Hon böjde hufvudet, kysste krusifixet och steg sedan hastigt upp. Tårarnae torkade under dei glada medvetandet att Lon med redligt och kraftigt mod ville det goda. Skyndsamt fattade hon de till sängen hörande persedisr, som hon begagnat till sin tarfliga bädd och bar dem ut i sängkammaren. Ånnu hördes ingen af i hela slottet; men Gabriella tog till sitt favoritarbete och iordningsatte en varm barnklädning. Etter ett par timmars förlopp klappade hennes kammarjungfru på dörren. Van att träffa sin matmoder klädd och arbetande, medförde hon till henne endast den underrättelse, alt hennes Herr far väntade henne till frukosten. GabrielJa steg gen:st upp och gjorde sig färdig att gå. Ännu något mera har jag att omtalen, fortfor flickan beställsamt, herr pastor Krumm låter anmäla sig för i afton. Det är mig kärt! svarade fröken; det var längesen han var här, Icke sedan i förrgårs,, anmärkte Louise, ej utan en anstrykning af ironiskt leende; derefter tillade hon allvarsammare: Ni är så god, nådig fröken; hela trakten kallar er endast sin skyddsängel och ni är så mild och vänlig mot hvar och en; säg mig då hvad ni kan finna för angenämt hos den mörke och stränge pastorn? Jag vet väl att en sådan fråga icke anstår mig, men min kärlek till er tvingar mig att varna er.n Varna, Louise ? frågade den tilltalade allvarsamt. För hvem vill du varna? Väl inte för pastor Krumm?p Jo, nådig fröken, just för honom.n ;Louise, ditt nit för dig för vida: pastorn är en utmärkt, erfa en och dygdig man. Ack, nådig fröken, det kan jag inte tro och allt vårt folk är af Min tanka. Fromhet och dygd se icke så dystert framför sig, och sänka icke hufvudet med sådan skygghet; åh nej, det se vi ju dageligen på er; ni lyfter ert hufvud fritt och ärligt och ser mild och vänlig ut, Du har orätt, återtog Gabriella; ack hvad ir väl jag mot pastorn, hvad är min tros styrka emot hans, hvad äro mina försakelser emot hans hängifvenhet? Och hans gång som du smädar,