(så kallade) brit ull Kri,skoliegii stat) borde aj samma öfverskou fyllas genom motsvarande öfver-: flyttning från de stater, der öfverskott uppstått, intill nästföljande riksdag, då förnyad proposition i detta ämne torde till R. St. få göras; och att Kongl. Mej:t, jemte i enahanda ordning förnyad framställning, angående den af R. St. afslagna löntillökning för Wermlands fältjägareregementes chef, torde finna godt, att den af R. St. äfven vägrade tillökning af 30 tunnor sparmål under lönerna vid detta regermente måtte, såsom en brist, fyllas på samma sätt, som den lika beskaffade å Krigskollegii stat. Och blefvo dessa underdåniga tillstyrkanden af Kongl. Maj:t bifallna. I afseende å detta ärende, hvari deltagit DD. EE herr Justitiestatsministern grefve Rosenblad och herr Statsrådet grefve Löwenhjelm, herrar Statsråden friherre Åkerhjelm, Poppius och friherre von Scbulzenheim samt herr Statssekreteraren Grip, anmärker Just. Omb., att då R. St. i allmänhet förbjudit, det inga nya ansiag af sepanmål under lönerna finge ske, och, i fölid deraf, äfven vägrat det förhöjda spanmålsanslaget å Krigskollegii stat, samt ej medgifvit någon förändring i staten för Wermlands fältjägareregemente, bemälde Statsrådets ledamöter, bvilka icke desto mindre yttrat, att ökade spanmålsanslag för begge dessa stater kunde ega rum, dervid förbisett R:s St. konstitutiovella rätt, att dels, enligt . 62 rege Ttngsformen, fastställa, huru serskilda summer skola till serskilda ändamål användas, och dels, enligt 64, pröfva de behof till hvilka, och fastställa den stat, under hvilken rikets medel amordnas, samt följaktligen emot 65 af samma grundlag tillstyrkt. att sådana medel måtte annorlunda användas, än faststäldt biifvit. De tilltalade hafva, i anledning häraf, förklarat, att vid den klandrade rådgifvareåtgärden fråga icke var, hvarken om nya eller förhöjda löner (?), enär aflöningsstaterna blifvit fastställda åren 4830 och 1831, samt att sålunda R. St. förrberörde beslut, som angår endast löningsstater, hvilka derefter komma att fastställas, icke äro å dessa tillämpligt. De lemna den upplysning, att hvad spanmålsanslaget till Wermiends jägsreregemente angår, detta icke åsyftat en förhöjning i chefens lön, hvilken mening af en, genom skrifoch tryckfel tillkommen oriktig uppställning i Kongl. propositionen, vid 4834 års riksdag varit föranledd, utan, på sätt Statssekreterarens vid propotisionen bilagda yttrande utvisar, afseit fyllandet af en brist, som vid regementets aflöningsstat uppstått. för att bringa alla subalternofficerares löner, i pesningar och derunder beräknad spanmål, till likhet. I öfrigt anse de i betänkande böra tagas, att full tillgång för denna spanmålå titeln fanns ifrån andra löningsstater besparad, och betvifla ej, att Riksrätten skal! godkänna hvad de anfört om Konungens rätt att anvisa utgifter på titlarnas tillfälliga bespartinzar, en rätt, som de anse tydligare framstå, då fråga är om disposition af bestämda, vid specialstaternas reglering tillvägabragta besparingar å vissa sådana stater, till betäckande af de brister ), som å andra uppkommit. Justitiecombudsmanpnen åter anmärker deremot, att det må nu vara med de ifrågasatta anslagen huru som heldst, och äfven så med skrifeller tryckfelen, så äro dessa svanmålsanslag, nya, och ej förut i lö nerna innebegripna. Det är äfven oemotsägligt, att ökade spanmålsanslag, liksom ökade penningeanslag, utgöra förhöjningar, och att frågor om sådana i allmänhet äro af RE. Si. pröfning och beslut beroende, hvaraf följer, att R. St:s förerdnanden bort lända till efterrättelsa, icke endast det allmänna, utan äfven de serskildt angående sjelfva staterna meddelade. Att, utan afseende på dessa, i grundlagsenlig ordning och med grundlagsenlig rätt tillkomna förordnanden, betrakta den ifrågaställda spanmålsförhöjningen såsom en brist i staterna, den der på annat sätt kunde fyllas, synes deremot utgöra en förvillelse, hvartill regeringsformen icke lemnar anledning. Hvad angår den förklaringen, att tillgång fun nits å tredje hufvudtiteln, anser Just. Omb. sig en dast böra erinra, att R. St:s beslut, angående dispositionen af besparingen, som iallmänhet bordt iakttagas, äfven utgjort hinder för användandet af denna titels besparingar till de ifrågaställda utgiftar, hvilka man på detta sätt sökt tillägga egenskapen af bstämda löneanslag på stat. Som, enligt dessa grunder, R. St:s konstitutionella rätt blifvit förbisedd, förnyar Just. Omb. till laga påföljd, hvad han förut anmärkt. De tilltalade bafva i deras slutförklaring, angående elfte målet, åberopat denna, äfven för detta mål, hvarföre vi endast här hänvisa till densamma. ) Åter en ny term i statsfinansen. Då R. St. vägra att anslå medel å stat, kallas den begärta, men arfslagna summan wbrist i staten, och utbetalas under denna rubrik, af medel, som R. S. bestämdt förbjudi: att dertill använda. Red:s anm. ) Ordet brist på löningsstat, är ett nonsens; ty det är efter riksstaten, som lönerna skola regleras, och abesparing är genom vakanser möjlig, men cbrist kan blott uppstå genom den fastställda statens öfverskridande. Red:s anm. om STOCKHOLM den 2 April. Hamburger-blad af den 26 ankommo i går på eftermiddagen, och i dag Engelsk post öfver