till lägges aflöning till 4 rättare, 4 stalldräng, 1 0
dräng och 2 pigor med 500 Rdr, utlagor, byggnad
skyldighet och redskapsunderhåll m. m. minst 353
Rdr 46 sk., jemte intresse å de 4000 Rdr. hvilk
lemnats räntefria till inköp af inventarier, så uppg:
årets debet till mer än 3350 Rdr, hvaremot inkom
sten utgöres af sista årets skörd, måhända enda
80 t:r, mest vårsäd, men som dock, för säkerhe
skull, upptages till 400 t:r å 8 Rdr, jemte de 30
Rdr, Hr S. ansett Ladugården afkasta, eller tillsam
mans 11400 Rdr; det uppstår alltså en brist af om
4ring eller öfver 2250 Rdr, allt Banko, och det be
hböfves många goda skördar, för att betäcka förluste
på ett enda sådant år! — men goda skördar syna
föga vara att hoppas, om egendumen fortfarand
skötes så, som under si:ta året, då trädesåkrarn
ej uppkördes, förrän efter midsommar, dikena, efte
körningarne, ej rensades och blefvo derigenom, sam
af den heia sommaren der betande boskapens tramf
igenfyllda, fåren sågos beta den bästa ängzsmarker
dikesrensning verkställdes flera veckor efter verk
ställd höstsådd, med mera dylikt. — Då härtill läg
ges, att vid en i sistl. November månad å Wäder
brunn hållen auktion, med halft års kredit, oxa
måste afyttras till underpris och race-får till 4 Rd
83 sk. å 1 Rdr 9 sk. stycket, i anseende till dera
gtterliga magerhet, och att kokreaturen ännu är
lika magra, så har man skälig anledning till led
samma anmärkningar vid lärosästet för eleverne, s
vida man ej bör utgå från den iden, att de prak
tiska vetenskaperna, likasom de theoretiska, kunn
meddelas både positift och negatift, och att den ne
gativa methoden bör hafva företrädet.
Min åsigt, att någon af närbelägne kungsgårda
bordt arrenderas och begagnas till Institutet, ka
icke rubbas, hvarken af de förmenta skäl, Hr S. der
emot anför, eller af dess misslyckade försök att för
löjliga detta förslag, ty det förblifver en orubbli
sanning, att om än en kungsgård icke kunnat er
-tållas på längre än 30 års arrende, så hade doc
den stora byggnadskostraden undvikits, äfvensor
det ostridigt varit bättre, att hafva Rikets Ständei
än en boställs-innehafvare, till principal, serdele
med afseende derpå, att inrättningen njuter under
stöd af Statsmedel, och något prejeri således ick
kunde äga rum. — Det är ock solklart, att om e
kungsgård arrenderats, arrendet icke uppgifvits, son
nu hände, till Åttatio tunnor spanmål årligen mer
än någon annan speku!ant bjöd, äfvensom man d
undvikit dea skandalen, som nu inträffat, nemligen
att en FörvaltningsUtskottets ledamot, som sjelf del
tagit i beslutet, att arrendet af Utskottets ombu:
skulle inropas, låtit bruka sig till arrendets uppste
grande. — Om man exempelvis vill antaga, hvac
deck synes föga troligt, att Institutet, sedan Welan
derska fonden på så oförsvarligt sätt hunnvit blifv:
förslösad, skalle kunna fortfara efter de nu bestäm
da arrendeårens utgång, så blefve man, för att und
vika flyttning, och dermed förknippade kostsamme
errangementer, nödsakad att, liksom nu fortfarande
gifva ett orimligt högt arrende, serdeles om den d
varande landshöfdingen äfven vore sniken efter slen
vinning.
I en not nämner Hr S., att FörvaltningsUtskottet:
Herrar Ombud erbjudit sig öfvertaga arrendet, i hän
delse Hushållnings-sällskepet så funne för godt be
vilja och besluta, men att Sällskapet gillade Utskot
tets åtgärd, och blott en ledamot, Hr N. F. Hus
berg, var dermed missnöjd. Då Hr S. icke dragit
betänkande att omnämna den lilla komedi, vederbö
rande i detia hänseende tillställde, borde han ickt
glömt omtala, att vid tillfället voro af Husbållnings
sällskapets ledamöter ej fler än Tre (säger 3) närva
rande, och att två af desse, som inom länet hvarker
Aga fastighet eller innehafva jordbruk, i hänseende
till sina tjenstebefattningar hade den ene Hr Lands
höfdingen, som uppbar arrendet, och den andre Hi
fversten Kuylenstjerna. som inropade arrendet, til
förmän; — — andra omständigheter härvid att för
tiga; nog af, att vid alla åtgärderna för bildandet a
Institutet, och tillställningen vid arrende-auktionen
man följt den princip, att ändamålet helgar medlen
Slutligen får jag anmärka, hurusom Hr S., på et
honom passande sätt, förvränger raina ord, då har
säger mig hafva yttrat, det nu varande landshöfdin
sen tillställt hela företaget med Institutet, samt at
FörvaltningsUtskottet af kryperi, och för att befordr:
den förres önskan, lånat sig till verktyg åt han
planer; hvarjemte Hr S. erinrar, att förslaget til
Institutet, redan år 1833. blef af Kongl. Maj:t bi
fallet. Nu är dock att märka, att jag ingalund:
sagt, det Hr Landshöfdingen tillställt företaget mec
Institutet, som kunde blifva af nytta, om det ända
målsenligt — icke så. som nu — handhafves; me!
deremot har jag påstått, ati den tillställning, hvari
genom arrendet blef orimligt bögt, är en frukt a
rederbörandes oförtrutna omsorg om egen fördel
som dock icke kunnat gå i fullbordan, om ej plu
raliteten af Utskottets ledamöter dertill räckt bjelp
sam hand. — Jag har ock sagt, att egennyttan tri
umferat, och att den troligen skulle erhålla bifall a
beroendet och kryperiet, och att jag i detta fallicke
tog miste, derpå är Hr Södermanlännings, artikla
det ojäfaktigaste bevis; — imedlertid och då det m
visar sig, att det genom tillställningar kan lyckas
att rycka en så betydlig gåfva, som Welandersis
fonden, från dess af gifvaren bestämda ändamål, oci
då denna omständighet, i förening med det oför
svarligt slösaktiga sätt, hvarpå medlen förstöras, o
ammo ketttn— —————— oms n