der pistolen fanns förvarad, hade patroner och hagel, bedt Rumstedt inlägga ett skott i pistolen, emeden Breitfeldt, som då ännu icke gifvit tillkänna sin afsigt att öfver natten qvarstadna hos Rumsteit, yttrat fruktan, att å den sena qvällen, utan försvars vapen, gå öfver Nya Kungsholmsbron, der, efter hvad murareeleyen Joban Fredrik Beurling, som nyss förut i Breitfeldts sällskep varit bos Rumstedt, gifvit till känna, våldsamheter under den mörka årstiden någon gång plägade föröfvas; samt att Breitfeldt, då han påföljde morgon gick bort från Rumstedt, medtagit pistolen utan att Rumstedt sådant bemärkt. Hvad ru först angår Breitfeldts angifvelser emot Rumstedt, så emeden, under den längre tid undersökningen i målet delsinför Öfverståthållareembetet och dels här vid Rätten fortgått, icke någon bevisning kunnat åstadkommas till bekräftelse af Breitfeldts ifrågavarande angifvelser; men till förringande af desammas trovärdighet deremot förekommit, dels att följande på ed afbörde vittnen intycat, nemligen: drängen Isak Nordqvist, att han Thorsdazs aftonen den 28 Oktober klockan åtta — nio funnit ynglingen Rumstedt vara hemma å sin kammere, semt att vittnet ännu efier klockan nio sett ljus brinna derstädes; Enkan Ulrika Höggren, att ehuru viltnet icke bestämdt kundo upplysa om Rumstedt oefbrutet varit hemma natten till den 29 Oktober, förmodade vittnett likväl, att Rumsiedi då icke varit borta, emedan han den 28 Oäktober deltagit i aftonmåltiden bos sina föräldrar och påföljde morgon befunnits liggande sfalädd i sin sång när vittnet klockan omkring sju kom in. med kaffe i hans kammare; Boktryckerilärlingen Ander: Nilsson, att han Fredagen den 29 sistlidne Oktober klockan omkring half sju på morgonen, då Nilsson i Rumsteds kammare, hvarest denne vid samma tillfälle befanns liggande afklädd i sin säng, till borstning afhemtat de kläder och skodon, hvilka Rumstedt dagen förut begagnat, funnit att byxorne bvarken voro våta eller smutsiga, stöflorna alldeles torra och rena, samt galoscherna icke eller våta, utan blanka på öfverlädret, med torkad och -högst obe tydlig gatusmuts allenast omkring sulorna; samt att Nilsson visste, det Rumstedt å ifrågavarande tid ägt allenast ett par galoscher, men icke några botforer, äfvensom att Rumstedt väl haft ett par så kallads smorlädersstöflor, men att desse vid det omvittnade tillfället icke befunnits i lärlingen Rumsteds förvar, utan varit stående hos hans fader, boktryckaren Rumstedt; Kryddkramhandelsbetjenten Carl Johan August Norberg, att Rumstedt nästlidne höst icke ägt några botforer och allerast ett par galocher, samt att dessa varit förfärdigade af särdeles tunnt skinn och fordrade med kläde, så att Norberg, hvil ken sjelf varit ute natten till der 29 Oktober och då måst, i anseende till det svåra väglaget, begågna botforer, vore öfvertygad, att omförmälde galoscher, i bändelse Rumstedt dermed gått så lång väg som Breitfeldt uppgifsit, skulle hafva blifvit nästanp förderfvade och åtminstone ej kunnat torka till påföljde morgon; samt Guldsmedsgesällen Johan Victor Flodin, att han, hvilken under nästförflutne Oxtober månad varit boende i en kammare, belågen nästintill det af Breitfeldt inom huset N:o 24 vid Nys Kungsholmsbrosatan begagnade rum, Thorsdagen den 08 i samma månad kommit hem emellan 8 och 9; hvarefter Flodin satt sig att läsa och dermed fortfarit i flera timmar; att han klockan emellan elfva och half tolf på natten hört dörren från förstugan till Breitfelds rum läsas igen med nyckel, hvarefter det blef alldeles tyst derinne, så att vittnet förmodade, att Breitfeldt då gått bort; att vittnet dessförinnan icke under hela aftonen hört någon komma in till Breitfeldt eller der samtala med ho nom, så att, emedan vittnet eljest vanligen pligade ifrån sitt rum höra hvad, som föreföll i Breitelits kammare, Flodin ansett sig kunna på sin eflagda ed bestämdt förklara, att berörde afton, sedan vittnei hemkom, icke någon främmende person innevarit hos Breitfeldt och med honom samtalat, med mindre den främmande, såsom vittnet uttryckt sig, gåt! i stfumplästerne och talat med tecken; derjemie och efter det Breitfelåt föreburit, att Rumstedt, vid sin ankomst till Breitfeldt, gom, efter hvad denna förmodade, inträffat klockan emellan tio och elfva på natten, sakta knackat åj Breitfeldts, närmast porten belägna fönster, samt att Breftfeldt, af sådan anledning, öppnat ett annat, nästintill Flodins kammare beläget fönster och derigenom lemnat sin portnyckel till Rumstedt, hvilken sålunda genom porten och Breitfeldts förstugudörr inkommit till hopom, Flodin tillagt, att, efter hans öfvertygelse, Rumstedts ankomst och inträde i Breitfeldts kammare, om sådant verkligen intriffat, omöjligen kunnåt undgå, att ådraga sig Flodins uppmärksamhet, äfvensom att han nödvändigt måste köra om fenstret öppnats; — Vid jemförelse af hvilka, edeligen fästade vittnesmål Kämmersrätten finner det vara icke allenast,så vidt ske kunnat, utredt, alt Rumstedt icke omfurmälde natt besökt Breitfeldt i bans bostad, utan äfven i hög grad sannolikt, att. Rumstedt icke eller varit hemifrån samma natt, då, enligt hvad upplyst semt af Breitfeldt sjelf medgifvet är, hufvudstaden: gator, efter inträffad nedertörd, varit så smutsige att de af Breitfeldt då begagnade byxor och stöflor ännu den 29 Oktober nära middegstiden befunnits alldelas våta af sådan orenlighet; — dels att, i fråga om Rumstedts, af Breitfeldt åberopade bekantskap med Carlsson och förtrolighet med Breitfeldi. 1 hvilka omständigheter denne sednare icke eller gittat förebringa annat stöd för sina, af Rumstedi bestridåa uppgifter, än att sömmerskan Anna 8Sophia Blancher, hvilken sommartiden nästlidet år städat åt Breitfeidt, förmält, att eburu hon icke på sin aflagde ed kunde bestämdt intyga, att Rumstedt någonsin besökt Breitfeldt, Blancher likväl tyckte att hon ville känna igen Rumstedts ansigte, och att hon sett honom hos Breitfeidt, nedanräknade vittnen deremot upplyste, kryddkremhandlaren Carl Ulrick Byckerström, att han, som, efter flerårig bekantskap med Rumstedt; nästan dagligen träffat honom under sistförflutne sommar, och lärt känna Breitfeldt på samma gång, då Rumstedt med honom blef bekant, eller å en bal sistlidno vinter, förmodade, att bekantskapen emellan Rumstedt och Breitfetdt varit högst obetydlig, heldst denne sistnämnde, då han understundom å gatorne träflat Hyckerström, aldrig med honom taladt om Rumstedt eller ens nämnt hans namn, ehuru väl Breitfedt ägt sig bekant, att Hyckerström och Rumstedt varit förtroliga vänner; att Hyckerström som aldrig före mordet hört talas om Musikläraren Carlsson, ägde den fulta öfvertygelse, att han varit en för Rumstedt alldeles okänd person, samt att Hyckerströmyshvilken inhemtat, hurusom Breitfeldt under ransakningen föreburit, att egentliga anledningen till hans vänskap för Rumstedt varit öfverensstämmelse i deras tankar, angåenae theater musik och poesi. af hvilka ämnen Breit