likets Ständers serskilda beslut till stöd för an-
närkningarne åberopas, dessa beslut vero ofören-
iga med eller sträckta utöfver Regerings-formen,
amt följaktligen ej behöfde tjena till efterrättelse,
och att de anmärkta åtgärderna icke heller i öfrigt
vefunnos mot nämnde grundlag i någon måtto stri
lande.
För att kunna behörigen öfverväga dessa i för
slaringen, ej mindre i allmänhet, än i afseende å
hvarje puzkt, framställda förhållanden, så vidt de
ingå enahanda ärenden som i detta målet, eller
jöneanslag å hufvudtit!arnas besparingar, återkallade
Justitie-ombudsmannen i minnet det kända för-
hållandet, att Kongl. Maj:t vid 4834 års Riksdag,
genom propositioner till Rikets Ständer, begärt an-
slagen, men att Rikets Ständer, med några få un-
daptag, vägrat desammas uppförande å stat, med
det erkännande af Konungens rätt, som, här förut
tifvit omnämnadt, och under förklaring, att de under
Riksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar
dädanefter icke fingo användas till bestämda löne-
anslag på s!st m. m. likväl medgifvit, att så länge
dåverande innehafvare qvarstodo, de dem å inte-
rimsstaterne utlofvade högre löneanslag måtte, så-
som dittilis skett få å besparingarne utgå, hvar
jemte Rikets Stäänder anbållit, att Kongl. Moj:t ville
vara betänkt på en ny organisation,-m. m.
Derefier och sedan Justitie-ombudsmannen sam
magfattar svarandenas hufvudsakliga invänningar
emot anrmärkningsmemorialet, öfvergick han till ve
derläggningen af de utal dem äberopade grunder,
E statsmedlen sedan år 1809 blifvit dispo-
Han erinrar först: att, om än Rikets
skrifvelse af år 4810 i mening och uttryck
s ifrån deras skrifvelse af år 4834, så vi
om den andra icke destomindre kan öf-
mma med Regerings-formen, och att san-
ledningen till denna befunna skiljaktighet förklaras
genom olika tidsförhållanden. Begge angingo Stats
regleringen och hvad dermed eger gemenskap, hver-
om pröfaingsrätten af Rikets Ständer vid hvaric
Riksdag utöfras, oberoende af hvad ett förutgånge:
Riksdegsbeslut i detta hänseende innehåller, och
med påröljd, att det sist fattade beslutet träder i
verkställighet i stället för det äldre. 4840 års be-
slut ooktadt, och om än någon förändring i samme
beslut eller någon deråt gifven förklaring icke vid
flera der; ljda Riksmöten blifvit gjord ), kunde
således Rikets Ständer år 4834, vid förehafvande
af Statsregleringen, besluta en sådan förändring el-
ler förklaring, utan att derföre detta sednare beslut
må anses sträckt utöfrer eller oförenligt med Re-
erings-formen. Skilnaden emellan begge dessa be
siut bes står deri, att det äldre medgifver, att de för
hvarje hufvudtitel anslagna serskilda summor kunde
iom sjufva titeln friu tech obehind adt dt poaeras,
och det nare, eft ier inhemtad erfarenhet, huru-
ledes b rirgar på hufvudtitlarne uppstått och
blifvit disponerade, i anledning deraf närmare ur-
skiljer de föremål, hvartill sådana eventuela till-
gångar, om de förefunnos, kunde påräknas och an-
visas; ett förklarande, hvars behörighet synes na-
turligen stå tillsammans med Rikets Ständers i
Regerings-formen förvarade rätt, att Statsreglerin-
gen i allo uppgöra, samt följaktligen ej lärer kunna
med fog ifråga sält2s, uten att nämnde Grundlag
genom något uttryckligt stadgande skulle dertill
föranleda. Och då i det föregående är visadt, at!
angående Statsregleripgen med hvad dermed eger
gemenskap ett äldre Riksdagsbeslut icke må åbe-
ropas, än mindre tjena till efterrättelse längre än
till dess ett sednare, af annat eller förändradt in
nehåll, tillkommer och bör gå i verkställighet, an-
ser han sig endast böra utreda, hvad Regerings-
formen hbärutinnan till akttagande för ej mindre
den ena än den andra Statsmakten stadgar.
Konungen, säger han, eger nemligen att låta,
enligt 58 S, vid hvarje Riksdag för Rikets Ständers
StatsUtskott uppvisa Statsverkets tillstånd i alle
dess delar och, enligt 59 8, efter Rikets och Stats.
verkets tillstånd och bekbof till Utskottets öfverlagg-
ning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de
ordinarie inkomster. Konungens proposition här.
om till Rikets Ständer eller deras StatsUtskott in
nefattar bland annat Riksstaten, med uppgift a
dess hafvudtitlar och serskilda stater å hvarje titel
jemte de förändringar eller tillökningar i desämma
hvilka Konungen finner skäligt att till Rikets Stän-
ders bifall föreslå. Rikets Ständer åter tillhör det
enligt 62 , att, i anledning af Konungens propo:
sition och andra tillbefinnande omständigheter
pröfva Swatsverkets behof och, jemte åtagande a
en deremot svarande bevillning, fastställa, huru ser-
skilda summer deraf skola till serskilda ändamå
användas samt. att tillika anslå dessa summor un-
der bestämda hufvudtitler i Riksstaten; hvarefte:
slutligen, i afsesnde å förvaltningen af alla Stats
medel, ordinarie så väl som extra ordinarie, 64
förmår, att de skola vara under Konungens dispo:
sition, att till de af Rikets Ständer pröfvade be
hof och eter den upprättade Staten användas.
Dessa grundlagsstadganden tillkännagifva D0g
såmt, att uti alla de med beskattningsrätten på de
närmaste förbundna frågor, som röra Statens mede
och deras användande, lagstiftande makten af Ri
) Detta har likväl skett 48148 med öfverskotten
4823 i flera delar af Statsregleringen; 0. s. vV.
(Red. anm.)