med den mala fides, för hvilket de som begagns
denna taktik, erhållit den numera till sin betydelse
någorlunda kända benämningen afpolitiska hvalfi-
skar, allt sedan den bekante Argi lika bekanta fny-
savde och dykande på djupet i representativus-
frågan. Huru förhåller sig nu denna politiska
hvalfisknatur till Frejas beteende i frågan om
Adeln? Det är, säger Freja — mot Adelsinsii-
tulionen och dess id vi riktade våra vapen.n
Manne det då var för att motarbeta institutio-
nen och dess id, som Freja rekommenderade,
bland alla de ingifaa representationsförslagen, det
som åsyftade att inrätta ett öfverhus med adel
och biskopar i den nya representationen, såsom
det lämpligaste af alla? Vi hafve redan flera
gånger förgäfves och på det ömaste anhållit om
Frejas utlåtande, huruvida hon ännu vidhåller
denna sin tanka, och om hon verkligen anser
införandet at ett sådant öfverbus vara det rät-
taste sättet att motarbeta bördsinstitutionen ; och
vi besvärja henne hu, i den sköldmös namn,
som hon för på sin vignett, vid stoet, som
hon rider på, och vid sjelfva hjelmen med
den lilla kattungen, som pryder hennes anti-
aristokratiska hufvud, att icke låta oss för
länge vänta på svar. Hvad åter individer-
na vidkommer, säger Freja att hon icke un-
derlåtit att göra de adelsmän, som ej varit smil-
tade af den aristokratiska idgen, all den rättvi-
sa, de förtjena. Vi utbedje oss då äfven att
Freja ville förklara, hvilka dessa adelsmän äro,
som hon gjort rättvisa; att hon täckes nämna
en enda adelsman, på hvilken hon ej sökt att
tillämpa det påstiendet, att blodet är tjockare
än vattnet m. m., och huru det kommit till,
att bon företrädesvis sökt göra opposilionens Ie-
damöter på Riddarhuset misstänkta för aristo-
kratiska sympathier och motiver i allmänhet,
utan att deiifrån undantaga någon enda, om
också vid ett och innat tilltälie en liten artighet
kuanat bestås åt någon bland dera i anledning af
något specielt anförande. Hafve vi orätt häri,
så kör det också ej vara svårt att vederlägga oss
med något exempel; men kan Freja det icke —
bar bon i ssmma misstanka om: hemliga aristo-
kratiska afsigter sökt inväfva såväl Aftonbladets
och Dagligt Aliehandas redaktörer, blott derfö
re att de äro adelsmän, som medlemmarne af
oppositionen på Riddarhuset, vid sista riksdag,
just under det hon sjeif rekommenderade ett
aristokratiskt representationsförslag och klandra-
de konstitutionsutskottets ledamöter, äfven dem
af adeln, för deras radika ism och norrskhetsifver.
— då invebör ett sådant bandlingssätt just hvad
vi efter vårt sätt att se, kaila pöbelaktighet, eller
brist på conduite i fall detta ord, såsom Fran-
syskt, smakar bättre.