den fredliga militärtjenstens många skuggsidor
och hans af fadrens vrede och skiljsmessan frår
den älskade förkrossade hjerta längtade, att:
verksamt lif få förgäta de qval, det icke vågade
uttala, så beslöt han att i Afrika söka, om e
sin lycka, åtminstone sitt själslugn. Denna fö-
resats mognade i Strassburg till fullt beslut
emedan han, genom bemedling af en sin vän
hvars far hade hefälet i denna fästning, erhöll
rekommendationsbref till marskalk Valee, och så-
lunda kunde anträda resan med grundadt bopp
om en passande anställning. För hans kränkta
barnsliga pligt- och hederskänsla var det för öf-
rigt bäst att han aflägsnade sig så långt som
möjligt, och så lösslet han sig med våld från
fäderneslandet, som snart skulle ligga långt bak-
om honom, med allt hvad han älskade och vär-
derade.
En månad sednare fyllde en frisk, nordlig
vind seglen på ångfartyget Tricolores som, för att
så mycket mer påskynda sin fart, stolt utbredde
dem, liksom svanen sina hvita vingar, och ilade
mot Algiers kuster.
Den mörka natten hade lemnat rum åt en
herrlig mörgön ; svala vindar hade skingrat hvarje
spår afstöcknet, och underrättelsen, att man var
nära målet, hade lockat alla passagerare på däck.
Afven ÖOskarsinfann sig bland dem och riktade,
med korslagda armar, sina sorgsna blickar åt
den antydda punkten.
Hvarje hjerta klappade af orolig tanka på hvad
sora väntade honom i det land; man ilade till mö-
tes, Förhoppningar och bekymmer korsade hvaran-
dra i de flestes själ, och hos mången hoppressa