aJa, om din far tror så, då är det en annan
sak; ban är den klokaste karl i hela byn, och
kan väl döma öfver sådant. Men hvarföre ser
du så der efter främlingen?
aJo, ser du Bebi, dermed är det på sitt eze!
sätt beskaffadt. Mannen är dyster, det är väl
sannt, men derjemte är han också god och be-
skedlig.n
aDu vet att mor har skänkt mig en liten bror.
Lord Ahasver, som främlingen kallar sig, bade
just då bott två dar hos oss; hon blef dervid
mycket sjuk och krasslig, och då gaf den dystre
mannen henne en vacker penning, ait vi skulle
kunna köpa henne kraftig mat, och .-..!
Nå, och nu? frågade den andra nyfiken.
Nu vill han också vara fadder åt min lille
bror ?
cHvad säger du? Lord Asver eller Ahasper,
hvad han heter, vill stå fadder ?
Nå, hvarföre finner du det så underligt?
aSå du kan fråga, är han inte en kättare?
aDet är sannt, men han ska bara vara bifad-
der, ty kusin Andres blir den riktige faddern.
Ja, om det så är. ...
Ser du, Bebi, nu har han gjort sin vanliga
spatsergång på morgonen, och ska klockan tie
vara närvarande vid dopet, och som jag war
rädd för att han skulle stiga upp ända till Zwio-
gerfels, så såg jag så noga ditupp och ser du, jag
tog icke felt.
Å ja, klockan tie kan han nog vara tillbaka.
Jag hoppas det, ty annars vore det slut
med hela vår glädje. Du kommer ju också med,
Bebi?
Helt visst l)
Nå, så Gud vare med dig dål
Farväl, farväll)
Härvid skiljdes båda flickerna åt och gingo
hvar och en skyndsamt hem till sitt.