as, kunna äga sakförare, hvilka fräekt trampa pbederns lagar och moralens bud under fötternas ——;— — pVi fråga blott hvarje rättänkande menniska, hvilket namn Aftonbladets här ofvan pbevisade förfarande förtjenar. Om en enskild person muntligen kringförde sådana, en annans pheder och åra förnärmande osanningar, och sökte styrka dem genom sådana bedrägerier, som de-. uppräknade, skulle ej hvarje hederlig man pförklara honom för en skurk? —— Vill han, vill välborne Hr Lars Hjerta verkligen med sin heder ansvara för de uppenbara streck, Aftoapbladet begått och begår? Huru många ören ,vore då hans heder värd? — — Likväl står det fast, att ett sådant lögnoch bedrägeri-syastem, som ÅA. B:s ofvan framställda, vanhedrar ptidningspressen, — —; hvarje man, som ännu icke anser heder och ära för ett tomt ord, skali efter sin förtjenst anse dep tidning, som sålunda uppfyller sin bestämmelseo ——; detta är ännu på långt när icke allt, som förekommer uti ifrågavarande tidaingsnummer, och det förnärnligast i anledning af den oförgripliga anbållan, som vi sednast gjorde, att Freja måtte någorlunda tydligt säga oss hvad hon nu tänker i representationsfrågan. Oss, som litet närmare känna Freja-redaktören, förundrar det visserligen på intet vis, att Freja, sedan hon i åratal fått snart sagdt fritt och ohejdadt angripa Aftonbladets karakter och söka på allt upptänkligt sätt göra dess motiver misstänkta inför allmänheten med hvalfiskuppfinningar, illvilliga kombinationer och osanningar af alla slag; sedan hon beskyllt Aftonbladet ömsom för öfvergifvande af nationens sympatier, ömsom än för aristokratiska tendenser, än för hyllande af massans makt, än att krypa för ministererna och för framtiden, än att hafva ea hemlig dragningskraft till hofvet, än att vara i hemlighet köpt af utlänningen och arbeta för Gottlands öfverlemnande till Engelsmännen: med ett ord för allt möjligt, det ena orimligare än det andra, och utan att kunna beledsaga dessa, som man visserligen kunde kalla dem, denigrationsförsök, med några bevis; — att, säga vi, en sådan redaktion icke kan berga sin galla inom sig, när man slutligen börjar anställa en räfst med henne sjelf och de!s begära bevis för beskyllningarna, dels fordra en förklaring öfver hennes egna oefterrättligheter och inkonseqvenser. Allmänheten är dock numera lyckligtvis för van vid dylika utgjutelser, för att betrakta dem i och för sig sjelfva såsom annat än hvad de i sjelfva verket äro; och hvad Aftonbladet beträffar, så ämna vi icke af allt detta skojande, som gerna må af andra förvaras såsom en egen sida af Blanchiadernas florilezium, låta ett ögonblick leda oss från sjelfva ämnet... Hufvudföremålet är för oss vunnet, då vi, om också på detta sätt, som var det enda att vänta af Freja-conduiten, nu ändtligen fått den hedervärda redaktionen ifrån stearinljusenx och läsebibliotheket inpå ämnen af mera allmänt intresse; och läsaren skall snart få se, huru galant det i den delen skall börja jemka sig : den ena punkten efter den andra. — Det vigtiga vid en sådan strid som denna för publikens skull är, dels att den ej må urarta til ett oändligt kältringsgräl, om påfvens skägg, mer dels ock i synnerhet, och detta är åtminstone det stridssätt som vi alltid sökt följa, att så vidi möjligt kunna undvika de vapen af otäck moralisk smutskastning och grofva skällsord, som motståndaren hufvudsakligt använder. Hvad tyckes t. ex. om orden skurkp, bedrägeris, — suppenbara streck;, — brutalt gäckeri med all hvad heder och anständighet ärs — och detts användt mot samma person, för hvilken Freja redaktör en annan gång affekterade att offentliger förklara sin personliga vänskap nästan i samm: andetag, som han beskyllde honom att vara köp af utlänningen? För att nu hålla dessa båda syftemål i behö rigt ögnamärke, måste vi först söka gifva en nö dig begränsning åt tvistefrågan och tillika erinr: om hvarföre det ezentligen kan vara af någor betydelse för det allmänna, att ännu fortfar: dermed. Läsaren torde då behaga erinra sig, att v ifrån början ansett vigtigt — och det lär äfver medgifvas att så är — det hvarje publicist upp träder icke blott med stora svassande ord on sin kärlek för frihet, sanning, rättvisa, samhälls ordning och nyttiga reformer, emedan dessa or i sin allmänlighet kunna tolkas på så många o Dlat sam al att var onarvt alämdt ca myvckat