falla det betala af under händer hafvande medel, och stormen har vikit. Hur skulle det eljest gått, när Grundlagen föreskrifver, at! alla dispositioner äfven af besparingarne måste inskränkas inom viss Hufvudtitel, men sjelfva extra utgiftsfonden,jisom eljest varit en tröst i nöden, icke lemnat tillgång? Så länge denna formel begagnas, kan systemet aldrig komma i förlägenhet för penningar, och Grundlagens föreskrifter aldrig blifva tryckande för godtycket. Red. anm. 3) Åter en anticipation å kommande årens anslag, som aldrig kan anses annorlunda än såsom skuldsättning, och således, der den sker utan Rikets Ständers samtycke, är lagstridig. Detta sätt at! anticipera på statsanslagen hade redan förut utgjort föremål för Rikets Ständers anmärkning, men som de medgörlige KonstitutionsUtskotten vid förra Riksdagar icke beifrat missbruken, tillhöra dessa kategorier af sådana grundlagsvidrigheter, hvilka f. d. rådgifvarne ursäkta dermed: ati de aldrig förut blifvit åtalade. Red. anm. 4) Härvid bör anmärkas, huru det antagna skrifsättet, att Rikets Ständers vunderd. anhållan hos Konungen icke kan på något sätt ändra eller minska kraften af deras i Grundlagen tillförsäkrade rätt, att angående statsmedlen förordna. Red, avm. SEE ADSENSE FISEN SN TESEN EA ——.z— 2! 0 Sssssesssoeessssssmmm——— s—— som sedan flera år hängde nästan bortglömd ett aflägset rum? Och hvarföre just nu med af sigt bringa den framför hans ögon? Tludar dat han ännu aftarginnada datta unn