gerna sedda brulen, när deras meningar och å
sigter harmonierade.
Krumm kastade sig missnöjd af och an på des
för honom ovana, mjuka, grefliga bädden. Det
intryck baronen gjort på novisen af hans försam-
ling, hade icke undgått hans skarpsynthet, och
nu plågade sig den fromme mannen med fruk-
tan att förlora henne. Imedlertid uppgaf han
icke hoppet och föresatte sig att genast den kom-
mande - dagen begagna sig af den katastrof han
tänkte framkalla, genom att tvinga Oskar till en
Bestämd förklaring af hans religionsåsigter.
Först efter midnatten lyckades det Morfeus att
fögna alla dessa qvalda hjartan.
eMiddagstaffeln den kommande dagen förenade
sällskapet på nytt.
Och huru fann ni er i vårt Stuttgart, min
bästa baron? fortfor grefven efter något samtaj,
i det han bjöd den välkomne gästen en däeker!t
doftande anrättning.
Förträffligt, herr grefve; jag måste tillstå, att
jag med tungt bjerta skiljde mig från de goda
menniskor, jag der lärt känna. Mitt bordsäll-
skap på König vor Eoglands bestod af älskvär-
da män, hvilkas vänskapliga tjenstaktighet jag har
att tacka för många angenäma stunder. Genom
dem vardt jag bekant med vår tids: berömdaste
författare. Jag lärde känna Strauss,...
Strauss? — återtog värden, Strauss? — Jag
vill minnas, att jag hört det namnet. Ack ja!
han har skrifvit öfver fördelen af perkussionslås
vid armåen?
Om förlåtelse, det måste varaen annan Strauss;
den jag menar är en teolog och har. skrifvit
den berömda belysningen öfver bibeln.
Ja sin, brummade öfversten, det ingår icke
i mitt fack.
Det är, min högtärade hr grefve, inföll Krumm,
i en underdnig och skärande ton, det är huf-
vudet för ateisteraa
Åteisterna?, svarade Oskar, för hvilken det
ta anfall var välkommet. Måste man vara er
ateist, för att läsa bibeln med förnuatt?,
Den heliga skrift är Guds oomkulikastligs
ord, fortfor presten irTigare, hvilka vi icke fö
tyda eller klandra, det är en gudomens omedel-