hvitt ämbar; men då hon blef varse sin vän ropade hon muntert: eGud vare med dig, Lisli! Hvarföre ser du så noga upp till Zwingerfels? Hå, Bebi, ser du inte den svarta pricken der ?n aHvilken prick ? Der uppe på bergsspetsen, bredvid den gamle tallen.n Ja, det är ju ett förtorkadt, afbrutet träd. aJo, pytt också! Det är han, det är hanlv eHvilken då, Lisli? Du har väl ingen fästman, som jag inte vet al? aFy, Bebis; återtog den första flickan, halft ond; chvem kan väl säga något sådant om mig, och det på söndan till?, Nå, om du inte har någon svår synd att bigta för pater Werner, så behöfver du inte vara rädd för bigtstolen.. Men hvem är då den der han? Hur du kan fråga? hvem kan det annat vara än lord Ahasver?, aAha, Engelsmannen, som bott hos er i åtta dar ?, sJust hanp. aHör du, Lisli, jag tror han inte är någon bra karl — aHvarföre det? Han gör alltid så sura miner, är tyst och förbehållsam och klättrar hela dagen så faslig! förväget omkring bland klipporna. Hvad har bar nu igen att göra deruppe, nu, då alla gods christne laga sig till kyrkan ? eHuru besynnerligt. du kan tala, Bebil Vis serligen är .han alltid tyst och butter och gå ständigt för sig sjelf, men far tror att han visst varit olycklig och bär enstilla sorg i hjertat och att far känner verlden, det vet du, ty har har i tre år vandrat omkring i den, då har ännu var ogift, och bandlade med ur.,