NORDAMERIKAS RESURSER FÖR SITT
SJELFBESTAND
(Slut från 34 67.)
England får, under ett krig med oss, lika lit
blottställa sina Europeiska kuster, som Ost- oc
West-Indien, Medelhafvet, kolonierna på Afrikan
ska kusten och Goda Hopps-Udden. Det måst
hålla Canada i tygeln samt bevaka Syrien oc
Egypten, med ett ord: det kan till Förenta Sta
ternas kuster på sin höjd skicka femte eller sjet
tedelen, kanske knappt tiondedelen af sin flotisz
På samma sätt går det med dess trupper. Iac
seende till den vidsträckta garnisonstjenst d
måste bestrida, blir alltid blott en ringa del der
af disponibel. Hvilka kostnader erfordra ick
dessutom endast 40.000 mans inskeppning! Oc
hvad betyder denna styrka vid frågan om et
anfall på någon punkt af Förenta Staternas om
råde, eller på någen folkrik stad som Filadelfia
NewYork eller Boston? Våra miliser äro i san
ning inga kineser!
Nu kommer jag likväl först till den egentlig:
hufvudpunkten i finanserna: penningar fattas ju
er hufvudsakligen,, skall någon kanhända säga
ty om ni hade sådana, skulle ni väl först be
tala edra skulder., Saken förhåller sig likvä
annorlunda. För det första äro icke alla unio-
nens stater skuldsatta. Vermont, New-Hamp-
shire, Rhode-Island, Connecticut, New-Jersey
Delaware och Norra Carolina hafva inga skul-
der, och Förenta Staterna äro endast skyldige
den obetydliga summan af 492 millioner dollars,
som de redan fonderat. Om de Förenta Stater-
nas särskilda regeringar, såsom de böra, en
gång fastställa en bestämd skatt, så äro de fle-
sta staters skulder inom få år betalta, och de-
ras obligationer skola endast genom en akt af
lagstiftningen höjas till pari. För ett krigs be-
hof, om detta eljest är populärt, såsom ett krig
med England under nuvarande omständigheter
skulle vara, kunna de nödige summorna lätt er-
hållas inom landet; också torde ingen leveran-
tör neka emottaga anvisningar på skattkammaren
eller på siatsländerier, och då vi redan produ-
cera allt, som vi behöfva till ett krig, så låter
det icke lätt tänka sig, att regeringen af detta
skäl skulle råka i förlägenhet. Krut, bly, jern
och stålvaror producera vi sjelfve, och det vore
någonting sällsamt om ett land, stort nog att
föda flera hundra millioner menniskor, skuile
råka i förlägenhet för 47 millioners nödtorft.
Hufvudsaken är och förblir alltid, att vi icke
hafva någon hungrig fabriksbefolkning, som ge-