I korrt innan musikläraren Carlsson blef meddelst piI då, enligt hans egen uppgift, fråga om Carlssons afululig BUP ME IMASA OS TARM Carlsson; Muraregesällen Geri Otto Palmbarg, att han, som, från sina barnaår bekant med Rumstedt, äfven sedermera ofta sammanträffat och talat med honom, samt ungefärligen i tvänne år känt Musikläraren Carlsson i lifstiden, det oaktadt aldrig hört någon af dem omtala. att han haft bekantskap med den andre, och alldeles icke visste, att någon förtrolig vänskap ögt rum emellan Breitfeldt och Rumstedtv; Unöjtnanten Johan O:car Walldau, samt ZHandelsbokhållaren Carl Anton Norman och O:ccar Ortman, att de, som från sin barndom underhåilit nära bekantskap med Rumstedt, aldrig erfarit att han känt musikläraren Carlsson; Mamsell Hedviy Gustafva Schierbeck, att hon sedan år 4837 varit bekant med Carlsson och dageligena råxat bonom. med undantag allenast af de tider, då han varit från hufvudstaden bortrest; att Carlsson vid sina besök hos mamsell Schierbeck och hennes moster, mamsell Hedvig Caroiina Lundberg, med hvilken mamsell Schierbeck bott tillsammans, vanligen berättat, hvar Carlsson sig uppehåliitisedan deras sammanträffande näst förut, äfvensom Carlsson ofta plågat med mamsell Scbierbeck tala om de bekantskaper, han ägt, men att hon aldrig hört Carlsson nämna Rumstedts namn eller yltra något annat, som antydt att Carlsson känt Rumstedt, hvarföre ock mamsell Schierbeck förmält sig vara öfvertygsd, att Rumstedt varit en för Carlsson alldales främmande person; Mamsell Lundberg, att Carlsson, bvilken för mamsell Lundberg haft mycket förtroende och för henne omtalat, med hvilka personer han varit bekant, aldrig för vittnet uppgifvit, att han känt Rumstedt; samt Eleven vid Akademicen för de fria Konsterna Johan Karlberg, att han, som förtroligt umgåtts med musikläraren Carls son, och hört honom omtala sin bekantskap med reitfeldt jemte flere andre personer, deremot aldrig hört Carlsson nämna Rumstedts namn eller yttra nåsot annat, som kunde anses innefatta att Carlsson med Rumstedt varit bekant; — dels att Breiteldt, som föreburit, det öfverenskomme!se om en osvikelig vänskap emellan honom och Rumstedt träffats en afton nästlidue vår i afseende å denna till alla delar ef Rumstedt bestridda uppgift blifvit medtvetalan beträdd, i så måtto, att Breitfeldt angående Rumstedts sammanträffande med honom ifrågavarand2 afton föregifvit, än att de i sällskap med hyarandra, bevistet ett spektakel å Kongl. Djurgården och än att de råkats först på hemvägen derifrån: dels att Murerieleven Johan Fredrik Beurding, Mikaledes efter afllagd vittnesed, intygat icke allenast, att Breitfeldt, då han Tisdagsaftonen den 26 Oktober från Norbergs bod begaf sig till Rumstedts kammare, sjelfmant anmodat Beurling att dit medfölja, utan äfven, att Rumstedt, när Beurling sednåre på aftonen ville före Breitfeldt efligsna sig från Rumstedt, bedt vittnet qvarstadna hvilka omständigheter synas otvetydigt ådagalägga det ändamilet med Breitfeldts nyssnämnde besök hos Rumstedt icke, såsom Breitfeldt påstått, varit, att han och Rumstedt skulle få ostördt tillfälle till fortsatta öfverläggningar om redan aftaladt tillgrepp från Carlsson ; hvarförutan denna Breitfeldts uppgift saknar trovärdighet äfven derför, att han förmäit sig bafva, vid sammantröffandet med Rumstedt å dennes kammare, i Beurlings närvaro, frågat Rumstedt: Nå hvad är det du vill? en fråga, som varit aldeles öfverflödig, i händelse Breitfeldts förebärande yore sanningsenligt, att han i besagde ändamål, efter Rumstedts uttryckliga begäran, infunnit sig hos honom, och, vid sådant förhållande, ätminstone icke i en; för dylika stämplingar helt och hållet främmande persons närvaro rimligen kunnat framställas; — dels att Breitfeldts föregifvande, att han, som Onsdagen den 27 Oktober, efter att hafva tillbragt den föregående naiten ho3 Rumstedt, skulle tidigt på morgonen begifvit sig hem, på det att icke någon måtte i hans bostad sakna Breitfeldt och fråga hvar han varit, sedermera förtegat sin bortovaro, finnes vederlagd af handelsbokhållaren Normans vittnesmål, enligt hvilket Breitfeldt nyssberörde dag på morgonen omtalat för Norman, att Breitfeldt tillbragt natten hos Rumstedt, i sammanhang hvarmed Breitfeldt om anledningen dertill uppgifvit, att han, som aftonen förut gått till Rumstedt, tyckt det vara obehagligt, att sent på qvällen begifva sig hem och derför sjelf begärt, att få hos Rumstedt qvarstadna till påföljde morgon; hvarförutan af kryddkramhandelsbetjenten Norbergs vittnesberättelse inhemtas, att han, redan innan samtal om det föröfvade mordet föreföll emellan bonom och Rumstedt, ägt sig bekant, att Breitfeldt varit hos Rumstedt ifrågakomne natt; — dels att, i anledning af Breitfeldts förebärande, att Rumstedt den natt, då mordet skedde, skulle hafva begagnat en mössa med platt kulle, Rumstedt med intyg af Norberg, Norman och Nilsson styrkt, att Rumstedt nästiidne höst icke haft någon så beskaffad hufvudbonad, utan att den enda mössa, han då ägt, varit af så kallad kastrullform, med hög, uppstående kulle; — dels att, sedan Breitfeldt antydt, att Rumstedt skulle hafva låtit göra sig en nyckel till Carlssons portlås efter ett märke, som Rumstedti papper klippt efter Carlssons egen portnyckel, åldermannen vid klensmedsembetet Johan Stahrenberg, edeligen hörd, förklarat, att det, enligt hans öfvertygelse, vore alldeles omöjligt, att efter allenast ett sådant märke förfärdiga en passande nyckel; dels att PELFERV SER I VITIVEMT MAME I 5 stolskott mördad, Breitfelåt vid särskildte tillfällen, dagatagande ännu icke blifvit af Rumstedt väckt, hos så väl löjtnanten Waldau, som handelsbokhål-Ilaren Octman sökt att få låna pistoler för ett ändamål, som, efter hvad numera utredt är, miste anses bafva varit helt och hållet uppdiktadt; dels ock att vid de särskilde visitationer, som den 214 November och den 27 December nästlidne år skedt i Rumstedts hemvist, icke några Carlssons tillhörigheter kupnat der upptäckas; hvarjemte ej allenast Nilsson och enkan Höggren, hvilka begge redan tidigt på morgonen dea 29 Oktober varitinne i Rumstedts kammare, än ock drängen Nordqvist, som äfI ven plågat med uppassning betjena Rumstedt, uppiyst, att de icke, efter mordet å musikläraren CarlsIson, varseblifvit några främmande klädespersedlar i Rumstedts gömmor; ty ock som den omständighet, att Rumstedt den 350 Oktober å anatomisalen, i strid mot verkliga förhållandet, uppgifvit, att ifrågakomne pistol var laddad redan då Breitfeldt först begärde latt få låna den af Rumstedt, icke, ensam för sig, -Ibör läggas Rumstedt till last, då han, som genast och utan allt omsvep upplyst, att han till Breitfeldt utlemnat en iaddad pistol, redan vid berörde obduktionstillfälle, i anledning blott af en erinran från Breitfeldt, rättat det felaktiga i omförmälde sin uppgift: och Rumstedts åtgärd, att låna Breitteldt pistolen samt ladda densamma åt honom, icke eller kan anses i någon måtto utmärka, att Rumstedt om Rreitfaldts hratseliaa nlanar haft kännadar