ännu en gång det steg, som ni står i begrepp att taga, och utforska ert hjerta om det ännu är i stånd att uthärda våra pröfningar. Ni vill inträda i vår heliga församling, hvilket eder själs frid och den enda saligheten bjuda; men ni känner äfven den stränga pröfning och botgöring, som måste föregå ert upptagande hos oss, — gisslingen. En gång inträdd inom dessa murar, existerar icke mera eder rang, och en ovillkorlig lydnad för edra förmäns minsta ord blifver er pligt. Vill ni underkasta er dessa fordringar och känner ni er kropp stark nog att uthärda dessa botöfningar? Beggedera delarne!s svarade Gabriella, som återvunnit hela sin själsstorhet. Jag bönfaller på nytt om ett snart upptagande. Välan då, så vare eder bön beviljad! sade Krumm och uppsteg hastigt. I detta ögonblick hördes tre slag på dörren, som underrättade pastorn att Oskar intagit sin plats. Krumm tog ett Jjus och vinkade Gabriella att följa sig. Det hvalf hvari pietisterne plägade hålla sina sammankomster hade, utom den för församlingens medlemmar bestämda dörr, ännu en annan ingång, hvilken gick från den flygeln af klostret, om tjenade pastorn till boställe, genom en förborg 2d gång. Denna väg tog pastorn med sin Sköna följeslagerska, -Båda te. 20 Då de anländt till dörren blef Krumm stå de och hopknäppte andäktigt sina händer. Djup stillhet herrskade deromkring. Då tonade plötsligt q erran en högtidlig koralsång. Gabriella bäfvade nomilad af en from rysning, hon tänkte på det nblick i hvilket hon aflagt sin ed, och upprepade ; för Gud i tysthet sitt fromma löfte. Efter en kd, 7t stund tystnade to2e . j Vi stå, begynte Krumm högtidligt all7ar, vid tröskelen till vår med Då Moes trädde fram till den brinna sn stag, blot ande busker,