NASN TENEKArA
STOURKHOLM den 18 Mars.
Då bladet lades i pressen, voro de utländsk:
posterna ännu icke ankomna.
— Tionde riksrättsaktionen, hvilken på et
annat ställe i detta nummer refereras, förtjena
allnänhetens uppmärksamhet, emedan de tillt
lade f. d. konseljledamöterne deruti lernat et
supplement till den politiska trosbekännelse de
aflagt uti den 7:de, som i Nr 62 refereras.
Uti den sistnämnde förklarade de sig hafv:
ansett Regeringen berättigad, att å en vara på-
rägga den beskattning, Ständerne afskoffat; i detto
40:de mil förklara de vidare, att de äfven on-
sett Regeringen berättigad att borttaga den be-
skattning Ständerna pålagt; i båda händelserna
hafva de ansett Regeringen kunna och böra be-
gagna denna rätt till förmån för enskilda. De
säga, i detta 10:de mål, att Konungens makt ö-
ver den ekonomiska lagstiftningen medför för
bonom rättigheten att förbjuda in- eller utför-
sel af varor, samt att så väl dett2, som tullens
horit2gande eller lindrande ofta måsteså hastig!
verkställas, att Ständerna derom ej kunde råd-
frågas.
Så som de här tala, så hafva de ock på sin
tid bandlat. De skänkte åt vissa personer eller
bolag rättigheten att införa stora qvantiteter va-
ror, utan ait betala den tull Ständerna faststäil!,
och de verkställde sina förändringar i tulitaxar,
med så litet hänseende till tiden, att t. ex. tul-
len å spanmål nedsattes, sedan årstiden ej mer
tillät någon import, och åter höjdes, innan im-
portören kunnat införa hvad ban utoralands
låtit lasta. Fartyg, som redan ligo fär-dige av
lossa, erhöllo i yttersta ögonblicket eftergift i
tu:l- och skeppsumgälder. Stora och rika fa-
briksbolag fingo frihet att införa flera tusen tun-
nor stenkol för intet, under det den fattige
handtverkaren miste erlägga alla umgälder fullt
ut, och vi vilja till och med erinra oss, att etui
fabrikshus, redan förut gynnadt med stora för-
måner, först erhöll rättighet att utan eller mot
nedsatt tull införa bly, för att deraf tiliverka
blyhvitt eller blyaska, och sedermera rättighet
att mot nedsatt tuil införa älven blyhvitten ei-
ler blyaskan.
När man så antager, att Konungen kan på-
lägga och borttaga afgift på varor, ja, alideles
förbjuda dessa varors ut- eller iniörsel, hvad
temnar man då, för så vidt frågan rör. bevill-
ningen, öfrigt af Svenska folkets urgamla rät:
alt sig beskatta? d. v. cs. att bestämma hur
mycket en och hvar, under en eller annan titel,
bör till statskassan erlägga. Hvem är det som
beskattar folket, när Konungen säger: denna
vara skall erlägga den och den afgiften, elter
den skatt, hvilken Siänderna pålagt den här va-
ran, den skänker jag denna person eller korp:-
ration, och den skatt, Ständerna pålagt den der,
efterskäsker jag alldeles, åt alla konsumeater af
samma vara,? Och när nu, som bekant är, den
samla konseljen äfven trodde och bekände, att
Ständerne icke skulle äga vidtaga någon förän-
dripg 1 grundskatterna, hvem är det då, som
enligt denna åsigt äger utöfva Svenska folkets
urgamla rält att sig beskatta? Icke är det, så-
som grundlagen bjuder, Ständerna allenav.
Att Konungen skulle behöfva tillegna sig en
sådan beskattningsrätt, för att dess hastigare
kunna verkställa sina förändringar i tulltaxan,
säga de tilltalade, men grundlagen har dock icke
tillagt honom den, och den är ej heller nödig.
När Regeringen t. ex. efterskänkte Motala verk-
stads bolag tullen å stenkol, icke var deten för-
ändring i tulltaxan? Och i allmänbet kan man
icke framlägga något exempel på att så hals-
brytande förändringar varit nödige i tulltaxan,
att icke Riksens Ständers beslut derom hunnat
afvaktas. Det finns en artikel, hvarpå brist el-:
ler öfverflödig tillgång kunna i hast menligt in-;
verka; det ör spanmil, och derföre har dånna
artikel blifvit i grundlagen uttryckligen undan-
tager, så att Regeringen erhållit tillstånd att
höja tullen å densamma. ÅA mMachinerier hafva
Ständerna äfven medgifvit kommerskollegium i
rätt att modifiera tuilen, Dermed har ock grund-
lagstiftaren tillkännagifvit, alt alla öfriga förön-
dringar i tulltaxan måste hemställas till Stän-
derna, och att Regeringen, om den har aldrig
så stor lust att genast sätta sin vilja i verket,
måste ställa sakerna så, att kon kan inhemta
Ständernas beslut,