lika sätt, att alla gerna vilja vindicera dem åt
sig sjelfva, af samma skäl, som hvar och en
vill anses för kristligt sinnad och religiös —
fastän på sitt vis —; utan man måste i det af
seendet äfven kunna framställa några bestämda
grundsatser, hvarefter frihetskärleken och reform-
nitet må kunna bedömas i deras olika utgrenia-
gar och tillämpning på stat och samhälle. Det
torde äfven vara i minnet, att Aftonbladet al-
drig beskyllt nuvarande Redaktören af Freja för
något uppsåtligt förräderi mot reformernas sak,
och detta bör läggas noga märke till, men väl,
att denne Redaktör under första året af Riks-
dagen lät dåra och leda sig af en slug och väl
beräknande medarbetare, hvars rätta beskaffenhet
andra redan den tiden ganska väl kände; och
att Freja i följd häraf, kanske utan att den nu-
varande Redaktören då genomskådade saken, ge-
nom sin riksdagsplan och en mängd andra so-
fistiska artiklar samt illvilliga insinuationer mot
åtskilliga notabiliteter af oppositionen, arbeta-
de hofvets önskningar i händerna, i flere ganska
maktpåliggande fall. Derföre skiljde vi ock ut-
tryckligen mellan hufvud-redaktören och den
ifrågavarande medarbetaren, samt förklarade, att
man kunde på den ena sidan i Freja, i ett och
annat, finna den frimodigaste opposition medan
de ledande artiklarna på första sidan arbetade
mot reformerna. Alfsigten härmed var tydligen
att lemna Freja ett otvunget tillfälle och anled-
ning, att i stället för det pro et contra; det kö-
rande fram och tillbaka i alla möjliga håll och
riktningar, som under den föregående tiden ut-
gjort Frejas hufvudsakliga kännemärke, lemna
henne ett otvunget tillfälle och anledning att
frisäga sig sjelf från den snön, som föll i fjoln,
såsem Allehanda kallade det, samt att kunna.
begynna ett novo conto genom ett bestämdt
förklarande, hvilka af de föregående principerna,
den muvarande redaktionen sjelf adopterar el-
ler icke.
Att nu f. d. Utgifvaren verkligen en längre
tid var medarbetare i Freja, och under den ti-
den författade, så väl den förut omnämnda Riks-
dagsplanen, deri Ständerna afråddes att befatta
sig med reformerna;. som: en mängd andra ar-
tiklar, dels med dels utan signatur, till: förmån
för skrå- och prohibitiv-intressena af hvilka han
var serskildt engagerad och lönad, men serdeles
emot en representatiomsreform med allmänna val,
är allom bekant och af Freja sjelf vitsordadt,
likasom riktningen att ifrågavarande mans politi-
ska tänkesätt ingalunda varit någon okända allt-
sedan början af 1830-talet, emedan den nu mera
upphörda men mot Riksdagens slut åter utkom-
mande tidningen Argus gifvit tillräckliga prof
derpå, så att hans utträdande ur Freja ingalunda
stod i sammanhang med någon plötslig öfver-
gång från det liberala partiet, utan endast var
en följd deraf, att Freja Red., såsom då sades,
fick ögonen öppna. Våra uppmaningar till Freja,
att förklara sig närmare och uppdraga en gräns-
linea emellan förr och nu, borde således icke
kunna väcka hennes vrede om ej för det fal-
let, att den nu varande Redaktionen ämnade
antingen fortsätta samma dubbla och inkonse-
qventa roll, som förut blifvit följd, eller också
acceptera såsom sitt eget, allt hvad f. d. Utgif-
varen skrifvit i Freja, men förneka att någontisg
deraf stått i strid emot folkets och reformernas
sanna intresse, d. v. s. ikläda sig sjelf den af-
vikna hvalfiskens skinn och i sammanhang der-
med äfven sjelf fortsätta hvalfiskeriet i en ge
riktning, nemligen den, att genom lögnaktiga be-
skyllningar och utkastande af misstankar mot
Aftonbladets och Dagligt Allehandas publicistiska
karakter, från ett annat håll underhjelpa den de-
sperata pressens taktik, att minska dessa tidnin-
gars inflytande. Det är detta sednare, som Freja
nyligen synts vilja göra, ehuru Dagl. Allehanda
för denna gången blifvit för ögonblicket visligen
undantaget; och det var då, men icke förr, som
vi ansågo oss äga både rätt och pligt, att före-
taga en räfst med de antecedentia, som Freja-
redaktören sjelf formligen erkänt såsom sina egna.
Nu är det ju också klart, att om dessa ante-
cedentia icke betyda det ringaste i sig sjelfva,
eller så länge de utgjorde en snö, som föll i
fjoln, så måste saken blifva helt och hållet an-
norlunda, i samma mån som de erkännas och
måste betraktas såsom integrerande delar af Frejas
politiska karakter och tendens äfven för framti-
den; ty om en tidning än så mycket svänger sig
med frihetsdundrande allmänna fraser, men af en
a - aAa Mm — -