De hade knapt aflägsnat sig, då värdens upp-
märksamhet — ty mjölnaren dref derjemte
en liten värdshusrörelse — riktades på en ny
anländande gåst. Det var en ung man om knapt
20 år, som sjungande närmade sig qvarnen med
raska steg; hans anlete hade fina drag, som,
förhöjda af en nästan qvinlig hy, gåfvo honom
ett mildt utseende, men derjemte kastade hans
ögon dristiga och fria blickar omkring i verl-
den. Ljusa lockar föllo ned på hans axlar och
tjenade vinden till lek. En svart sammetsmössa,
en tätt åtsittande rock af samma tyg, den blän-
dande, hvita skjortkragen på studentmaner ned-
viken, och det halft obetäckta bröstet gåfvo ho-
nom ett något ovanligt utseende, men hvilket
ej saknade sitt behag, ty blott sällan förvillade
sig en son af sånggudinnorna, som främlingen
tycktes vara, i dessa nejder. Han sjöng dervid
följande verser på en rask melodi:
B:ommans drägt, Nya ting,
vindens flägt allt omkring,
hvälfver ljuf och sval. sådan är mitt lott;
Djerft framåt, bryter glad
går min stråt, blommans blad,
(öfver berg och dal. är hon vacker blott.
Utan guld, Frisk och nöjd,
ingen skuld, hjertats fröjd
hvilar på min själ; trotsar storm och nöd.
konstnärn är, Lång bort står
hvart det bär, gråa hå
r
fri och rik likväl. och den bleka död.
Vid sista strofen hade han hunnit ett af de
bord, som stodo utanför qvarnen, och, i det han
med lätthet kastade af sin rensel ochsorgfälligt
lade den på bordet, ropade han med sin vällju-
dande röst: