semt gencm elektoral-biskoparna i presteståndet, i flera riksdagar ha kunnat afhålla de två första ståndens sjelfständiga medlemmar från de vigtigaste utskotten, för att låta dem dväljas i bei gsoch ekonomi-utskoltten, m. m. Densa lycka hade äfven säkert kunnat be!rygga dem om en längre maktutöfning, derest den med mera klokhet och måtta blifvit begagnad. Men ytterligheten medför alltid sitt korrektiv; och det sr pu förgäfves att åberopa sig på autoriteter, som hvarje svensk man numera väl vet varit lot:a verktyg i den makts händer, hvilkens misstag och lagöfverträdelser nationen fått så länge och så dyrt umgälda. 11) Det är då hrr Rosenblad, S:jerneld, Lönbjeim, Åkerbjelm, Lagerbjelke, v. Schulzenheimn, Hård, Gyllenhaal, Ihre, Skogman, v. Hartmansdorff, Grip, Munthe, Bohm och Riben, som iro kormpetente att förklara Rikets Ständers bes!ut anz. pröfning af statens behof, sträckt utslver regeringsformens föreskrift. Men om man skulie erinra dem, att Rikets Ständer äro Svennm mm mL AE ÖA mit n0 mA mm SS a ska folkets representanter (se 8 4 Riksd. Ordn.),, och att det är å folkets vägnar de utöfva be-, skattningsrätten (se 57 Reg. Formen), samt att nationen icke tillerkänner dessa förstnämnde herrar, som blifva dem så dyra, att — godtyckligt, i Konungens råd, disponera statsmedien, utan deremot, om ock R. St:s beslut ang. desamma l: vore aldrig så vidunderliga, Regerings-formen tydligea ålagt dem i 8 65, att icke låta dessa mede! annorlunda antändas än faststäldt blifviv, samt dertill stadgat: att de äro ansvarige för afvikelsen, derest de ej gjort föreställning deremot s anfört hvad Rikets Ständer i denna del förordnata: (det vill säga, enligt hvad 4809 års lagstiftare yttrade: ansvarige med msitt lif, sin räljärd och sin hedern: se motiverna till: Reg. Formen) hvad skola de väl då säga? Dock, de invända förmodligen, att ledamöterne i Riks-: rätten böra tänka, som de om hela det representativa stats-skicket. Det är detta som kommer alt visa sig. 42) Fiån sådana organisatörer bevare Gud hvarje land! Altifråa 4809 då Sverige miste Finland, och dermed icke blott Y,:del af sin befolkning, ty det har under väntan på embetsreg!eringen menigheten bjelpt, men 6 Län, 2:ne Hofrätter, 9:mne Stift och i följd deraf omkring Y.:del af hela administrations-bestyret, hafva R. St. yrkat på embetsverkens omregierande — och under tiden hafva alla de bjelpvetenskaper och de uppfinningar, som kunnat underlätta och föratt en embetsman numera i de bögre detaljerna bör kunna uträtta mera, än flera förut, och äfven i de mera mekaniska detaljerna, åtminstone medhinna hvad förut fordrades af tvänne. Hade Regeringen uppmuntrat arbetena för nya lågverket, för en ny administrativ, judiciel och eckle-iastik indelving i landet, för kommunalstyrelsen, för skatteväsendets förenkling, för närings -friheten och ekonomiska författningarnes samlande samt förbättrande, så hade Svenska embetsmanna-personalen säkert kunnat minskas till hälften, om icke ännu mera, och, försedda med bättre löner, hade då de tjenstgörande kuanat erbjuda landet hela sin kraft, samt sjelva varit i en lycklig och oberoende ställning. I det stället har regeringen gjort iztet, för de stera saker, som egentligen kunnat bereda möjligheten af en större och genomgripande reform i embetsverken; och ännu i dag, trettio år efeller departementschefen föreslår indragning af två kammarskrifvare eller två vaktmästare, för att i stället öka lönen åt de högre, då hans efterträdare, eller ofta, såsom vi sett, densamme, ett par år derefter förklarar verket ej kunna bestå, utan alt de begge kammarskrifvarne eller vaktmästarne åter uppföras på stat, Oo. s. vV. Och allt detta oaktadt, vilja de gamle verkligen inbilla folket, att det är dessa slags reorganisationer, som Rikets Ständer begärt, och hvilkas grunder Ständerna i allmänhet gillat. Rikets Ständer hafva aldrig fått del af dessa organisationer, förrän post festum. De hafva, illa nog, en gång måst affärda ett serskildt Utskotts betänkande, som kunnat vara bittre än det blef — men åtminstone var bältre än både herr v. Hartmansdorffs cirkel-administration och de organisatiorer, som sedan skett — men detta har aldrig blifvit af regeringen antaget, hvarken helt i den byken. 43) Medien dertill hade kunnat tagas af de öf verflödiga högre beställningarne, ty hvartill behöfdes President, Vice-president och 7 ledamöter, då, ordförande och 4 ledamöter varit fullt tillräcklige, när må!ens utredoiag ej besörjes af den refererande ledamoten aliena, utan af Revisions-kontorets tjenstemän tillika. Hela den nya öfverflytta revisorslönerna till löner för ledamöterna och kansliet. 44) Det är besynnerligt, att, då fråga är om grundlagarnas åtlydnad, de tilltalade så ofta söka försvara sig med hvad Rikets Ständer eller deras afdelningar möjligen i ett eller annat fall kunnat besluta; oaktadt de väl borde veta, huru dylika inkonseqvenser ofta kunna vara följder af splittring och maniemanger, samt äfven ofta af de oriktiga upplysningar man meddelar Ständerna. I alla fall måtte väl grundlagarna vara det som skall följas företrädesvis. 45) Åter en sanningsvidrig uppgift. R.St. anvisade blott å besparingarna, för dem, som redan då biifvit förordnade på stat, med anvisning af löneanslag på dessa besparingar; och de begärde, att — K. M. skulle genom förän-) drad organisition söka afbjelpa bristen. Hade detta iakttagits, torde titelns tillgångar räckt till;; men i alla fall hade Ständerna full rätt, sedan enkla förvaltningsbestyret, utbildats till den grad, teråt, nöjes den med, att dea ena presidenten eller i bestämda delar; och det är således ogrundadt, att Rikets Ständer bafva någon trasa med : organisationen hade dessutom det felet, att minska den vigtiga speciella granskningen och att mm aa aAa AA II