semt gencm elektoral-biskoparna i presteståndet,
i flera riksdagar ha kunnat afhålla de två för-
sta ståndens sjelfständiga medlemmar från de vig-
tigaste utskotten, för att låta dem dväljas i be-
i gs- och ekonomi-utskoltten, m. m. Den-
sa lycka hade äfven säkert kunnat be!rygga dem
om en längre maktutöfning, derest den med me-
ra klokhet och måtta blifvit begagnad. Men yt-
terligheten medför alltid sitt korrektiv; och det
sr pu förgäfves att åberopa sig på autoriteter,
som - hvarje svensk man numera väl vet varit
lot:a verktyg i den makts händer, hvilkens
misstag och lagöfverträdelser nationen fått så
länge och så dyrt umgälda.
11) Det är då hrr Rosenblad, S:jerneld, Lö-
nbjeim, Åkerbjelm, Lagerbjelke, v. Schulzen-
heimn, Hård, Gyllenhaal, Ihre, Skogman, v. Hart-
mansdorff, Grip, Munthe, Bohm och Riben, som
iro kormpetente att förklara Rikets Ständers be-
s!ut anz. pröfning af statens behof, sträckt ut-
slver regeringsformens föreskrift. Men om man
skulie erinra dem, att Rikets Ständer äro Sven-
nm mm mL AE ÖA mit n0 mA mm SS
a
ska folkets representanter (se 8 4 Riksd. Ordn.),,
och att det är å folkets vägnar de utöfva be-,
skattningsrätten (se 57 Reg. Formen), samt att
nationen icke tillerkänner dessa förstnämnde her-
rar, som blifva dem så dyra, att — godtyckligt,
i Konungens råd, disponera statsmedien, utan
deremot, om ock R. St:s beslut ang. desamma l:
vore aldrig så vidunderliga, Regerings-formen
tydligea ålagt dem i 8 65, att icke låta dessa
mede! annorlunda antändas än faststäldt blifviv,
samt dertill stadgat: att de äro ansvarige för
afvikelsen, derest de ej gjort föreställning dere-
mot s anfört hvad Rikets Ständer i denna
del förordnata: (det vill säga, enligt hvad 4809
års lagstiftare yttrade: ansvarige med msitt lif,
sin räljärd och sin hedern: se motiverna till:
Reg. Formen) hvad skola de väl då säga? Dock,
de invända förmodligen, att ledamöterne i Riks-:
rätten böra tänka, som de om hela det repre-
sentativa stats-skicket. Det är detta som kom-
mer alt visa sig.
42) Fiån sådana organisatörer bevare Gud
hvarje land! Altifråa 4809 då Sverige miste Fin-
land, och dermed icke blott Y,:del af sin be-
folkning, ty det har under väntan på embets-
reg!eringen menigheten bjelpt, men 6 Län, 2:ne
Hofrätter, 9:mne Stift och i följd deraf omkring
Y.:del af hela administrations-bestyret, hafva R.
St. yrkat på embetsverkens omregierande — och
under tiden hafva alla de bjelpvetenskaper och
de uppfinningar, som kunnat underlätta och för-
att en embetsman numera i de bögre detaljer-
na bör kunna uträtta mera, än flera förut, och
äfven i de mera mekaniska detaljerna, åtminsto-
ne medhinna hvad förut fordrades af tvänne.
Hade Regeringen uppmuntrat arbetena för nya
lågverket, för en ny administrativ, judiciel och
eckle-iastik indelving i landet, för kommunal-
styrelsen, för skatteväsendets förenkling, för nä-
rings -friheten och ekonomiska författningarnes
samlande samt förbättrande, så hade Svenska em-
betsmanna-personalen säkert kunnat minskas till
hälften, om icke ännu mera, och, försedda med
bättre löner, hade då de tjenstgörande kuanat
erbjuda landet hela sin kraft, samt sjelva varit
i en lycklig och oberoende ställning.
I det stället har regeringen gjort iztet, för de
stera saker, som egentligen kunnat bereda möj-
ligheten af en större och genomgripande reform
i embetsverken; och ännu i dag, trettio år ef-
eller departementschefen föreslår indragning af
två kammarskrifvare eller två vaktmästare, för
att i stället öka lönen åt de högre, då hans ef-
terträdare, eller ofta, såsom vi sett, densamme,
ett par år derefter förklarar verket ej kunna be-
stå, utan alt de begge kammarskrifvarne eller
vaktmästarne åter uppföras på stat, Oo. s. vV.
Och allt detta oaktadt, vilja de gamle verkli-
gen inbilla folket, att det är dessa slags reorga-
nisationer, som Rikets Ständer begärt, och hvil-
kas grunder Ständerna i allmänhet gillat. Rikets
Ständer hafva aldrig fått del af dessa organisa-
tioner, förrän post festum. De hafva, illa nog,
en gång måst affärda ett serskildt Utskotts be-
tänkande, som kunnat vara bittre än det blef
— men åtminstone var bältre än både herr v.
Hartmansdorffs cirkel-administration och de or-
ganisatiorer, som sedan skett — men detta har
aldrig blifvit af regeringen antaget, hvarken helt
i den byken.
43) Medien dertill hade kunnat tagas af de öf
verflödiga högre beställningarne, ty hvartill be-
höfdes President, Vice-president och 7 ledamö-
ter, då, ordförande och 4 ledamöter varit fullt
tillräcklige, när må!ens utredoiag ej besörjes af
den refererande ledamoten aliena, utan af Re-
visions-kontorets tjenstemän tillika. Hela den nya
öfverflytta revisorslönerna till löner för ledamö-
terna och kansliet.
44) Det är besynnerligt, att, då fråga är om
grundlagarnas åtlydnad, de tilltalade så ofta sö-
ka försvara sig med hvad Rikets Ständer eller
deras afdelningar möjligen i ett eller annat fall
kunnat besluta; oaktadt de väl borde veta, hu-
ru dylika inkonseqvenser ofta kunna vara följ-
der af splittring och maniemanger, samt äfven
ofta af de oriktiga upplysningar man meddelar
Ständerna. I alla fall måtte väl grundlagarna
vara det som skall följas företrädesvis.
45) Åter en sanningsvidrig uppgift. R.St. an-
visade blott å besparingarna, för dem, som re-
dan då biifvit förordnade på stat, med anvis-
ning af löneanslag på dessa besparingar; och
de begärde, att — K. M. skulle genom förän-)
drad organisition söka afbjelpa bristen. Hade
detta iakttagits, torde titelns tillgångar räckt till;;
men i alla fall hade Ständerna full rätt, sedan
enkla förvaltningsbestyret, utbildats till den grad,
teråt, nöjes den med, att dea ena presidenten
eller i bestämda delar; och det är således ogrun-
dadt, att Rikets Ständer bafva någon trasa med :
organisationen hade dessutom det felet, att min-
ska den vigtiga speciella granskningen och att
mm aa aAa AA II