äga närmare samband med lagen, och hvilka jag på denna grund företrädesvis valt, måste jag ej ha uteslutit, för att få in alla de ohetydligare, som Tit föreslagit! Jag har annoncerat min bok vara öett semmandrag af ändringar, förklaringar och väsendtligare tillägg — efter denna plan har jsg gjort mi pa samlingar. Öfver min jocke bok har Tit. klagat, och ändå vil! Tit. haft den ännu tjockare — bur skall detta förstås? Kanhända hade jag, för att få den fullständig, enligt Tit. åsigt, och ändå nätt, bordt inrymma hela Backmans Lagsamling och sedermera indela den i smärre häften, liksom Läse-bibliotheket? Jag är uppmanad att förklara i hvad mån författningerne vid M. B. 8: 2., R. B. 30: 19. och M. B. 7: 4., såsom utflyttade i kanten, ändra lagtexten (kan någon häraf på något menligt sätt bli narrad?). och jag får till svar på denna småaktiga anmärkning upplysa, att likväl första raden är indragen, utvizande en författning, som står på gränsen mellan ändring cch tillägg. Men hvarför citerar Tit. icke fullt ärligi? Js:g säger i mitt företal, att äfven vissa iillägg äro indragna, och icke endast förklaringarne, såscm Tit. vill insinuera. Det är bra okynnigt af Hr C:s författningar, att så der flaxa omkring, säger Tit., så att en råkat komma till M. B. 7: 4. och en annan till samma Balks 8: 4. (summa: två lössläppta författningar). Det är bra ledsamt, att äfven en sådan husbonde som Hr Backman låtit den förra författningen flzxa till samma ställe (hvart ville Tit. att den skulle tagit vägen, om jag får lof att fråga?); men ledsammeare är det, att den andra yrhönan blott lennat märke efter sig vid det af Tit. berörda ställe! och sedan slagit sig ned på sin vederbörliga plats vid M. B. 40: 6., der den i, närvarande momang återfinnes. Täckes Tit. sjelf se efter! Afven om den sednest ifrågavarande författningen varit af mig införd på det af Tit. utvisade stället (jag har blott, liksom Hrr Backman och Enblom, der anmärkt den). hade detta icke med skäl kupnat klandras. Står då ej stöd ur bref i sammanhang med brefs uppbrytande? Huruvida det varit konservatism eller modestin, som föranledt mig att ej i registret upptaga de förordningar m. m., hvilka äro anmärkte under lagtexten, har gifvit Tit. anledning till djupa funderingar. Om Tit. behagat i den ijocka boken slå upp första sidan af ifrågavarande register, skulle gåtan genast varit löst. Der står: För att på sam ma gång lemna det srungliga af gamla lagen o förändradt och icke göra denna lagbok alltför dryg. har registret icke blifvit öfverlastadt med de tillägg, som från sednare författningarne kunnat inregistreras, helst desse till största delen och lätteligen igenfinnas efier de hänvisningar till lagtexten, hvilka detta sakrika register lemnar. Slutligen tillkännagifver Tit, att de anmärkte felen äro funna endast vid jemförelsen af Hr C upplaga med Hr L:s Det är förvånande att Tit. just stannat i sin kritik, när Tit. trott sig hafva iemt och nätt nedsatt min upplaga under den andra! Ädlare handladt hade det varit, om Tit. fortfarit och ytterligare utpekat de betydliga felen, hvilka så mycket hellre bordt komma till allmänhetens kunskap, för hvars skull Tit. enligt eget förklarande ödat bort sin tid, som redan öfver tusen personer lagt sig till ifrågavarande lagboksstyggelse. Och härmed har jag punkt för punkt besvarat Tit. s. k. kritik. Mig tillkommer det ej, åtminstone icke ännu, att här uppräkna alla de fel, som jag upptäckt i Hr L:s bok (såsom 2:dra upplagan, hade den bordt vara mera vårdad); men då Tit. gifvi: den företrädet framför min och jag ur Dagligt Allehända och Freja anför endast det, att Hr L. emot lag och förfettningar i 9 serskilda fall förskona: från kyrkoplikt, i 4 fall gifver spö och ris, der vattenoch brödstraffet bordt användas, och dömer vill landsflykt, m. m., der sådant straff ej existerar, hvilka misstag mer än tillräckligt uppväga de fem mindre betydande fel, Tit, mot mig anmärkt, så är jag berättigad att förklara, det Tit. jast är den, som velat narra så väl den större allmänheten som den praktiserande juristen. Visst har Tit. i förbigående sagt sig icke heller kunna rekommendera Hr L:s upplaga. Detta tycks låta opartiskt nog — — men å propos, jag skall berätta för Tit. (kanhända har Tit. hört ret förut), att ryktet förmäler — också jag har, i likhet med Tit., ett rykte att bjuda på, som dock ej saknar grund — det Hr L. sjelf funnit sin upplaga så osäljbar, at! han beslutat förvandla den till makulatur. Således qvittar det ju honom lika, antingen den blir rekommenderad eller ej. : Sammanfattar jag nu det föregående med ett öfver min lagbok uttaladt totalomdöme i en tredje Stockholmstidning isf rak motsatt politisk färg till de 9:ne af Tit. nedsmutsade), som säger sig e. tveka att så väl i afseende på det yttre skicket som den inre beskaffenheten, rekommendera denna bok såsom den bästa upplaga af vår lag, hvilken nyligen varit i vår bokhandel tillgänglig, hvilket yt trande (tidningen lemnar jag åt sitt värde) Tit. hel visligen förtegat, förmodligen emedan det icke rimligtvis kunnat insinueras, att jag äfven der vort bidragare; så har jag fullt belyst Tit. ärliga kri tik. Det är Tit. som tvingat mig till dezna obe hagliga loftalan i egen sak! Sist får jag upplysa, att jag ej har den ringast pekuniära vinst af den åtgång, som min lageditio! rått eller får: den var förläggarens egendom, inna! den utlemnades i bokhandeln, hvadan jag ej behöf ver frian till den brud,, för hvars fötter Tit. be hagat kasta mig. Och nu må allmänheten döma hvar ett cav canem rättast bör präntas, antingen på min bo — eller på insändarens slutna bjelmgalter! Joh. Gabr. Carlen. STOCKHOLM den 30 Mars.