Hon böjde hufvudet, kysste krusifixet och steg
sedan hastigt upp. Tårarnae torkade under dei
glada medvetandet att Lon med redligt och kraf-
tigt mod ville det goda. Skyndsamt fattade hon
de till sängen hörande persedisr, som hon be-
gagnat till sin tarfliga bädd och bar dem ut i
sängkammaren. Ånnu hördes ingen af i hela
slottet; men Gabriella tog till sitt favoritarbete
och iordningsatte en varm barnklädning.
Etter ett par timmars förlopp klappade hennes
kammarjungfru på dörren. Van att träffa sin
matmoder klädd och arbetande, medförde hon
till henne endast den underrättelse, alt hennes
Herr far väntade henne till frukosten. Gabriel-
Ja steg gen:st upp och gjorde sig färdig att gå.
Ännu något mera har jag att omtalen, fort-
for flickan beställsamt, herr pastor Krumm lå-
ter anmäla sig för i afton.
Det är mig kärt! svarade fröken; det var län-
gesen han var här,
Icke sedan i förrgårs,, anmärkte Louise, ej u-
tan en anstrykning af ironiskt leende; derefter
tillade hon allvarsammare: Ni är så god, nådig
fröken; hela trakten kallar er endast sin skydds-
ängel och ni är så mild och vänlig mot hvar
och en; säg mig då hvad ni kan finna för ange-
nämt hos den mörke och stränge pastorn? Jag
vet väl att en sådan fråga icke anstår mig, men
min kärlek till er tvingar mig att varna er.n
Varna, Louise ? frågade den tilltalade allvar-
samt. För hvem vill du varna? Väl inte för
pastor Krumm?p
Jo, nådig fröken, just för honom.n
;Louise, ditt nit för dig för vida: pastorn är
en utmärkt, erfa en och dygdig man.
Ack, nådig fröken, det kan jag inte tro och
allt vårt folk är af Min tanka. Fromhet och
dygd se icke så dystert framför sig, och sänka
icke hufvudet med sådan skygghet; åh nej, det
se vi ju dageligen på er; ni lyfter ert hufvud
fritt och ärligt och ser mild och vänlig ut,
Du har orätt, återtog Gabriella; ack hvad
ir väl jag mot pastorn, hvad är min tros styrka
emot hans, hvad äro mina försakelser emot hans
hängifvenhet? Och hans gång som du smädar,