nerad ställning till deras religiösa åsigter, och hvil-
ken endast då gaf vika, när gåfvor eler offer påly-
stegs till läsarepresterne. — Af likgiltighet och lättja
lät Konsistorium 1 Wexiö läsarepresterne fritt hu-
sera. brydde sig ej om de påstötningar det fick af
andra, som sågo djupare ia i saken, ja, till och med
lofordade läsarepresterne för deras nit vid lärans
utbredande. En läsareprest var nästan ständigt sä-
ker om de flesta rösterna till ett ledigt gäll, serde-
les om bönderne hade pluraliteten; derföre blefvo
många läsare, gåfror insamlades och derföre lönte
det sig att vara läsareprest.
Jag drager ej i betänkande att yttra, det läseriet
eripit omkring sig på en kort tid, serdeles genom
den torfiiga ställning, hvari massan af allmogen allt-
jemt råkar, och hvilken ställning hårdast drabbar tor-
pare, backstugusittare och inhysesbjon, hvilka alla ut
göra pluraliteten bland läsarze; deras religiösa biid-
ning står lägst; deras fanatism står lätt att uppdrifva,
och derföre behöfs blott en kraftig fanatiker i spet-
sen, för att åstadkomrma en folkrörelse, hvilken in-
galunda blifver styrelsen till men, helst läsarne äro
lojala, och presterne ingalunda äro okunnige om,
att läseriet på högre ort är långt ifrån illa anskrif-
vet. — Att allt yttre våld ännu ingenting gagnar,
ett det tvertom nu skadar, är alias öfvertygelse,
som känna allmogen, ty det är endast på förnafts-
väger, som läseriet kan motarbetas; det vore alltså
det öfriga presterskapet, som borde åstadkomna
detta.
Det kan väl ej nekas, att läseriet, predikosam-
mankomsterna och dylikt dock förråda en religi
längtan, -U behof eter ondelig föda, tröst och vä
ledning, och att det således är en hunger, som bör
bezlagas och respekteras, ehuru medlet att tillfreds
ställa dem ligger hos vårt presterskap.
Jeg har här — Långfredagen och Påskdagen —
hört en läsareprest predika; den ena gången predi-
kade han 23, timma, andra gången två timmar, men
om han sagt hvad han skulle säga blott on gång.
så hade endast predikningen räckt blow !, timma
tbvilket tyckes mig vara lage m; men då han t. ex.
kom att tala om heiveiet, så blef det gula helvetei
— vblåa helvetet — svafveilågande belvetet —
sjudende helvetet — ,etterfulla helvetety o. s. v.,
samt då han talade om verldens lättsinnighet, sade
han buia med veriden m. m., och allt d-tta ? en
rad upprepadt, två å tre gönger efter hvarandrs;
fåfängt må man söka en gnista af inspiration i desse
predikningar, längt derifrån! Men de slå an allmo-
gen, enär de ej höja sig öfver dess horisont, adres-
sera sig will inbillningen med vidskepelsens storm-
basun och tillämpa bibelspråk , lizt och olikt.
Jag tror ej att läseriet är i aftagande, än mindra
att det motarbetas genom de nu vidtagna åtgärder-
na, men jag hoppas, att löpandet tili predixningar-
na, som hällas af barn och pigor, afstannar, när vi
spart få vår, då tankarne riktas på annat — —
—Ln TNE ———