dröm -både-är vanligt och lofgifvet, fantaiserar hop
lögner om de personer, som jag utrikes vill sätta i
misskredit. Hvad tycker du väl, Richard? Jag har
på detta sätt i drömmen tyckt mig skrifva missfirm-
liga och osanna saker till och med om dig, och
skickat till Breckhaus i Tyskland; likåsom jag för-
fattat den ena slagdängan efter den andra för att
skada dig inom fäderneslandet; och alltsammans der-
före, att, när jag drömmer, ser jag dig i en helt an-
nan dager, än när jag är vaken, har mina sinnen i
behåll och kan bruka mitt menskliga förnuft.
I sjelfva verket, bästa Furumo, skulle detta be-
tyda icke det ringaste, ty hvilken drömmer icke både
absurdt och infamt? Sådant brukas allmänt, och
ingen menniska säger något derom. Men olyckan
vill, att jag icke blott drömmer lifligt, utan, hänförd
af mitt temperament, talar jag tillika i sömnen.
Afven- detta, goda Richard, vore ej det ringaste
anmärkningsvärdt, om jag icke egde i mitt hus en
betjent, som satt sig i sinnet att blifva en märk vär-
dig man. Han är ganska trogen och bra annars,
kan skrifva stil, ärnar, som jag tror, blifva prest,
och är under tiden kammartjenare hos mig, i rang
näst efter vår goda Jacques, som du känner. Denna
man ligger inne hos mig om nätterna för att passa
mig upp med hvad som då kan förefalla. Karlen he-
ter Angeldorff, och lär vara slägt med någon skåning.
Hvad tycker du nu om det oråd, som min besked-
lige lakej Angeldorff fallit på? I stället för att in-
skränka sig till de göromål, som anstå en kammar-
tjenare, har han gått så långt i kärlek och intresse
för min person, att han roat sig med att vid natt-
lampans sken uppskrifva allt hvad han hör mig tala
i sömnen. Naturligtvis radoterar jag mycket om dig,
af skäl, som jag i det föregående gjort begripliga;
och allt detta har min Angeldorff upptecknat, delsi
form af bref, som han insändt att införas i Svenska
Biet, dels i skepnad af grön , blå- och gulrutiga bro-
chyrer.
Blif derföre icke ond, bästa Richard, öfver dessa
mina bref, hvilka intet annat äro, än löjliga dröm-
mars foster, och af hvilka du säkert genom min ni-
tiske, skrifveri älskande kammarjenares arbete får
läsa en hel series. Orsaken hvarföre min goda An-
geldorff insänder dessa befängda produkter till Biet,
är troligen, att denna tidning, såsom skapad för
drömmande menniskor (såväl dem, som drömma om
att någon sanning finnes i vår ännu qvarstående a-
delsinstitution, som i dea närvarande äktenskaps-
formens, och de från katbolicismen bibehållne kyrko-
meningarne), tillika skulle vara den bäst passande
lokal för herr Hugo Löwenstjernas drömbref.
Jag log, när jag blef bekant med min kammartje-
nares lilla glada puts, hvarmed han tänkt göra bå-
de min person en ära och derjemte visa sitt devou-
ement, som för mig är så stort, sti han bållit mig
till och med som sofvande värd att anses som för-
fattare. Såsom vaken har jag likväl velat underrätta
dig om sakens rätta sammanhang, och derföre nu
tillskrifvit dig i Aftonbladet, hvilket är de vaknes
tidning
Var derföre, gode Richard, lika öfvertygad hädan-
efter som hittills, att du inga fiender har hvarken i
Biet, i Upsala, eller någonstädes; ty alla bref, utfall
och småsaker, hvilka, hädanefter som bittills. emot
dig skola visa sig, äro ingenting annat, än din gam-
la, goda vän, Hugo Löwenstjernas ord, talade i söm-
nen, och antecknade af någon min snälla lakej, hvil-
ken ärnar göra sig odödlig genom att allmängöra
sådant. Hela Biet är, så att säga, intet annat än
Törnrosens bok, affattad på nartsidan. Du torde
förundra dig öfver denna oväntade upptäckt, och att
det är jag sjelf, som äfven här ligger och spelar un-
der alltsammans, men så är det imedlertid verk-
ligen.
Sedan jag kommit under fund med förhållandet,
och märkt att man på Jagtslottet brukade skrifva
upp mina drömmer, har jag ganska mycket roat mig
deråt, men allenast bedt min beskedliga Angeldorff
stryka ut den del af radoterierna, som innefattade
för långa och osammanhängande slentrianer. Lik-
väl har han svarat mig, att, likasom sådana saker
mycket väl anstode en person, som talade i sömnen,
skulle det också med stor enthusiasm läsas af Sv.
Biets abonnenter, emedan de på sjelfva dagarne vore
hvad jag är om nätterna. Jag har då skrattat och
låtit honom bandla efter behag.
I mitt drömbref förlidne 8 April, ser du, att jag
synnerligen vurmar med historier, som skola inne-
fatta vederläggningar af dens. k. Det-går-an tbeorien.
Hvar och en, som är vaken, liksom jag nu, märker
utan svårighet, att då man blott först en gång rik-
tigt vet hvad som menas med denna theori ), så bevisa
dessa historier om Bengt Gudmunsson och Stina Eva
m. fl. lika litet, som alla de förut i samma väg och af
samma missförstånd utgifne noveller. Denna theorie
innefattar i korthet blott det, att utan verklig kär-
lek emellan man och qvinna herrskar hvarken mo-
ralitet eller lycka i deras förhållande; och då äkten-
skapsinstitutionen, i sin närvarande form, ingen ga-
ranti lemnar härpå, så behöfver den också nödvändigt
ombildas till förbättring. Detta kan ingen menniska
neka, och ingen betviflar det heller, fast icke alla utsäga
) Se bärom bland annat, den ej längesedan allmänt
gjorde recensionen öfver Hvasserska boken om äk-
tenskapet.
OO SEE EE—
I Men deriemte hade en så dyster melankoli be-