— Redaktionen af Freja har i sitt gårdag
blad ställt sig på en pjedestal, i anledning
ett yttrande i Aftonbladet för d. 5 April. I
artikel, hvari vi hade tydligare och närmare u
vecklat meningen med ett föregående af Svensi
Biet upptaget uttryck: Nationernas skabb, såso
tillämpligt på börds- och prelat-elementet i san
hället, yttrades nemligen: Hvar och en vet oc
pbar af erfarenheten sett, att en adelsman, barc
elier grefve kan ega fullt ut så stor grad
ädelhet, upphöjda tänkesätt och god karakte
som någon annan; och vi kunne ingalunda gil
dJeuna brutala och pöbelaktiga riktning, so
Man någon gång sett på ett annat håll uppe:
bara sig, att på förhand med et blindt h
utfara mot allt hvad adelsmän heter, såsom 0:
man ej bland detta stånd kunde träffa de me
,oegensyttigt fosterländska tänkesätt. Men
man hos en adelsman finner en sådan inre ade
vär den alls ingen nödvändig följd af börde
utan ligger i hans personlighet ete. Nys
nämnde uttryck om den brutala och pöbelaktig
riktningen har Freja nu sjelfmant tagit åt si
men påstår naturligtvis att beskyllningen är t
rättvis; att hon väl angripit adeln, att det:
mot institutionen och dess id hon riktat sir
vapen, och äfven mot de adels-individer, so!
änvu Jjäto påskina, att det rent patriotiska er
dast rymmes inom den adliga bjelmen; me
hvaremot hon ej uraktlåtit att göra de adel
män, som icke varit smittade af bemälde id
all den rättvisa de förijenat; hvaraf är klar
säger hon, att någonting så enfaldigt ej bi
kunna tillvitas oss, som att utan undantag hafv
fördömt hvar och en, som råkat hafva e
sköldemärke. I bredd härmed frågar Frej
om icke den ofvannämnda stötande benämnir
gen i Aftonbladet snarare; än hennes beteend
förtjenar namn af pöbelaktig.
I anledning häraf och om det än gerna nr
medgifvas, att den bild Aftonbladet begagnad
var något stark, ehuru vi minst bade trott a
Frejas smak och förkärlek för mustiga sak
skulle finna något dervid att invända, böre :
fästa uppmärksamheten derpå, att efter vårt b
grepp, det pöbelaktiga aldeles icke ligger uti b
gagnandet af eit starkt uttryck om en sak, so
i sig sjelf är sann, och som icke utan omskri
ning kan tecknas med någon förmaksterm; ut:
i en conduite, sådan som den ådagalägges n
man t. ex. utan giltiga skäl eller, ock mot bätt
vetande, anfaller persorers motiver med dåliga b
skyllningar och recriminationer, eller med ett o:
TEEN ASEAS NN MISS SE SET EN ra 1 TASK SI