I korrt innan musikläraren Carlsson blef meddelst pi-
I då, enligt hans egen uppgift, fråga om Carlssons af-
ululig BUP ME IMASA OS TARM
Carlsson; Muraregesällen Geri Otto Palmbarg, att
han, som, från sina barnaår bekant med Rumstedt,
äfven sedermera ofta sammanträffat och talat med ho-
nom, samt ungefärligen i tvänne år känt Musiklära-
ren Carlsson i lifstiden, det oaktadt aldrig hört någon
af dem omtala. att han haft bekantskap med den
andre, och alldeles icke visste, att någon förtrolig vän-
skap ögt rum emellan Breitfeldt och Rumstedtv; Un-
öjtnanten Johan O:car Walldau, samt ZHandels-
bokhållaren Carl Anton Norman och O:ccar Ort-
man, att de, som från sin barndom underhåilit nära
bekantskap med Rumstedt, aldrig erfarit att han känt
musikläraren Carlsson; Mamsell Hedviy Gustafva
Schierbeck, att hon sedan år 4837 varit bekant med
Carlsson och dageligena råxat bonom. med undantag
allenast af de tider, då han varit från hufvudstaden
bortrest; att Carlsson vid sina besök hos mamsell
Schierbeck och hennes moster, mamsell Hedvig Ca-
roiina Lundberg, med hvilken mamsell Schierbeck
bott tillsammans, vanligen berättat, hvar Carlsson
sig uppehåliitisedan deras sammanträffande näst förut,
äfvensom Carlsson ofta plågat med mamsell Scbier-
beck tala om de bekantskaper, han ägt, men att hon
aldrig hört Carlsson nämna Rumstedts namn eller
yltra något annat, som antydt att Carlsson känt
Rumstedt, hvarföre ock mamsell Schierbeck förmält
sig vara öfvertygsd, att Rumstedt varit en för Carls-
son alldales främmande person; Mamsell Lundberg,
att Carlsson, bvilken för mamsell Lundberg haft myc-
ket förtroende och för henne omtalat, med hvilka
personer han varit bekant, aldrig för vittnet uppgif-
vit, att han känt Rumstedt; samt Eleven vid Aka-
demicen för de fria Konsterna Johan Karlberg, att
han, som förtroligt umgåtts med musikläraren Carls
son, och hört honom omtala sin bekantskap med
reitfeldt jemte flere andre personer, deremot aldrig
hört Carlsson nämna Rumstedts namn eller yttra nå-
sot annat, som kunde anses innefatta att Carlsson
med Rumstedt varit bekant; — dels att Breiteldt,
som föreburit, det öfverenskomme!se om en osvike-
lig vänskap emellan honom och Rumstedt träffats
en afton nästlidue vår i afseende å denna till alla
delar ef Rumstedt bestridda uppgift blifvit medtve-
talan beträdd, i så måtto, att Breitfeldt angående
Rumstedts sammanträffande med honom ifrågavaran-
d2 afton föregifvit, än att de i sällskap med hyar-
andra, bevistet ett spektakel å Kongl. Djurgården
och än att de råkats först på hemvägen derifrån:
dels att Murerieleven Johan Fredrik Beur-
ding, Mikaledes efter afllagd vittnesed, intygat ic-
ke allenast, att Breitfeldt, då han Tisdagsaftonen
den 26 Oktober från Norbergs bod begaf sig till
Rumstedts kammare, sjelfmant anmodat Beurling
att dit medfölja, utan äfven, att Rumstedt, när
Beurling sednåre på aftonen ville före Breitfeldt
efligsna sig från Rumstedt, bedt vittnet qvarstadna
hvilka omständigheter synas otvetydigt ådagalägga det
ändamilet med Breitfeldts nyssnämnde besök hos
Rumstedt icke, såsom Breitfeldt påstått, varit, att
han och Rumstedt skulle få ostördt tillfälle till fort-
satta öfverläggningar om redan aftaladt tillgrepp från
Carlsson ; hvarförutan denna Breitfeldts uppgift sak-
nar trovärdighet äfven derför, att han förmäit sig
bafva, vid sammantröffandet med Rumstedt å dennes
kammare, i Beurlings närvaro, frågat Rumstedt: Nå
hvad är det du vill? en fråga, som varit aldeles
öfverflödig, i händelse Breitfeldts förebärande yore
sanningsenligt, att han i besagde ändamål, efter Rum-
stedts uttryckliga begäran, infunnit sig hos honom,
och, vid sådant förhållande, ätminstone icke i en;
för dylika stämplingar helt och hållet främmande
persons närvaro rimligen kunnat framställas; — dels
att Breitfeldts föregifvande, att han, som Onsdagen
den 27 Oktober, efter att hafva tillbragt den före-
gående naiten ho3 Rumstedt, skulle tidigt på mor-
gonen begifvit sig hem, på det att icke någon måtte
i hans bostad sakna Breitfeldt och fråga hvar han
varit, sedermera förtegat sin bortovaro, finnes ve-
derlagd af handelsbokhållaren Normans vittnesmål,
enligt hvilket Breitfeldt nyssberörde dag på morgonen
omtalat för Norman, att Breitfeldt tillbragt natten hos
Rumstedt, i sammanhang hvarmed Breitfeldt om anled-
ningen dertill uppgifvit, att han, som aftonen förut
gått till Rumstedt, tyckt det vara obehagligt, att
sent på qvällen begifva sig hem och derför sjelf be-
gärt, att få hos Rumstedt qvarstadna till påföljde
morgon; hvarförutan af kryddkramhandelsbetjenten
Norbergs vittnesberättelse inhemtas, att han, redan
innan samtal om det föröfvade mordet föreföll emel-
lan bonom och Rumstedt, ägt sig bekant, att Breit-
feldt varit hos Rumstedt ifrågakomne natt; — dels
att, i anledning af Breitfeldts förebärande, att Rum-
stedt den natt, då mordet skedde, skulle hafva be-
gagnat en mössa med platt kulle, Rumstedt med
intyg af Norberg, Norman och Nilsson styrkt, att
Rumstedt nästiidne höst icke haft någon så beskaf-
fad hufvudbonad, utan att den enda mössa, han då
ägt, varit af så kallad kastrullform, med hög, upp-
stående kulle; — dels att, sedan Breitfeldt antydt, att
Rumstedt skulle hafva låtit göra sig en nyckel till Carls-
sons portlås efter ett märke, som Rumstedti papper
klippt efter Carlssons egen portnyckel, ålderman-
nen vid klensmedsembetet Johan Stahrenberg, ede-
ligen hörd, förklarat, att det, enligt hans öfvertygel-
se, vore alldeles omöjligt, att efter allenast ett så-
dant märke förfärdiga en passande nyckel; dels att
PELFERV SER I VITIVEMT MAME I 5
stolskott mördad, Breitfelåt vid särskildte tillfällen,
dagatagande ännu icke blifvit af Rumstedt väckt,
hos så väl löjtnanten Waldau, som handelsbokhål-
-Ilaren Octman sökt att få låna pistoler för ett ända-
mål, som, efter hvad numera utredt är, miste an-
ses bafva varit helt och hållet uppdiktadt; dels ock
att vid de särskilde visitationer, som den 214 No-
vember och den 27 December nästlidne år skedt i
Rumstedts hemvist, icke några Carlssons tillhörighe-
ter kupnat der upptäckas; hvarjemte ej allenast
Nilsson och enkan Höggren, hvilka begge redan ti-
digt på morgonen dea 29 Oktober varitinne i Rum-
stedts kammare, än ock drängen Nordqvist, som äf-
I ven plågat med uppassning betjena Rumstedt, upp-
iyst, att de icke, efter mordet å musikläraren Carls-
Ison, varseblifvit några främmande klädespersedlar i
Rumstedts gömmor; ty ock som den omständighet,
att Rumstedt den 350 Oktober å anatomisalen, i strid
mot verkliga förhållandet, uppgifvit, att ifrågakomne
pistol var laddad redan då Breitfeldt först begärde
latt få låna den af Rumstedt, icke, ensam för sig,
-Ibör läggas Rumstedt till last, då han, som genast
och utan allt omsvep upplyst, att han till Breitfeldt
utlemnat en iaddad pistol, redan vid berörde obduk-
tionstillfälle, i anledning blott af en erinran från
Breitfeldt, rättat det felaktiga i omförmälde sin upp-
gift: och Rumstedts åtgärd, att låna Breitteldt pi-
stolen samt ladda densamma åt honom, icke eller
kan anses i någon måtto utmärka, att Rumstedt om
Rreitfaldts hratseliaa nlanar haft kännadar
-