as, kunna äga sakförare, hvilka fräekt trampa
pbederns lagar och moralens bud under fötternas
——;— — pVi fråga blott hvarje rättänkande
menniska, hvilket namn Aftonbladets här ofvan
pbevisade förfarande förtjenar. Om en enskild
person muntligen kringförde sådana, en annans
pheder och åra förnärmande osanningar, och sök-
te styrka dem genom sådana bedrägerier, som
de-. uppräknade, skulle ej hvarje hederlig man
pförklara honom för en skurk? —— Vill han,
vill välborne Hr Lars Hjerta verkligen med sin
heder ansvara för de uppenbara streck, Aftoa-
pbladet begått och begår? Huru många ören
,vore då hans heder värd? — — Likväl står
det fast, att ett sådant lögn- och bedrägeri-sy-
astem, som ÅA. B:s ofvan framställda, vanhedrar
ptidningspressen, — —; hvarje man, som ännu
icke anser heder och ära för ett tomt ord, skali
efter sin förtjenst anse dep tidning, som sålun-
da uppfyller sin bestämmelseo ——; detta är
ännu på långt när icke allt, som förekommer
uti ifrågavarande tidaingsnummer, och det för-
närnligast i anledning af den oförgripliga anbål-
lan, som vi sednast gjorde, att Freja måtte nå-
gorlunda tydligt säga oss hvad hon nu tänker i
representationsfrågan.
Oss, som litet närmare känna Freja-redaktö-
ren, förundrar det visserligen på intet vis, att
Freja, sedan hon i åratal fått snart sagdt fritt
och ohejdadt angripa Aftonbladets karakter och
söka på allt upptänkligt sätt göra dess motiver
misstänkta inför allmänheten med hvalfiskupp-
finningar, illvilliga kombinationer och osanningar
af alla slag; sedan hon beskyllt Aftonbladet öm-
som för öfvergifvande af nationens sympatier,
ömsom än för aristokratiska tendenser, än för
hyllande af massans makt, än att krypa för
ministererna och för framtiden, än att hafva ea
hemlig dragningskraft till hofvet, än att vara i
hemlighet köpt af utlänningen och arbeta för
Gottlands öfverlemnande till Engelsmännen: med
ett ord för allt möjligt, det ena orimligare än det
andra, och utan att kunna beledsaga dessa, som
man visserligen kunde kalla dem, denigrations-
försök, med några bevis; — att, säga vi, en så-
dan redaktion icke kan berga sin galla inom sig,
när man slutligen börjar anställa en räfst med
henne sjelf och de!s begära bevis för beskyll-
ningarna, dels fordra en förklaring öfver hennes
egna oefterrättligheter och inkonseqvenser. All-
mänheten är dock numera lyckligtvis för van vid
dylika utgjutelser, för att betrakta dem i och för sig
sjelfva såsom annat än hvad de i sjelfva verket äro;
och hvad Aftonbladet beträffar, så ämna vi icke
af allt detta skojande, som gerna må af andra
förvaras såsom en egen sida af Blanchiadernas
florilezium, låta ett ögonblick leda oss från sjelf-
va ämnet... Hufvudföremålet är för oss vunnet,
då vi, om också på detta sätt, som var det enda
att vänta af Freja-conduiten, nu ändtligen fått
den hedervärda redaktionen ifrån stearinljusenx
och läsebibliotheket inpå ämnen af mera all-
mänt intresse; och läsaren skall snart få se, huru
galant det i den delen skall börja jemka sig :
den ena punkten efter den andra. — -
Det vigtiga vid en sådan strid som denna för
publikens skull är, dels att den ej må urarta til
ett oändligt kältringsgräl, om påfvens skägg, mer
dels ock i synnerhet, och detta är åtminstone det
stridssätt som vi alltid sökt följa, att så vidi
möjligt kunna undvika de vapen af otäck mo-
ralisk smutskastning och grofva skällsord, som
motståndaren hufvudsakligt använder. Hvad tyc-
kes t. ex. om orden skurkp, bedrägeris, —
suppenbara streck;, — brutalt gäckeri med all
hvad heder och anständighet ärs — och detts
användt mot samma person, för hvilken Freja
redaktör en annan gång affekterade att offentliger
förklara sin personliga vänskap nästan i samm:
andetag, som han beskyllde honom att vara köp
af utlänningen?
För att nu hålla dessa båda syftemål i behö
rigt ögnamärke, måste vi först söka gifva en nö
dig begränsning åt tvistefrågan och tillika erinr:
om hvarföre det ezentligen kan vara af någor
betydelse för det allmänna, att ännu fortfar:
dermed.
Läsaren torde då behaga erinra sig, att v
ifrån början ansett vigtigt — och det lär äfver
medgifvas att så är — det hvarje publicist upp
träder icke blott med stora svassande ord on
sin kärlek för frihet, sanning, rättvisa, samhälls
ordning och nyttiga reformer, emedan dessa or
i sin allmänlighet kunna tolkas på så många o
Dlat sam al att var onarvt alämdt ca myvckat