med Mathilda fördrog den. Men då baronessar
boppats, att genom sina intriger och misshand:
lingar förjaga den finkänsliga, för sitt stånd o-
vanligt bildade, flickan, så ökades hennes förar
gelse ännu mer genom den plågades tålamoc
och undfallenhet.
De flesta chikaner af detta slag blefvo obekan-
ta för baronen, ty Mathilda beklagade sig aldrig
och, om än hennes husbonde fått kunskap der-
om, skulle han dock icke kunnat skydda henne,
emedan den eljest sträfve och oböjlige mannen
bäfvade för sin styfdotters vrede, som barnet för
riset,
Fredens och lugnets sköna dagar syntes så-
1unda för alltid förlorade, då båda genom en
engel af eget slag, åtminstone till en del, befria-
des ur sitt helfvete. Denne engel var likväl in-
gen annan än den långe Matbias.
Fyra dagar hade nemligen förflutit efter baro-
nessans ankomst, då han lit anmäla sig hos dot-
tern i huset och genast emottogs. Man förde
bonom in i hennes rum, och här bemöttes han
på ett sätt, som öfverträffade hans djerfvaste för-
hoppningar. Den eljest så stolta och besynner-
liga baronessan tycktes i hans närvaro icke mer
vara densamma. Hon bjöd sia nye bekante med
en vänlig förtrolighet att taga plats bredvid hen-
ae på soffan, drog fram till honom ett litet
bord, hvarpå läckerheter och fina viner voro
serverade, och uppmanade honom att flitigt ta-
ga för sig.
Det föreföll Mathias såsom han från Horebs
höjder kastade en blick ned på det förlofvade
landet; hans hopkrumpna mage, uppmuntrad ge-
nom luktens och ögonens vittnesbörd, samman-
drog sig krampaktigt af fröjd och utvidgade sig
åter förhoppningsfullt, så att vår långe vän icke
kände sig beböfva någon ny uppmaning, utan
med gigantisk aptit kastade sig öfver de lockan-
de rätterna. Afven hans ädla värdinna, som vid