fKr TRE RSS NRA
——Sr — I — — — — —
Lord Casteleaunt som, till. följe af ett nytt
infall, nu kallade sig Ahasver, var, sedan han
en tid fortsatt sin fotresa, kommen till denna
trakt, utan att hans sorgbundenhet derigenum
det minsta aftagit; dock hade ansträngningen
under vandringen förskaffat honom en vigtig
fördel: han insomnade icke allenast straxt för-
sta aftonen till följe af sin trötthet, utan åtnjöt
äfven sedermera en fortfarande mnattro, en väl-
gerning, som i flera år varit honom förnekad,
och som han nu ifrigt bemödade sig att under-
hålla genom oaflåtlig kroppsrörelse; men knappt
hade han kommit till denna trakt, förr än han
kände sig så intagen af dess: groteska skönhet,
att han beslöt en kort tid vistas i helfvetesda-
ten, och der flyttade in i en kten dålig koja, i
den vackra Schwarzwaldskans föräldrars hus,
om hvilken vi nyss talat.
Fullföljande sin fixa id om Guds öfver ho-
nom hvilande förbannelse och identifierande sig
med Ahasverus, ströfvade han nu genom de
dystra skogarna, klättrade upp på de brantaste
klippor, och uttalade högt de känslor, som sön-
dersleto hans hjerta och ängslade hans sinne;
men under det denna besynnerliga lek skänkte
honom sysselsättning, till och med förströelse,
vältade han en tung börda från sin själ genom
ett sådant meddelande af sitt lidande, ehuru det
endast skedde inför en död natur; ja, han bör-
jade till och med småningom få sinne för natu-
rens skönheter, och denna alla lidandes kärleks-
fulla moder var också ensam i stånd att läka
hans sår, i det hon småningom drog honom till
sitt bröst, ifrån dess exalterade sjilstillstånd.
Han satte sig väl länge envist emot den fat-
tiga, men ärliga familjs böner, hos hvilken han
inqvarterat sig, att stå fadder åt det nyfödda
barnet, anförande sitt gamla påstående, att ban
genom denna handling endast skulle bringa o-
lycka öfver den lille verldsborgaren; men då