gerna sedda brulen, när deras meningar och å sigter harmonierade. Krumm kastade sig missnöjd af och an på des för honom ovana, mjuka, grefliga bädden. Det intryck baronen gjort på novisen af hans församling, hade icke undgått hans skarpsynthet, och nu plågade sig den fromme mannen med fruktan att förlora henne. Imedlertid uppgaf han icke hoppet och föresatte sig att genast den kommande dagen begagna sig af den katastrof han tänkte framkalla, genom att tvinga Oskar till en Bestämd förklaring af hans religionsåsigter. Först efter midnatten lyckades det Morfeus att fögna alla dessa qvalda hjartan. eMiddagstaffeln den kommande dagen förenade sällskapet på nytt. Och huru fann ni er i vårt Stuttgart, min bästa baron? fortfor grefven efter något samtaj, i det han bjöd den välkomne gästen en däeker!t doftande anrättning. Förträffligt, herr grefve; jag måste tillstå, att jag med tungt bjerta skiljde mig från de goda menniskor, jag der lärt känna. Mitt bordsällskap på König vor Eoglands bestod af älskvärda män, hvilkas vänskapliga tjenstaktighet jag har att tacka för många angenäma stunder. Genom dem vardt jag bekant med vår tids: berömdaste författare. Jag lärde känna Strauss,... Strauss? — återtog värden, Strauss? — Jag vill minnas, att jag hört det namnet. Ack ja! han har skrifvit öfver fördelen af perkussionslås vid armåen? Om förlåtelse, det måste varaen annan Strauss; den jag menar är en teolog och har. skrifvit den berömda belysningen öfver bibeln. Ja sin, brummade öfversten, det ingår icke i mitt fack. Det är, min högtärade hr grefve, inföll Krumm, i en underdnig och skärande ton, det är hufvudet för ateisteraa Åteisterna?, svarade Oskar, för hvilken det ta anfall var välkommet. Måste man vara er ateist, för att läsa bibeln med förnuatt?, Den heliga skrift är Guds oomkulikastligs ord, fortfor presten irTigare, hvilka vi icke fö tyda eller klandra, det är en gudomens omedel