ännu en gång det steg, som ni står i begrepp
att taga, och utforska ert hjerta om det ännu
är i stånd att uthärda våra pröfningar. Ni vill
inträda i vår heliga församling, hvilket eder själs
frid och den enda saligheten bjuda; men ni kän-
ner äfven den stränga pröfning och botgöring,
som måste föregå ert upptagande hos oss, — giss-
lingen. En gång inträdd inom dessa murar,
existerar icke mera eder rang, och en ovillkorlig
lydnad för edra förmäns minsta ord blifver er
pligt. Vill ni underkasta er dessa fordringar
och känner ni er kropp stark nog att uthärda
dessa botöfningar?
Beggedera delarne!s svarade Gabriella, som
återvunnit hela sin själsstorhet. Jag bönfaller
på nytt om ett snart upptagande.
Välan då, så vare eder bön beviljad! sade
Krumm och uppsteg hastigt. I detta ögonblick
hördes tre slag på dörren, som underrättade pa-
storn att Oskar intagit sin plats.
Krumm tog ett Jjus och vinkade Gabriella att
följa sig.
Det hvalf hvari pietisterne plägade hålla sina
sammankomster hade, utom den för församlingens
medlemmar bestämda dörr, ännu en annan in-
gång, hvilken gick från den flygeln af klostret,
om tjenade pastorn till boställe, genom en för-
borg 2d gång. Denna väg tog pastorn med sin
Sköna följeslagerska,
-Båda te. 20 Då de anländt till dörren blef
Krumm stå de och hopknäppte andäktigt sina
händer. Djup stillhet herrskade deromkring. Då
tonade plötsligt q erran en högtidlig koralsång.
Gabriella bäfvade nomilad af en from rysning,
hon tänkte på det nblick i hvilket hon aflagt
sin ed, och upprepade ; för Gud i tysthet sitt
fromma löfte. Efter en kd, 7t stund tystnade to-
2e . j
Vi stå, begynte Krumm högtidligt all-
7ar, vid tröskelen till vår med Då Mo-
es trädde fram till den brinna sn stag, blot
ande busker,