dröm -både-är vanligt och lofgifvet, fantaiserar hop lögner om de personer, som jag utrikes vill sätta i misskredit. Hvad tycker du väl, Richard? Jag har på detta sätt i drömmen tyckt mig skrifva missfirmliga och osanna saker till och med om dig, och skickat till Breckhaus i Tyskland; likåsom jag författat den ena slagdängan efter den andra för att skada dig inom fäderneslandet; och alltsammans derföre, att, när jag drömmer, ser jag dig i en helt annan dager, än när jag är vaken, har mina sinnen i behåll och kan bruka mitt menskliga förnuft. I sjelfva verket, bästa Furumo, skulle detta betyda icke det ringaste, ty hvilken drömmer icke både absurdt och infamt? Sådant brukas allmänt, och ingen menniska säger något derom. Men olyckan vill, att jag icke blott drömmer lifligt, utan, hänförd af mitt temperament, talar jag tillika i sömnen. Afvendetta, goda Richard, vore ej det ringaste anmärkningsvärdt, om jag icke egde i mitt hus en betjent, som satt sig i sinnet att blifva en märk värdig man. Han är ganska trogen och bra annars, kan skrifva stil, ärnar, som jag tror, blifva prest, och är under tiden kammartjenare hos mig, i rang näst efter vår goda Jacques, som du känner. Denna man ligger inne hos mig om nätterna för att passa mig upp med hvad som då kan förefalla. Karlen heter Angeldorff, och lär vara slägt med någon skåning. Hvad tycker du nu om det oråd, som min beskedlige lakej Angeldorff fallit på? I stället för att inskränka sig till de göromål, som anstå en kammartjenare, har han gått så långt i kärlek och intresse för min person, att han roat sig med att vid nattlampans sken uppskrifva allt hvad han hör mig tala i sömnen. Naturligtvis radoterar jag mycket om dig, af skäl, som jag i det föregående gjort begripliga; och allt detta har min Angeldorff upptecknat, delsi form af bref, som han insändt att införas i Svenska Biet, dels i skepnad af grön , blåoch gulrutiga brochyrer. Blif derföre icke ond, bästa Richard, öfver dessa mina bref, hvilka intet annat äro, än löjliga drömmars foster, och af hvilka du säkert genom min nitiske, skrifveri älskande kammarjenares arbete får läsa en hel series. Orsaken hvarföre min goda Angeldorff insänder dessa befängda produkter till Biet, är troligen, att denna tidning, såsom skapad för drömmande menniskor (såväl dem, som drömma om att någon sanning finnes i vår ännu qvarstående adelsinstitution, som i dea närvarande äktenskapsformens, och de från katbolicismen bibehållne kyrkomeningarne), tillika skulle vara den bäst passande lokal för herr Hugo Löwenstjernas drömbref. Jag log, när jag blef bekant med min kammartjenares lilla glada puts, hvarmed han tänkt göra både min person en ära och derjemte visa sitt devouement, som för mig är så stort, sti han bållit mig till och med som sofvande värd att anses som författare. Såsom vaken har jag likväl velat underrätta dig om sakens rätta sammanhang, och derföre nu tillskrifvit dig i Aftonbladet, hvilket är de vaknes tidning Var derföre, gode Richard, lika öfvertygad hädanefter som hittills, att du inga fiender har hvarken i Biet, i Upsala, eller någonstädes; ty alla bref, utfall och småsaker, hvilka, hädanefter som bittills. emot dig skola visa sig, äro ingenting annat, än din gamla, goda vän, Hugo Löwenstjernas ord, talade i sömnen, och antecknade af någon min snälla lakej, hvilken ärnar göra sig odödlig genom att allmängöra sådant. Hela Biet är, så att säga, intet annat än Törnrosens bok, affattad på nartsidan. Du torde förundra dig öfver denna oväntade upptäckt, och att det är jag sjelf, som äfven här ligger och spelar under alltsammans, men så är det imedlertid verkligen. Sedan jag kommit under fund med förhållandet, och märkt att man på Jagtslottet brukade skrifva upp mina drömmer, har jag ganska mycket roat mig deråt, men allenast bedt min beskedliga Angeldorff stryka ut den del af radoterierna, som innefattade för långa och osammanhängande slentrianer. Likväl har han svarat mig, att, likasom sådana saker mycket väl anstode en person, som talade i sömnen, skulle det också med stor enthusiasm läsas af Sv. Biets abonnenter, emedan de på sjelfva dagarne vore hvad jag är om nätterna. Jag har då skrattat och låtit honom bandla efter behag. I mitt drömbref förlidne 8 April, ser du, att jag synnerligen vurmar med historier, som skola innefatta vederläggningar af dens. k. Det-går-an tbeorien. Hvar och en, som är vaken, liksom jag nu, märker utan svårighet, att då man blott först en gång riktigt vet hvad som menas med denna theori ), så bevisa dessa historier om Bengt Gudmunsson och Stina Eva m. fl. lika litet, som alla de förut i samma väg och af samma missförstånd utgifne noveller. Denna theorie innefattar i korthet blott det, att utan verklig kärlek emellan man och qvinna herrskar hvarken moralitet eller lycka i deras förhållande; och då äktenskapsinstitutionen, i sin närvarande form, ingen garanti lemnar härpå, så behöfver den också nödvändigt ombildas till förbättring. Detta kan ingen menniska neka, och ingen betviflar det heller, fast icke alla utsäga ) Se bärom bland annat, den ej längesedan allmänt gjorde recensionen öfver Hvasserska boken om äktenskapet. OO SEE EE— I Men deriemte hade en så dyster melankoli be