lika sätt, att alla gerna vilja vindicera dem åt sig sjelfva, af samma skäl, som hvar och en vill anses för kristligt sinnad och religiös — fastän på sitt vis —; utan man måste i det af seendet äfven kunna framställa några bestämda grundsatser, hvarefter frihetskärleken och reformnitet må kunna bedömas i deras olika utgreniagar och tillämpning på stat och samhälle. Det torde äfven vara i minnet, att Aftonbladet aldrig beskyllt nuvarande Redaktören af Freja för något uppsåtligt förräderi mot reformernas sak, och detta bör läggas noga märke till, men väl, att denne Redaktör under första året af Riksdagen lät dåra och leda sig af en slug och väl beräknande medarbetare, hvars rätta beskaffenhet andra redan den tiden ganska väl kände; och att Freja i följd häraf, kanske utan att den nuvarande Redaktören då genomskådade saken, genom sin riksdagsplan och en mängd andra sofistiska artiklar samt illvilliga insinuationer mot åtskilliga notabiliteter af oppositionen, arbetade hofvets önskningar i händerna, i flere ganska maktpåliggande fall. Derföre skiljde vi ock uttryckligen mellan hufvud-redaktören och den ifrågavarande medarbetaren, samt förklarade, att man kunde på den ena sidan i Freja, i ett och annat, finna den frimodigaste opposition medan de ledande artiklarna på första sidan arbetade mot reformerna. Alfsigten härmed var tydligen att lemna Freja ett otvunget tillfälle och anledning, att i stället för det pro et contra; det körande fram och tillbaka i alla möjliga håll och riktningar, som under den föregående tiden utgjort Frejas hufvudsakliga kännemärke, lemna henne ett otvunget tillfälle och anledning att frisäga sig sjelf från den snön, som föll i fjoln, såsem Allehanda kallade det, samt att kunna. begynna ett novo conto genom ett bestämdt förklarande, hvilka af de föregående principerna, den muvarande redaktionen sjelf adopterar eller icke. Att nu f. d. Utgifvaren verkligen en längre tid var medarbetare i Freja, och under den tiden författade, så väl den förut omnämnda Riksdagsplanen, deri Ständerna afråddes att befatta sig med reformerna;. som: en mängd andra artiklar, dels med dels utan signatur, till: förmån för skråoch prohibitiv-intressena af hvilka han var serskildt engagerad och lönad, men serdeles emot en representatiomsreform med allmänna val, är allom bekant och af Freja sjelf vitsordadt, likasom riktningen att ifrågavarande mans politiska tänkesätt ingalunda varit någon okända alltsedan början af 1830-talet, emedan den nu mera upphörda men mot Riksdagens slut åter utkommande tidningen Argus gifvit tillräckliga prof derpå, så att hans utträdande ur Freja ingalunda stod i sammanhang med någon plötslig öfvergång från det liberala partiet, utan endast var en följd deraf, att Freja Red., såsom då sades, fick ögonen öppna. Våra uppmaningar till Freja, att förklara sig närmare och uppdraga en gränslinea emellan förr och nu, borde således icke kunna väcka hennes vrede om ej för det fallet, att den nu varande Redaktionen ämnade antingen fortsätta samma dubbla och inkonseqventa roll, som förut blifvit följd, eller också acceptera såsom sitt eget, allt hvad f. d. Utgifvaren skrifvit i Freja, men förneka att någontisg deraf stått i strid emot folkets och reformernas sanna intresse, d. v. s. ikläda sig sjelf den afvikna hvalfiskens skinn och i sammanhang dermed äfven sjelf fortsätta hvalfiskeriet i en ge riktning, nemligen den, att genom lögnaktiga beskyllningar och utkastande af misstankar mot Aftonbladets och Dagligt Allehandas publicistiska karakter, från ett annat håll underhjelpa den desperata pressens taktik, att minska dessa tidningars inflytande. Det är detta sednare, som Freja nyligen synts vilja göra, ehuru Dagl. Allehanda för denna gången blifvit för ögonblicket visligen undantaget; och det var då, men icke förr, som vi ansågo oss äga både rätt och pligt, att företaga en räfst med de antecedentia, som Frejaredaktören sjelf formligen erkänt såsom sina egna. Nu är det ju också klart, att om dessa antecedentia icke betyda det ringaste i sig sjelfva, eller så länge de utgjorde en snö, som föll i fjoln, så måste saken blifva helt och hållet annorlunda, i samma mån som de erkännas och måste betraktas såsom integrerande delar af Frejas politiska karakter och tendens äfven för framtiden; ty om en tidning än så mycket svänger sig med frihetsdundrande allmänna fraser, men af en a aAa Mm —