äga närmare samband med lagen, och hvilka jag
på denna grund företrädesvis valt, måste jag ej ha
uteslutit, för att få in alla de ohetydligare, som Tit
föreslagit! Jag har annoncerat min bok vara öett
semmandrag af ändringar, förklaringar och väsendt-
ligare tillägg — efter denna plan har jsg gjort mi
pa samlingar. Öfver min jocke bok har Tit. kla-
gat, och ändå vil! Tit. haft den ännu tjockare —
bur skall detta förstås? Kanhända hade jag, för
att få den fullständig, enligt Tit. åsigt, och ändå
nätt, bordt inrymma hela Backmans Lagsamling
och sedermera indela den i smärre häften, liksom
Läse-bibliotheket?
Jag är uppmanad att förklara i hvad mån författ-
ningerne vid M. B. 8: 2., R. B. 30: 19. och M. B.
7: 4., såsom utflyttade i kanten, ändra lagtexten
(kan någon häraf på något menligt sätt bli narrad?).
och jag får till svar på denna småaktiga anmärk-
ning upplysa, att likväl första raden är indragen,
utvizande en författning, som står på gränsen mel-
lan ändring cch tillägg. Men hvarför citerar Tit.
icke fullt ärligi? Js:g säger i mitt företal, att äfven
vissa iillägg äro indragna, och icke endast förkla-
ringarne, såscm Tit. vill insinuera.
Det är bra okynnigt af Hr C:s författningar, att
så der flaxa omkring, säger Tit., så att en råkat
komma till M. B. 7: 4. och en annan till samma
Balks 8: 4. (summa: två lössläppta författningar).
Det är bra ledsamt, att äfven en sådan husbonde
som Hr Backman låtit den förra författningen flzxa
till samma ställe (hvart ville Tit. att den skulle
tagit vägen, om jag får lof att fråga?); men led-
sammeare är det, att den andra yrhönan blott len-
nat märke efter sig vid det af Tit. berörda ställe!
och sedan slagit sig ned på sin vederbörliga plats
vid M. B. 40: 6., der den i, närvarande momang
återfinnes. Täckes Tit. sjelf se efter! Afven om
den sednest ifrågavarande författningen varit af mig
införd på det af Tit. utvisade stället (jag har blott,
liksom Hrr Backman och Enblom, der anmärkt den).
hade detta icke med skäl kupnat klandras. Står
då ej stöd ur bref i sammanhang med brefs upp-
brytande?
Huruvida det varit konservatism eller modestin,
som föranledt mig att ej i registret upptaga de för-
ordningar m. m., hvilka äro anmärkte under lag-
texten, har gifvit Tit. anledning till djupa funde-
ringar. Om Tit. behagat i den ijocka boken slå
upp första sidan af ifrågavarande register, skulle
gåtan genast varit löst. Der står: För att på sam
ma gång lemna det srungliga af gamla lagen o
förändradt och icke göra denna lagbok alltför dryg.
har registret icke blifvit öfverlastadt med de tillägg,
som från sednare författningarne kunnat inregistre-
ras, helst desse till största delen och lätteligen igen-
finnas efier de hänvisningar till lagtexten, hvilka
detta sakrika register lemnar.
Slutligen tillkännagifver Tit, att de anmärkte
felen äro funna endast vid jemförelsen af Hr C
upplaga med Hr L:s Det är förvånande att Tit.
just stannat i sin kritik, när Tit. trott sig hafva
iemt och nätt nedsatt min upplaga under den andra!
Ädlare handladt hade det varit, om Tit. fortfarit
och ytterligare utpekat de betydliga felen, hvilka
så mycket hellre bordt komma till allmänhetens
kunskap, för hvars skull Tit. enligt eget förklarande
ödat bort sin tid, som redan öfver tusen personer
lagt sig till ifrågavarande lagboksstyggelse.
Och härmed har jag punkt för punkt besvarat
Tit. s. k. kritik. Mig tillkommer det ej, åtminstone
icke ännu, att här uppräkna alla de fel, som jag
upptäckt i Hr L:s bok (såsom 2:dra upplagan, hade
den bordt vara mera vårdad); men då Tit. gifvi:
den företrädet framför min och jag ur Dagligt Alle-
hända och Freja anför endast det, att Hr L. emot
lag och förfettningar i 9 serskilda fall förskona:
från kyrkoplikt, i 4 fall gifver spö och ris, der
vatten- och brödstraffet bordt användas, och dömer
vill landsflykt, m. m., der sådant straff ej existerar,
hvilka misstag mer än tillräckligt uppväga de fem
mindre betydande fel, Tit, mot mig anmärkt, så är
jag berättigad att förklara, det Tit. jast är den,
som velat narra så väl den större allmänheten
som den praktiserande juristen. Visst har Tit. i
förbigående sagt sig icke heller kunna rekommen-
dera Hr L:s upplaga. Detta tycks låta opartiskt
nog — — men å propos, jag skall berätta för Tit.
(kanhända har Tit. hört ret förut), att ryktet för-
mäler — också jag har, i likhet med Tit., ett
rykte att bjuda på, som dock ej saknar grund —
det Hr L. sjelf funnit sin upplaga så osäljbar, at!
han beslutat förvandla den till makulatur. - Således
qvittar det ju honom lika, antingen den blir re-
kommenderad eller ej. :
Sammanfattar jag nu det föregående med ett öf-
ver min lagbok uttaladt totalomdöme i en tredje
Stockholmstidning isf rak motsatt politisk färg till
de 9:ne af Tit. nedsmutsade), som säger sig e.
tveka att så väl i afseende på det yttre skicket som
den inre beskaffenheten, rekommendera denna bok
såsom den bästa upplaga af vår lag, hvilken nyli-
gen varit i vår bokhandel tillgänglig, hvilket yt
trande (tidningen lemnar jag åt sitt värde) Tit. hel
visligen förtegat, förmodligen emedan det icke rim-
ligtvis kunnat insinueras, att jag äfven der vort
bidragare; så har jag fullt belyst Tit. ärliga kri
tik. Det är Tit. som tvingat mig till dezna obe
hagliga loftalan i egen sak!
Sist får jag upplysa, att jag ej har den ringast
pekuniära vinst af den åtgång, som min lageditio!
rått eller får: den var förläggarens egendom, inna!
den utlemnades i bokhandeln, hvadan jag ej behöf
ver frian till den brud,, för hvars fötter Tit. be
hagat kasta mig.
Och nu må allmänheten döma hvar ett cav
canem rättast bör präntas, antingen på min bo
— eller på insändarens slutna bjelmgalter!
Joh. Gabr. Carlen.
STOCKHOLM den 30 Mars.