likets Ständers serskilda beslut till stöd för annärkningarne åberopas, dessa beslut vero oföreniga med eller sträckta utöfver Regerings-formen, amt följaktligen ej behöfde tjena till efterrättelse, och att de anmärkta åtgärderna icke heller i öfrigt vefunnos mot nämnde grundlag i någon måtto stri lande. För att kunna behörigen öfverväga dessa i för slaringen, ej mindre i allmänhet, än i afseende å hvarje puzkt, framställda förhållanden, så vidt de ingå enahanda ärenden som i detta målet, eller jöneanslag å hufvudtit!arnas besparingar, återkallade Justitie-ombudsmannen i minnet det kända förhållandet, att Kongl. Maj:t vid 4834 års Riksdag, genom propositioner till Rikets Ständer, begärt anslagen, men att Rikets Ständer, med några få undaptag, vägrat desammas uppförande å stat, med det erkännande af Konungens rätt, som, här förut tifvit omnämnadt, och under förklaring, att de under Riksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar dädanefter icke fingo användas till bestämda löneanslag på s!st m. m. likväl medgifvit, att så länge dåverande innehafvare qvarstodo, de dem å interimsstaterne utlofvade högre löneanslag måtte, såsom dittilis skett få å besparingarne utgå, hvar jemte Rikets Stäänder anbållit, att Kongl. Moj:t ville vara betänkt på en ny organisation,-m. m. Derefier och sedan Justitie-ombudsmannen sam magfattar svarandenas hufvudsakliga invänningar emot anrmärkningsmemorialet, öfvergick han till ve derläggningen af de utal dem äberopade grunder, E statsmedlen sedan år 1809 blifvit dispoHan erinrar först: att, om än Rikets skrifvelse af år 4810 i mening och uttryck s ifrån deras skrifvelse af år 4834, så vi om den andra icke destomindre kan öfmma med Regerings-formen, och att sanledningen till denna befunna skiljaktighet förklaras genom olika tidsförhållanden. Begge angingo Stats regleringen och hvad dermed eger gemenskap, hverom pröfaingsrätten af Rikets Ständer vid hvaric Riksdag utöfras, oberoende af hvad ett förutgånge: Riksdegsbeslut i detta hänseende innehåller, och med påröljd, att det sist fattade beslutet träder i verkställighet i stället för det äldre. 4840 års beslut ooktadt, och om än någon förändring i samme beslut eller någon deråt gifven förklaring icke vid flera der; ljda Riksmöten blifvit gjord ), kunde således Rikets Ständer år 4834, vid förehafvande af Statsregleringen, besluta en sådan förändring eller förklaring, utan att derföre detta sednare beslut må anses sträckt utöfrer eller oförenligt med Reerings-formen. Skilnaden emellan begge dessa be siut bes står deri, att det äldre medgifver, att de för hvarje hufvudtitel anslagna serskilda summor kunde iom sjufva titeln friu tech obehind adt dt poaeras, och det nare, eft ier inhemtad erfarenhet, huruledes b rirgar på hufvudtitlarne uppstått och blifvit disponerade, i anledning deraf närmare urskiljer de föremål, hvartill sådana eventuela tillgångar, om de förefunnos, kunde påräknas och anvisas; ett förklarande, hvars behörighet synes naturligen stå tillsammans med Rikets Ständers i Regerings-formen förvarade rätt, att Statsregleringen i allo uppgöra, samt följaktligen ej lärer kunna med fog ifråga sält2s, uten att nämnde Grundlag genom något uttryckligt stadgande skulle dertill föranleda. Och då i det föregående är visadt, at! angående Statsregleripgen med hvad dermed eger gemenskap ett äldre Riksdagsbeslut icke må åberopas, än mindre tjena till efterrättelse längre än till dess ett sednare, af annat eller förändradt in nehåll, tillkommer och bör gå i verkställighet, anser han sig endast böra utreda, hvad Regeringsformen hbärutinnan till akttagande för ej mindre den ena än den andra Statsmakten stadgar. Konungen, säger han, eger nemligen att låta, enligt 58 S, vid hvarje Riksdag för Rikets Ständers StatsUtskott uppvisa Statsverkets tillstånd i alle dess delar och, enligt 59 8, efter Rikets och Stats. verkets tillstånd och bekbof till Utskottets öfverlaggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster. Konungens proposition här. om till Rikets Ständer eller deras StatsUtskott in nefattar bland annat Riksstaten, med uppgift a dess hafvudtitlar och serskilda stater å hvarje titel jemte de förändringar eller tillökningar i desämma hvilka Konungen finner skäligt att till Rikets Ständers bifall föreslå. Rikets Ständer åter tillhör det enligt 62 , att, i anledning af Konungens propo: sition och andra tillbefinnande omständigheter pröfva Swatsverkets behof och, jemte åtagande a en deremot svarande bevillning, fastställa, huru serskilda summer deraf skola till serskilda ändamå användas samt. att tillika anslå dessa summor under bestämda hufvudtitler i Riksstaten; hvarefte: slutligen, i afsesnde å förvaltningen af alla Stats medel, ordinarie så väl som extra ordinarie, 64 förmår, att de skola vara under Konungens dispo: sition, att till de af Rikets Ständer pröfvade be hof och eter den upprättade Staten användas. Dessa grundlagsstadganden tillkännagifva D0g såmt, att uti alla de med beskattningsrätten på de närmaste förbundna frågor, som röra Statens mede och deras användande, lagstiftande makten af Ri ) Detta har likväl skett 48148 med öfverskotten 4823 i flera delar af Statsregleringen; 0. s. vV. (Red. anm.)