lydande skrift: cEhuru jeg innerligen vet, att det äi min ovilkorliga skyldigket att hörsamma domstola: och myndigheters kallelse i allmänhet, och Stockholms Kämnersrätts 2:a afdelning i synnerhet, inför hvar: skrank jag, så ofta jag blifvit tillsagd, mig inställt ut det, hos denna Kämnersrätt anhängige mål emo! Alexander Breitfeldt, anklagad för mord, så miste jag, med föranledande af de obehagliga uppträden som inträffade den 21 och 28 denne3, efter sessionens slut, då jag skulle begifva mig hem, af er mängd personer, utan eftertanka och utan blygd mig angripande, under yttranden af den mest betänkliga beskaffenbet, deraf, som det tyckes, mitt li är i största fara, göra en liten afvikelse ifrån min föresats att denna dag mig inställa; hemställande förtby aldra ödmjukast, heldst denna rättegångsdag hufvudsakligen afser protekollsjustering, om icke an. tingen någon deputerad af Rätten beheagade hemkomma tl min k. faders bostad, der jag äfven är boende, och för mig till erkännande föreläsa den delen af det ännu ojusterade protokollet, hvad mig rörer, eller ock jog får inställa mig någon serskild dag, då Breitfeldt äfven på samma gång befinnes vara närvarande uti nyssnämnde ändamål; och då detta mitt uteblifvande endast, om möjligt är, åsyftar att tillintetgöra en, redan måhända öfverlegd plan till folksamling af oroliga och grofartade personer, bör sådant, jag vågar hoppas det, för mig jemna vägen till denna min ödmjuka hemställan. Stockholm den 2 Mars 1842. — Joh. Fredr. Sam. Rumstedt. Vid protokollsjustering begärde Breitfeldt anmärkt, dels att då mamsell Bergqvist icke hört det skott, hvaraf Carlsson mördades, Breitfeldt äfven kunnat, såsom han uppgifvit, med betydiigt buller falla utför Carlssors trappa, utan att ådraga sig mamsell Bergqvists uppmärksamhet, -dels att elden i den mördades sängklädar icke rimligen kunnat af sig sjelf upphört, enär fjäder vore ett serdeles eldfängdt ämne. Breitfeldt förklarade, på fråga, att han endast a! ett infall kallat sig Breitenfeldt. Enligt räkning, som nu företeddes, värderades de i Carlssons rum saknade persedlar till Bio Rdr 103: 46, samt skadan af elden till 33: 46 samma mynt; det sednare tyckte B. var nog mycket. Uppsyningsmannen Lundberg betygade, det han ansåg hustru Cssperssons uppsift, om ett hviskande samtal mellan Rumstedt och Breitfeldt, vid förhöret inför Polismästaren, den 1 November, för ogrundad, emedan han stått bakom Rumstedt, men ändock ej förmärkt nigon hviskning. Sedan ännu tvenne vittnen blifvit afhörda och det befunnits, att de icke hade någon upplysning at lemna, aflemnade aktor, herr Assessor Salomonsson, sitt slutpåsiående, deruti han ansåg Rumstedt böra belt och hållet frikännas, Breitfeldt umgälla sina brott med lifvets förlust. Breitfeldt ansåg något annat svar härå, än åberopandet af sin aflagda bekännelse, icke nödigt, utan öfverlemnade sin sak till bepröfvande af domstolen, som beslöt, att Rumstedt borde till påföljande dag inkallas.