lydande skrift: cEhuru jeg innerligen vet, att det äi
min ovilkorliga skyldigket att hörsamma domstola:
och myndigheters kallelse i allmänhet, och Stockholms
Kämnersrätts 2:a afdelning i synnerhet, inför hvar:
skrank jag, så ofta jag blifvit tillsagd, mig inställt ut
det, hos denna Kämnersrätt anhängige mål emo!
Alexander Breitfeldt, anklagad för mord, så miste
jag, med föranledande af de obehagliga uppträden
som inträffade den 21 och 28 denne3, efter sessio-
nens slut, då jag skulle begifva mig hem, af er
mängd personer, utan eftertanka och utan blygd
mig angripande, under yttranden af den mest be-
tänkliga beskaffenbet, deraf, som det tyckes, mitt li
är i största fara, göra en liten afvikelse ifrån min
föresats att denna dag mig inställa; hemställande
förtby aldra ödmjukast, heldst denna rättegångsdag
hufvudsakligen afser protekollsjustering, om icke an.
tingen någon deputerad af Rätten beheagade hem-
komma tl min k. faders bostad, der jag äfven är
boende, och för mig till erkännande föreläsa den
delen af det ännu ojusterade protokollet, hvad mig
rörer, eller ock jog får inställa mig någon serskild
dag, då Breitfeldt äfven på samma gång befinnes
vara närvarande uti nyssnämnde ändamål; och då
detta mitt uteblifvande endast, om möjligt är, åsyftar
att tillintetgöra en, redan måhända öfverlegd plan
till folksamling af oroliga och grofartade personer,
bör sådant, jag vågar hoppas det, för mig jemna vä-
gen till denna min ödmjuka hemställan. Stockholm
den 2 Mars 1842. — Joh. Fredr. Sam. Rumstedt.
Vid protokollsjustering begärde Breitfeldt anmärkt,
dels att då mamsell Bergqvist icke hört det skott,
hvaraf Carlsson mördades, Breitfeldt äfven kunnat,
såsom han uppgifvit, med betydiigt buller falla utför
Carlssors trappa, utan att ådraga sig mamsell Berg-
qvists uppmärksamhet, -dels att elden i den mör-
dades sängklädar icke rimligen kunnat af sig sjelf
upphört, enär fjäder vore ett serdeles eldfängdt ämne.
Breitfeldt förklarade, på fråga, att han endast a!
ett infall kallat sig Breitenfeldt.
Enligt räkning, som nu företeddes, värderades de
i Carlssons rum saknade persedlar till Bio Rdr 103:
46, samt skadan af elden till 33: 46 samma mynt;
det sednare tyckte B. var nog mycket.
Uppsyningsmannen Lundberg betygade, det han
ansåg hustru Cssperssons uppsift, om ett hviskande
samtal mellan Rumstedt och Breitfeldt, vid förhöret
inför Polismästaren, den 1 November, för ogrundad,
emedan han stått bakom Rumstedt, men ändock ej
förmärkt nigon hviskning.
Sedan ännu tvenne vittnen blifvit afhörda och det
befunnits, att de icke hade någon upplysning at
lemna, aflemnade aktor, herr Assessor Salomonsson,
sitt slutpåsiående, deruti han ansåg Rumstedt böra
belt och hållet frikännas, Breitfeldt umgälla sina
brott med lifvets förlust. Breitfeldt ansåg något an-
nat svar härå, än åberopandet af sin aflagda bekän-
nelse, icke nödigt, utan öfverlemnade sin sak till be-
pröfvande af domstolen, som beslöt, att Rumstedt
borde till påföljande dag inkallas.