17: 4, der det star: Endast eiter liakares recepi få de (apoihekare) utlemna giftet. Detta är oriktigt, emedan apothekare äfven få utlemna arsenik emot Hol!ritts eller Magistrats bevis, hvilket synes då hela förordningen läses. I U. B. 4: 4 står Korg). Förordningen den 42 Mers 1830 citerad sisom stadgande, att bysättningsutslag, på grund af löpande skuldebref, må icke verkställas förr än 8 dagar efter den dag, då gälde nären bevisligen erhåliit del af lagsökningen. ete. Den som tror på det, han blir oftast rarrad; ty nämnde förmån angår endsist sådana lö pande skuldebref, hvaruti viss förfaliotid ej är bestämd.n -Den stora förkortningslusten har äfven undanhållit läsaren åtskilligt, som han just kunde behöfva veta. Så säger t. ex. U. B. 5: 5: atl inteckning:hafvare skola underrättas, men ej huru; M. B. 48: 4 att hembud af hittegods stall ske, men ej huru; U. B. 4: 4 att utpantsiog är tillåten, men ej på hvad sätt; J. B. 47: 4: dagen, då lefverans af kronooch löningsspanmiål skall ske, hvaremot i Lundeqvists edition finnes upptaget sättet huru den skall verkställas, forsling. mätningssät!, klagan öfver orättvisa ec., som in praxi mycket ofta är nödigt att veb. I B. B. 25: 7 af Carlecs edition säges väl att ploglagj skola inrättar, men i Lundequists deriemte huru det skall ste. I B. B. 23: 44 af Carlas edition finnes ej något annat upptaget om vöägars grusning, än fiden, då den skail ste, då Luzadequists upplaga derjemte ugpptager flere vigtigdelar af författnivgen. He C. har väl tänkt att den praktiserande juristen ej kör snöplog eller grusar vägar, men han brukar ju icke helier mjöika anuvors ko, får eller get, m. m. d., som Hr C. docx funnit nödigt specificera. Mer af denna förvillelse kan anmärkas i C:s editios, under J. B. 5: 3, 40, 414; 40: 4, 16: 5; G. B. 4: 2; B B. 35: 53; 25: 44, 42; H. B. 4: 2 3; 6: 4; 9: 4. M. B. 3: 4; 43: 5; 48: 5; S. B. 4: 2; 3: 4: 3 k:p. RB. B. 44: 5; 25: 3; 30: 49, m. m., cch sannolikt ännu lingt flera. I förestående exempel har Hr C. varit npjuzg af uppsåt, men jag måste anföra några der han sparat af, ;hvad vet jag,, okunnighet eler slurf ech derizenom råkat bra nog narra den praktiserande jurister, t. ex. vid M. B. 40: 6 af Kongl. Brefvet den 4 April 4773 i afseende å ansvaret för andra resan icbrottsstöld. Vid R. B. 30: 49 finnes, förordningen den 49 Jun 1815 sålunda sammandragen, att det står att om en ändringssökande är så fattig, att han ej kan ut gifva ådömde böter, bör han jemte besvären derom föret2 bevis af domaren, vederbörande kronobetjent eller kyrkoherde. Det går som vatten, men författningen säger att i dylikt fak bör, jemte besvären, företes intygande derom af domstoten eller domaren, eller, om det :j kan ske, af vederbörande kronobetjent eller kyrko herden i den församling, der den sakfällde bor. Litet längre ned säger Hr C. litväl, stt Hofrätt hör lemnå parterna sådan underrättelse, som dens nyss anförda; men om Hofrätten härvid begagnar Hr C:s lagbok, så kommer Rätten bestå dt under aktion. E:t motstycke härtill finner jag i U. B. 7: 2, der Hr Carlen intsgit stadgandet, attsuspenderad tjensteman skall lemna borgenäzer en fjerdedel af sin lön, men förbigår det med paragrafen närmare förbundna och mycket oftare förekommande stadgande, att tjensteman i allmänhet, (således icke enda:t suspenderad) skall i anförde fall afstå hälften af sin lör. Stundom, t. ex. under R. B. 47: 37; 416: 4; 4: 6. M. B. 453: 4, 40: 6 (fickstöld). B. B. 40: 5. H. B. 40: 9, Ä. B. 45: 2, har Hr C. hopföri flera författningar i en summa, liksom i ett utslag och sed:n satt rågra siffror derunder. HAr C. har ock någongåixg jåkat alldeles bo.tglömma sådana förordningar, som förändra en del af sjelfva lagens text t. ex. under B. B. 28: 4, der stadgand:t att Konungens Befallningshafvande bör föro:daa om priset, är förändradt genom 7 S af Kongl, Förklaringen den 44 December 1766, samt under B. B. 47: 3, der beloppet a böterne för olofligt dragande af not är förändrad! genom fiskeiistadgan. Ganska många författningar har Hr C. visst icke glömt, — ty det står hvarken i Freja eller Allehanda att Hr C, glömt någonting, — men blott af förnämt förakt förbigått, en hel hop oförnämt folk få likväl rätt ofta att göra med dessa författningar, och jag citerar derföre några exempel. Under J. B. 4: 7 äro utelemnade förordningarne om ogiltigheten af köp och alhandlin gar med omyndige; under H. B. 4: 3 om manufakturisters m. fl. rättighet att sälja i bodar, en författning som åberopas vid alla mål angå ende så kallad kommissionshandel; under M. B. 45: 2 att g-sällers och arbetares uppstudsighet mot husbonde straffas såsom tjenstehjons; under U. B. 2: 2 processen för löpande revers; H. B. 9: 12, hvarest, vid frågan om 40 års preskriptionstid för fordringar, ej anföres det vwi,tiga prejudikat, att om blott räntan är betald, så är ingen fatalietid förlorad; Ä. B. 9: 2, af hvilka Bboupptecknirgar skola upprättas. Följande lagrum kunna vidare jemföras, nemligen: Ä. B. 9: 4, 4, J. B. 5: 3; 46: 15; B. B. 140: 5; H. B. 3: 4 (Kongl. Br. af den 49 Maj 4806, som innehåller förklaring öfver lagtexten, uteslutet); M. B. 5: 4; 7: 4; 42: 4; 35: 4 m. 0. Af jemförelsevis mindre vigt äro följande utelemningar af författningar, hvilka dock upptagas i Lundequists edition: J. B. 4: 4; 5: 3; 7: 4; 8: 4; 46: 5; B. B. 20: 2, 6; 25: 6; 26: 4; H. B. 9: 4,47: 4, 6, M. B. 44: 2, 3; 30: 2: 53: 4; R. B. 4: 6; 24: 5; 45: 92; 16: 2, 6; 22: 2; 30: 10; m. fl. Afvenså utelemnas ofta nöliga hänvisningar, såsom: Å. B. 49: 4. J. B. 16: 9. B. B. 4: 4. H. B. 17: 2 M. B. 41: 2. S. B. 3: 4, RB. B. 6: 2, m. m. I företalet säges, att en förändrande författPE SS SA FINE Jå mn