17: 4, der det star: Endast eiter liakares recepi
få de (apoihekare) utlemna giftet. Detta är o-
riktigt, emedan apothekare äfven få utlemna ar-
senik emot Hol!ritts eller Magistrats bevis, hvil-
ket synes då hela förordningen läses. I U. B. 4:
4 står Korg). Förordningen den 42 Mers 1830
citerad sisom stadgande, att bysättningsutslag,
på grund af löpande skuldebref, må icke verk-
ställas förr än 8 dagar efter den dag, då gälde
nären bevisligen erhåliit del af lagsökningen.
ete. Den som tror på det, han blir oftast rar-
rad; ty nämnde förmån angår endsist sådana lö
pande skuldebref, hvaruti viss förfaliotid ej är
bestämd.n
-Den stora förkortningslusten har äfven undan-
hållit läsaren åtskilligt, som han just kunde be-
höfva veta. Så säger t. ex. U. B. 5: 5: atl in-
teckning:hafvare skola underrättas, men ej huru;
M. B. 48: 4 att hembud af hittegods stall ske,
men ej huru; U. B. 4: 4 att utpantsiog är til-
låten, men ej på hvad sätt; J. B. 47: 4: dagen,
då lefverans af krono- och löningsspanmiål skall
ske, hvaremot i Lundeqvists edition finnes upp-
taget sättet huru den skall verkställas, forsling.
mätningssät!, klagan öfver orättvisa ec., som in
praxi mycket ofta är nödigt att veb. I B. B.
25: 7 af Carlecs edition säges väl att ploglagj
skola inrättar, men i Lundequists deriemte huru
det skall ste. I B. B. 23: 44 af Carlas edi-
tion finnes ej något annat upptaget om vöägars
grusning, än fiden, då den skail ste, då Luzade-
quists upplaga derjemte ugpptager flere vigtig-
delar af författnivgen. He C. har väl tänkt att
den praktiserande juristen ej kör snöplog eller
grusar vägar, men han brukar ju icke helier
mjöika anuvors ko, får eller get, m. m. d., som Hr C.
docx funnit nödigt specificera. Mer af denna
förvillelse kan anmärkas i C:s editios, under
J. B. 5: 3, 40, 414; 40: 4, 16: 5; G. B. 4: 2; B
B. 35: 53; 25: 44, 42; H. B. 4: 2 3; 6: 4; 9:
4. M. B. 3: 4; 43: 5; 48: 5; S. B. 4: 2; 3: 4:
3 k:p. RB. B. 44: 5; 25: 3; 30: 49, m. m., cch
sannolikt ännu lingt flera.
I förestående exempel har Hr C. varit npjuzg
af uppsåt, men jag måste anföra några der
han sparat af, ;hvad vet jag,, okunnighet eler
slurf ech derizenom råkat bra nog narra den
praktiserande jurister, t. ex. vid M. B. 40: 6 af
Kongl. Brefvet den 4 April 4773 i afseende å
ansvaret för andra resan icbrottsstöld. Vid R.
B. 30: 49 finnes, förordningen den 49 Jun 1815
sålunda sammandragen, att det står att om en
ändringssökande är så fattig, att han ej kan ut
gifva ådömde böter, bör han jemte besvären
derom föret2 bevis af domaren, vederbörande
kronobetjent eller kyrkoherde. Det går som vat-
ten, men författningen säger att i dylikt fak
bör, jemte besvären, företes intygande derom af
domstoten eller domaren, eller, om det :j kan
ske, af vederbörande kronobetjent eller kyrko
herden i den församling, der den sakfällde bor.
Litet längre ned säger Hr C. litväl, stt Hofrätt
hör lemnå parterna sådan underrättelse, som dens
nyss anförda; men om Hofrätten härvid begag-
nar Hr C:s lagbok, så kommer Rätten bestå dt
under aktion. E:t motstycke härtill finner jag
i U. B. 7: 2, der Hr Carlen intsgit stadgandet,
attsuspenderad tjensteman skall lemna borgenä-
zer en fjerdedel af sin lön, men förbigår det
med paragrafen närmare förbundna och mycket
oftare förekommande stadgande, att tjensteman
i allmänhet, (således icke enda:t suspenderad)
skall i anförde fall afstå hälften af sin lör.
Stundom, t. ex. under R. B. 47: 37; 416: 4;
4: 6. M. B. 453: 4, 40: 6 (fickstöld). B. B. 40:
5. H. B. 40: 9, Ä. B. 45: 2, har Hr C. hopföri
flera författningar i en summa, liksom i ett ut-
slag och sed:n satt rågra siffror derunder.
HAr C. har ock någongåixg jåkat alldeles bo.t-
glömma sådana förordningar, som förändra en
del af sjelfva lagens text t. ex. under B. B. 28: 4,
der stadgand:t att Konungens Befallningshafvan-
de bör föro:daa om priset, är förändradt genom
7 S af Kongl, Förklaringen den 44 December
1766, samt under B. B. 47: 3, der beloppet a
böterne för olofligt dragande af not är förändrad!
genom fiskeiistadgan.
Ganska många författningar har Hr C. visst
icke glömt, — ty det står hvarken i Freja eller Al-
lehanda att Hr C, glömt någonting, — men blott
af förnämt förakt förbigått, en hel hop oför-
nämt folk få likväl rätt ofta att göra med dessa
författningar, och jag citerar derföre några exem-
pel. Under J. B. 4: 7 äro utelemnade förord-
ningarne om ogiltigheten af köp och alhandlin
gar med omyndige; under H. B. 4: 3 om ma-
nufakturisters m. fl. rättighet att sälja i bodar,
en författning som åberopas vid alla mål angå
ende så kallad kommissionshandel; under M. B.
45: 2 att g-sällers och arbetares uppstudsighet
mot husbonde straffas såsom tjenstehjons; under
U. B. 2: 2 processen för löpande revers; H. B.
9: 12, hvarest, vid frågan om 40 års preskrip-
tionstid för fordringar, ej anföres det vwi,tiga
prejudikat, att om blott räntan är betald, så är
ingen fatalietid förlorad; Ä. B. 9: 2, af hvilka
Bboupptecknirgar skola upprättas. Följande lag-
rum kunna vidare jemföras, nemligen: Ä. B.
9: 4, 4, J. B. 5: 3; 46: 15; B. B. 140: 5; H. B.
3: 4 (Kongl. Br. af den 49 Maj 4806, som in-
nehåller förklaring öfver lagtexten, uteslutet);
M. B. 5: 4; 7: 4; 42: 4; 35: 4 m. 0. Af jem-
förelsevis mindre vigt äro följande utelemningar
af författningar, hvilka dock upptagas i Lunde-
quists edition: J. B. 4: 4; 5: 3; 7: 4; 8: 4; 46:
5; B. B. 20: 2, 6; 25: 6; 26: 4; H. B. 9: 4,47:
4, 6, M. B. 44: 2, 3; 30: 2: 53: 4; R. B. 4: 6;
24: 5; 45: 92; 16: 2, 6; 22: 2; 30: 10; m. fl.
Afvenså utelemnas ofta nöliga hänvisningar, så-
som: Å. B. 49: 4. J. B. 16: 9. B. B. 4: 4.
H. B. 17: 2 M. B. 41: 2. S. B. 3: 4, RB.
B. 6: 2, m. m.
I företalet säges, att en förändrande författ-
PE SS SA FINE Jå
mn