egleringen, såsom gällande till dess den i veder
örlig ordning förändras, och att sålunda de under!
liksStatens hufvudtitlar uppkommande besparingar i
cko få användes till några bestämda lönanslag på
tat. Man invänder härvid tilläfventyrs, att såsom l
ådana anslag icke må betraktas de nya löner eller
önförhöjningar utöfver den af Rikets Ständer fast )
tällda Stat, hvilka anvisas att utgå af hufvudtitlar-
1es besparingar; men om deremot en sålunda stad-
sad högre aflöning ovilkorligen på Stat anvisas och
ippföres; om, äfven i allmänhet, lönbeloppen i det
rela, ej mindre de af Rikets Ständer fastställda.
in de derutöfver tillagda, fortfarande be:tämmas för
vissa embeten och tjenster; om samma lönebelopp.
ör at kupna utgå, nödvändigt måste å Stat uppfö-
ras, vare sig enligt serskildt uppgjorda så kallade
fiterimsStuler, eller ock till en del under benimning
Mt arfvader ; och om, i ena fallet så väl som i de
andra, de nya och högre aflöningarne osafbrutet utgå
elier anordnas, oberoende af andra omständigheter.
in den, stt besparingar å hulvudiitein skulle saknas.
bvilket likväl enligt hvad i förklaringen antydes,
icke blefve utrönt förr än nära tvänne år efter hver-
je räkenskapsår. samt följaktii hvarken under
tiden elier ytterligare, år efter skulle kunnas
åberopes sås :m hinder mot utbet g eller anord
ning af löpande årets aflininga er rimligen ej
kunde sedermera af da embets- och tjonstemin, sor:
uppburit dem, återfordras; så lärsr ock, när dess:
omständigheter äro för band uppenbart finnas,
alt alla sådzna nya.eller högre eflöninsar,
de serskilda benämniugar, som år dem ville
likväl, i cnseende till sättet och vilkoren 5
utgående, verkligen blifrit iklädda egenskapen af
dt ået kunnat u
tan Rikets Ständers s2miy
före och då ett af? Rikets Stän :
eslut, stt besparingarne icke finge till si
de anslag disponeras, naturligtvis endast k
va afseende å dispositioner hvilka utan
egde rum. men de för framtiden velat förekomma,
ofvanomförmälda invändning äfven måtte vara fullkom
ligen undanröjd.
Sjelfva det förhållando Rådgifvarne åbers pat med
hufvudätitlarves besparingsr, om det vore sådant, som
det af dem uppgifves, och om sålunda icke ens en
approximativ beräkning af besperin;stillgå
kusde under löpende året göras och on D
derefter Imiteras, 2v:er Just. Omb. innefatta e
igare, eburu öfverflödigt, skat till styrka för be-
heten af: Rikets Ständers beslut, att dessa fil-
tiga och vsäkra tillgångar iske må snvändas till
såra ber ämda lönansiag på lat; et beslut, sow
för öfrigt, då derizenom de förut i sl
vruksliga anvisningar skolat förejommes, sestomindre
strider emot sina premisser om bosparingarnes dis
position endast till oförutsedda utgifter, som åt des-
sa derigenom blifvit beredd en ökad tillgång; och
såsom allmänt vilkor: iör all disposition af medel
gäller, att något må finnas att disponera.
Huru åter med besparingarne och så taliade
bristerna deri i sjefva verket sig förhåller, afhand-
lar Just. Owmph. vid frågan om anvisningarne ö andra
bufvudiiteln, hvilzen ensam och alltsedan år 41832
gehom ständig öfverassignering varit med brister
besvärad. Det må imedlertid nämnas; att Rikets
Ständers omförmälds beslut åtminstone någon kort
td synts vinna afseende, då, enligt Statsrådsproto-
kollen för den 28 Oktober och den 143 December
1834, olämpligheten att på tillfälliga besparingar
anvisa bestämda fort arande lönanslay erkändes, och,
enligt protokollet för den 48 Oktober, tillstyrktes och
beslöts, att vid utnämning till ett ledigtvarande un-
der andra huvudtiteln hörarde embete, lönen i allo
söulle nedsättas till det belopp, Rikets Ständer fast-
ställt; men, säger hin, andra åsigter gjorde sig
snart derefter gällande.n
Af ollt detta anser Just. Omb. imedlertid vara up-
penbarligen ådagalagdt, catt Regeringsformens stad-
genden i 62 och 64 ., såsom de i orden lyda, o
inskränkt tillerkänner Rikets Ständer rättighetea at
förordna ich besluta om Statsregleringen ej mindre
1 det hela, än i dess särskilda delar: att följaktligen
Konungens disposition öfver statsmedlen till åe af
Rikets Ständer pröfvade behof och efter den upp-
rättade Stat-n ytterst hvilar på Rikets Ständers i dessa
ämnen medöelade beslut; och att, om än tillförne,
enligt äldre beslut eller tid efter annan gjorda med-
gifvanden, nyssnämnda dispositionsrätt kunnat utöfvas
annoriunda, än Rikets Ständers en sednare tid fun-
nit nödigt bestämma, denna omständighet likväl icke
innefattar någon efterrättelse eller något bevis i
fråga om rätta försiåndet af åberopade grundlags-
stadganden, de der, enligt allmänna föreskriften i 83
S, skola efter deras ordalydelse tillämpas. . Det i för-
klaringen öppet uttalade omdöme, att Rikets Stän-
de:s ifrågaställda, vid 1834 och 1835 årens Riksdag
fattade beslut, angående dispositionen af de på Riks-
Statens hufvudtitlar uppkommande besparingar, skul-
Je vara sträckt utöfver och oförenligt med samma
grundlagsstadganden, måtte fördenskull icke afdes-
sa sladganden hemta något stöd; det enda lik-
väl, hvarigenom ett sådant omdöme om iagstiftande
maktens förhandlingar kunde rättfärdigas; men i
saknad hvaraf detta omdöme ock, jemte de deref
dragna slutföljder, rättvisligen bör utan afseende
lemnas.
Dessa äro de allmänna grunder, hvilkas tillämp-
ing Just. Omb. å sin sida förutsätter och yrkar,