hvitt ämbar; men då hon blef varse sin vän
ropade hon muntert:
eGud vare med dig, Lisli! Hvarföre ser du
så noga upp till Zwingerfels?
Hå, Bebi, ser du inte den svarta pricken
der ?n
aHvilken prick ?
Der uppe på bergsspetsen, bredvid den gamle
tallen.n
Ja, det är ju ett förtorkadt, afbrutet träd.
aJo, pytt också! Det är han, det är hanlv
eHvilken då, Lisli? Du har väl ingen fäst-
man, som jag inte vet al?
aFy, Bebis; återtog den första flickan, halft
ond; chvem kan väl säga något sådant om mig,
och det på söndan till?,
Nå, om du inte har någon svår synd att
bigta för pater Werner, så behöfver du inte
vara rädd för bigtstolen.. Men hvem är då den
der han?
Hur du kan fråga? hvem kan det annat vara
än lord Ahasver?,
aAha, Engelsmannen, som bott hos er i åtta
dar ?,
sJust hanp.
aHör du, Lisli, jag tror han inte är någon bra
karl —
aHvarföre det?
Han gör alltid så sura miner, är tyst och
förbehållsam och klättrar hela dagen så faslig!
förväget omkring bland klipporna. Hvad har bar
nu igen att göra deruppe, nu, då alla gods
christne laga sig till kyrkan ?
eHuru besynnerligt. du kan tala, Bebil Vis
serligen är .han alltid tyst och butter och gå
ständigt för sig sjelf, men far tror att han visst
varit olycklig och bär enstilla sorg i hjertat
och att far känner verlden, det vet du, ty har
har i tre år vandrat omkring i den, då har
ännu var ogift, och bandlade med ur.,