barelser, till det verldens ljus, i hvilka (?) de
alla få sin rätta förklaring, och erkänner och
abekänrner, att:
A!l Guds tillsägelse äro ja och amen
i Kristo, Gudi till ära genom 0ss;)
Och att jag ej vet annan väg, annan sanning,
annat lif, än Jesus Kristus i dag och i går, och
i morgon och så desslikes i evighet. Ty allt
vär skapadt geoom honom och till honom. Och
han är sanner Gud och det eviga lifvet. Ho-
nom vare ära i evighet! Amen.
Och i denna bekännelse vill jag lefva och dö.
Då man tar i betraktande den långvariga och
märkliga strid, som inom kyrkan förts rörande
den frågan, huruvida till religionens grundva!
skulle läggas Tro eller Kärlek; så ser man af de
föregående, ait författarinnan ansluter sig till den
sednare. Att Troa här genom underordnas, ehu-
ru för ingen del uteslutes ur systemet, känner
hvar och es, som rörande dessa tvister har si;
något bekant. Denna ståndpunkt är alltså den-
samma, hvartill tidehvarfvet vill söka kämpa si:
fram.
Då vi följaktligen lemna vårt bjertliga bifall
till denna M. Bremers bekänneise, beklaga vi
alienast, — såsom vi redan från början ywurade
— att hon i det heia inlagt ett visst anspråk,
som icke väl öfverensstämmer med hvad hona be-
känt och talat. Hon började med att vilja veder-
lägga; men har ingentiuvg vederlagt. Et visst led-
samt lizger också i det sökta skrif- och stafsättet,
hvarpå sjelfva den sist abförda sköna bekännelse.
icke saknar prof. Visserligen innefatiar detta 1
sig sjelf ett lappri; men som i icke kunna
gå ifrån den öltvertyge!sen, att christendomen
bör anses och behandlas såsom en själens sak,
tycka vi, att man -j med flit bör understödja de-
ras vidskepelse, som icke tro sig tala rätt christ-
ligt med mindre de nyttja aflagda grammatikai-
former. MHjertat må dock gerna härutaf hemta
vederqvickelse, så tort fromheten härunder är o-
skrymtad. Men detta är visserligen ej alltid fai-
let; och vi hafva känt personer, som ganska litet
efterfrågat en sznn Gud, under det att de mea
släpande klagogråt lispat om en usanner.
De näst sista orden i boken äro: Huru oänd-
ligt mycket vore ej ännu att sågal Nödsakad ätt
här bufvudsakligen hålla mig till medelpunkten
af kristna läran, har jag måst lemna åsido (ei-
ler blott flyktigt vidrö a) många vigtiga järor,
;som sammanhänga dermed, samt hela den oänd-
liga rikedomen af dess tillämpning på alia det
jordiska lifvets riktningar. Min själ är öfverfull
deraf och räcker dock ej till att fatta det, mitt
plif ej att uttala det, lefae jag än öfver hundra
år! Dock kunde jag äfven nu icke lefva utan
i boppet att kunna meddela något af den ou!t-
psägliga lycksalighet jag erfarit, genom utträdan-
påe ur Chaotiskt mörker till ljus i Guds nåd och
skärlekslära, till bättre begripande af hans heli-
za ordning i verldsstyrelsen. Jag ville ej lefva,
utan hoppet, att en gång låta andra förnimma
det Chor af stilla fridsröster,, som för mitt ö-
ra genomtonar alla hjertats och lifvets missljud,
och löser dess bundna harmonier; nej, jag ville
ej lefva. Och jag skall ännu återkomma till
,dessa ämnen, om ock mitt sista ord i dem först
torde utalas sedan min sista suck utandats på
jorden, och detta klappande, oroliga hjerta är —
stillar.
Detta är imedlertid icke skrifvet af en gam-
mal, vid grafvens brädd stående, i lärdomens al-
la schackt så grundligt bevandrad tbeolog, att
när han i sin bok måst iemna minga: vigtiga
liror åsido, som sammanhänga med christna lä-
rans medelpunkti, äfvensom hela den oändliga
rikedomen af dess tillämpning på alla det jordi-
ska lifvets riktningar, hindret härföre icke lig-
ger deruti, att han ej i ämnena är ganska väl
underrättad, helst hans själ deraf är öfverfulin,
utan deri, att han måst uppskjuta af brist pa
arbetstid, Uttrycken komma bär tvertom ifrån
ett fruntimmer i sin bästa ålder, och till lång-
varigheten af hvars lifstid vi bysa det största
bopp, af välönaskningar för vår litteratur, som, bell-
re än att riktas genom de Oeuvres Posthumes, för-
fattarinnan här synes utlofva, borde få se sig för-
skönad genom arbeten af det slag vid hvilkethennes
älskvärda hand förut vant oss, och som vi alitid
med så mycket nöje emottaga.
SNES NA SPSS Ae