der pistolen fanns förvarad, hade patroner och ha-
gel, bedt Rumstedt inlägga ett skott i pistolen, e-
meden Breitfeldt, som då ännu icke gifvit tillkänna
sin afsigt att öfver natten qvarstadna hos Rumsteit,
yttrat fruktan, att å den sena qvällen, utan försvars
vapen, gå öfver Nya Kungsholmsbron, der, efter hvad
murareeleyen Joban Fredrik Beurling, som nyss förut
i Breitfeldts sällskep varit bos Rumstedt, gifvit till
känna, våldsamheter under den mörka årstiden nå-
gon gång plägade föröfvas; samt att Breitfeldt, då
han påföljde morgon gick bort från Rumstedt, med-
tagit pistolen utan att Rumstedt sådant bemärkt.
Hvad ru först angår Breitfeldts angifvelser emot
Rumstedt, så emeden, under den längre tid under-
sökningen i målet delsinför Öfverståthållareembetet
och dels här vid Rätten fortgått, icke någon bevis-
ning kunnat åstadkommas till bekräftelse af Breit-
feldts ifrågavarande angifvelser; men till förrin-
gande af desammas trovärdighet deremot förekom-
mit, dels att följande på ed afbörde vittnen inty-
cat, nemligen: drängen Isak Nordqvist, att han
Thorsdazs aftonen den 28 Oktober klockan åtta —
nio funnit ynglingen Rumstedt vara hemma å sin
kammere, semt att vittnet ännu efier klockan nio
sett ljus brinna derstädes; Enkan Ulrika Höggren,
att ehuru viltnet icke bestämdt kundo upplysa om
Rumstedt oefbrutet varit hemma natten till den 29
Oktober, förmodade vittnett likväl, att Rumsiedi
då icke varit borta, emedan han den 28 Oäkto-
ber deltagit i aftonmåltiden bos sina föräldrar och
påföljde morgon befunnits liggande sfalädd i sin
sång när vittnet klockan omkring sju kom in. med
kaffe i hans kammare; Boktryckerilärlingen Ander:
Nilsson, att han Fredagen den 29 sistlidne Oktober
klockan omkring half sju på morgonen, då Nilsson
i Rumsteds kammare, hvarest denne vid samma till-
fälle befanns liggande afklädd i sin säng, till borst-
ning afhemtat de kläder och skodon, hvilka Rum-
stedt dagen förut begagnat, funnit att byxorne bvar-
ken voro våta eller smutsiga, stöflorna alldeles torra
och rena, samt galoscherna icke eller våta, utan
blanka på öfverlädret, med torkad och -högst obe
tydlig gatusmuts allenast omkring sulorna; samt att
Nilsson visste, det Rumstedt å ifrågavarande tid ägt
allenast ett par galoscher, men icke några botforer,
äfvensom att Rumstedt väl haft ett par så kallads
smorlädersstöflor, men att desse vid det omvittnade
tillfället icke befunnits i lärlingen Rumsteds förvar,
utan varit stående hos hans fader, boktryckaren
Rumstedt; Kryddkramhandelsbetjenten Carl Johan
August Norberg, att Rumstedt nästlidne höst icke
ägt några botforer och allerast ett par galocher,
samt att dessa varit förfärdigade af särdeles tunnt
skinn och fordrade med kläde, så att Norberg, hvil
ken sjelf varit ute natten till der 29 Oktober och
då måst, i anseende till det svåra väglaget, begåg-
na botforer, vore öfvertygad, att omförmälde galo-
scher, i bändelse Rumstedt dermed gått så lång väg
som Breitfeldt uppgifsit, skulle hafva blifvit nästanp
förderfvade och åtminstone ej kunnat torka till på-
följde morgon; samt Guldsmedsgesällen Johan Victor
Flodin, att han, hvilken under nästförflutne Oxtober
månad varit boende i en kammare, belågen nästin-
till det af Breitfeldt inom huset N:o 24 vid Nys
Kungsholmsbrosatan begagnade rum, Thorsdagen den
08 i samma månad kommit hem emellan 8 och
9; hvarefter Flodin satt sig att läsa och dermed
fortfarit i flera timmar; att han klockan emellan
elfva och half tolf på natten hört dörren från för-
stugan till Breitfelds rum läsas igen med nyckel,
hvarefter det blef alldeles tyst derinne, så att vitt-
net förmodade, att Breitfeldt då gått bort; att vitt-
net dessförinnan icke under hela aftonen hört någon
komma in till Breitfeldt eller der samtala med ho
nom, så att, emedan vittnet eljest vanligen pligade
ifrån sitt rum höra hvad, som föreföll i Breitelits
kammare, Flodin ansett sig kunna på sin eflagda ed
bestämdt förklara, att berörde afton, sedan vittnei
hemkom, icke någon främmende person innevarit
hos Breitfeldt och med honom samtalat, med min-
dre den främmande, såsom vittnet uttryckt sig, gåt!
i stfumplästerne och talat med tecken; derjemie och
efter det Breitfelåt föreburit, att Rumstedt, vid sin
ankomst till Breitfeldt, gom, efter hvad denna för-
modade, inträffat klockan emellan tio och elfva på
natten, sakta knackat åj Breitfeldts, närmast porten
belägna fönster, samt att Breftfeldt, af sådan anled-
ning, öppnat ett annat, nästintill Flodins kammare
beläget fönster och derigenom lemnat sin portnyckel
till Rumstedt, hvilken sålunda genom porten och
Breitfeldts förstugudörr inkommit till hopom, Flodin
tillagt, att, efter hans öfvertygelse, Rumstedts an-
komst och inträde i Breitfeldts kammare, om sådant
verkligen intriffat, omöjligen kunnåt undgå, att å-
draga sig Flodins uppmärksamhet, äfvensom att han
nödvändigt måste köra om fenstret öppnats; —
Vid jemförelse af hvilka, edeligen fästade vittnes-
mål Kämmersrätten finner det vara icke allenast,så
vidt ske kunnat, utredt, alt Rumstedt icke omfur-
mälde natt besökt Breitfeldt i bans bostad, utan äf-
ven i hög grad sannolikt, att. Rumstedt icke eller
varit hemifrån samma natt, då, enligt hvad upplyst
semt af Breitfeldt sjelf medgifvet är, hufvudstaden:
gator, efter inträffad nedertörd, varit så smutsige
att de af Breitfeldt då begagnade byxor och stöflor
ännu den 29 Oktober nära middegstiden befunnits
alldelas våta af sådan orenlighet; — dels att, i frå-
ga om Rumstedts, af Breitfeldt åberopade bekant-
skap med Carlsson och förtrolighet med Breitfeldi.
1 hvilka omständigheter denne sednare icke eller
gittat förebringa annat stöd för sina, af Rumstedi
bestridåa uppgifter, än att sömmerskan Anna 8So-
phia Blancher, hvilken sommartiden nästlidet år stä-
dat åt Breitfeidt, förmält, att eburu hon icke på sin
aflagde ed kunde bestämdt intyga, att Rumstedt nå-
gonsin besökt Breitfeldt, Blancher likväl tyckte att
hon ville känna igen Rumstedts ansigte, och att hon
sett honom hos Breitfeidt, nedanräknade vittnen der-
emot upplyste, kryddkremhandlaren Carl Ulrick Byc-
kerström, att han, som, efter flerårig bekantskap med
Rumstedt; nästan dagligen träffat honom under sist-
förflutne sommar, och lärt känna Breitfeldt på sam-
ma gång, då Rumstedt med honom blef bekant, el-
ler å en bal sistlidno vinter, förmodade, att bekant-
skapen emellan Rumstedt och Breitfetdt varit högst
obetydlig, heldst denne sistnämnde, då han under-
stundom å gatorne träflat Hyckerström, aldrig med
honom taladt om Rumstedt eller ens nämnt hans
namn, ehuru väl Breitfedt ägt sig bekant, att Hyc-
kerström och Rumstedt varit förtroliga vänner; att
Hyckerström som aldrig före mordet hört talas om
Musikläraren Carlsson, ägde den fulta öfvertygelse,
att han varit en för Rumstedt alldeles okänd per-
son, samt att Hyckerströmyshvilken inhemtat, huru-
som Breitfeldt under ransakningen föreburit, att e-
gentliga anledningen till hans vänskap för Rum-
stedt varit öfverensstämmelse i deras tankar, angåen-
ae theater musik och poesi. af hvilka ämnen Breit-