till lägges aflöning till 4 rättare, 4 stalldräng, 1 0 dräng och 2 pigor med 500 Rdr, utlagor, byggnad skyldighet och redskapsunderhåll m. m. minst 353 Rdr 46 sk., jemte intresse å de 4000 Rdr. hvilk lemnats räntefria till inköp af inventarier, så uppg: årets debet till mer än 3350 Rdr, hvaremot inkom sten utgöres af sista årets skörd, måhända enda 80 t:r, mest vårsäd, men som dock, för säkerhe skull, upptages till 400 t:r å 8 Rdr, jemte de 30 Rdr, Hr S. ansett Ladugården afkasta, eller tillsam mans 11400 Rdr; det uppstår alltså en brist af om 4ring eller öfver 2250 Rdr, allt Banko, och det be hböfves många goda skördar, för att betäcka förluste på ett enda sådant år! — men goda skördar syna föga vara att hoppas, om egendumen fortfarand skötes så, som under si:ta året, då trädesåkrarn ej uppkördes, förrän efter midsommar, dikena, efte körningarne, ej rensades och blefvo derigenom, sam af den heia sommaren der betande boskapens tramf igenfyllda, fåren sågos beta den bästa ängzsmarker dikesrensning verkställdes flera veckor efter verk ställd höstsådd, med mera dylikt. — Då härtill läg ges, att vid en i sistl. November månad å Wäder brunn hållen auktion, med halft års kredit, oxa måste afyttras till underpris och race-får till 4 Rd 83 sk. å 1 Rdr 9 sk. stycket, i anseende till dera gtterliga magerhet, och att kokreaturen ännu är lika magra, så har man skälig anledning till led samma anmärkningar vid lärosästet för eleverne, s vida man ej bör utgå från den iden, att de prak tiska vetenskaperna, likasom de theoretiska, kunn meddelas både positift och negatift, och att den ne gativa methoden bör hafva företrädet. Min åsigt, att någon af närbelägne kungsgårda bordt arrenderas och begagnas till Institutet, ka icke rubbas, hvarken af de förmenta skäl, Hr S. der emot anför, eller af dess misslyckade försök att för löjliga detta förslag, ty det förblifver en orubbli sanning, att om än en kungsgård icke kunnat er -tållas på längre än 30 års arrende, så hade doc den stora byggnadskostraden undvikits, äfvensor det ostridigt varit bättre, att hafva Rikets Ständei än en boställs-innehafvare, till principal, serdele med afseende derpå, att inrättningen njuter under stöd af Statsmedel, och något prejeri således ick kunde äga rum. — Det är ock solklart, att om e kungsgård arrenderats, arrendet icke uppgifvits, son nu hände, till Åttatio tunnor spanmål årligen mer än någon annan speku!ant bjöd, äfvensom man d undvikit dea skandalen, som nu inträffat, nemligen att en FörvaltningsUtskottets ledamot, som sjelf del tagit i beslutet, att arrendet af Utskottets ombu: skulle inropas, låtit bruka sig till arrendets uppste grande. — Om man exempelvis vill antaga, hvac deck synes föga troligt, att Institutet, sedan Welan derska fonden på så oförsvarligt sätt hunnvit blifv: förslösad, skalle kunna fortfara efter de nu bestäm da arrendeårens utgång, så blefve man, för att und vika flyttning, och dermed förknippade kostsamme errangementer, nödsakad att, liksom nu fortfarande gifva ett orimligt högt arrende, serdeles om den d varande landshöfdingen äfven vore sniken efter slen vinning. I en not nämner Hr S., att FörvaltningsUtskottet: Herrar Ombud erbjudit sig öfvertaga arrendet, i hän delse Hushållnings-sällskepet så funne för godt be vilja och besluta, men att Sällskapet gillade Utskot tets åtgärd, och blott en ledamot, Hr N. F. Hus berg, var dermed missnöjd. Då Hr S. icke dragit betänkande att omnämna den lilla komedi, vederbö rande i detia hänseende tillställde, borde han ickt glömt omtala, att vid tillfället voro af Husbållnings sällskapets ledamöter ej fler än Tre (säger 3) närva rande, och att två af desse, som inom länet hvarker Aga fastighet eller innehafva jordbruk, i hänseende till sina tjenstebefattningar hade den ene Hr Lands höfdingen, som uppbar arrendet, och den andre Hi fversten Kuylenstjerna. som inropade arrendet, til förmän; — — andra omständigheter härvid att för tiga; nog af, att vid alla åtgärderna för bildandet a Institutet, och tillställningen vid arrende-auktionen man följt den princip, att ändamålet helgar medlen Slutligen får jag anmärka, hurusom Hr S., på et honom passande sätt, förvränger raina ord, då har säger mig hafva yttrat, det nu varande landshöfdin sen tillställt hela företaget med Institutet, samt at FörvaltningsUtskottet af kryperi, och för att befordr: den förres önskan, lånat sig till verktyg åt han planer; hvarjemte Hr S. erinrar, att förslaget til Institutet, redan år 1833. blef af Kongl. Maj:t bi fallet. Nu är dock att märka, att jag ingalund: sagt, det Hr Landshöfdingen tillställt företaget mec Institutet, som kunde blifva af nytta, om det ända målsenligt — icke så. som nu — handhafves; me! deremot har jag påstått, ati den tillställning, hvari genom arrendet blef orimligt bögt, är en frukt a rederbörandes oförtrutna omsorg om egen fördel som dock icke kunnat gå i fullbordan, om ej plu raliteten af Utskottets ledamöter dertill räckt bjelp sam hand. — Jag har ock sagt, att egennyttan tri umferat, och att den troligen skulle erhålla bifall a beroendet och kryperiet, och att jag i detta fallicke tog miste, derpå är Hr Södermanlännings, artikla det ojäfaktigaste bevis; — imedlertid och då det m visar sig, att det genom tillställningar kan lyckas att rycka en så betydlig gåfva, som Welandersis fonden, från dess af gifvaren bestämda ändamål, oci då denna omständighet, i förening med det oför svarligt slösaktiga sätt, hvarpå medlen förstöras, o ammo ketttn— —————— oms n