hvarje serskildt tillfälle skola ske genom någon Ri kets Ständers omedelbara medverkan, deras deltagande i besluten derom, dels ock att samma författningar icke äro uppkäfna genom nu gällande grundlagar; samt att följaktligen hemmansräntor ännu fortfarande kunna lagenligt förmedlas utan Rikets Ständers medverkan, anser Justitie-ombadsmannen likväl detta vara utan inflytande på ifrågavarande mål. På sätt 47923 års Förordnieg stadgar, kan nemligen vissa frihets-år meddelas utöfver dem, som i allmänhet få tillgodonjutas vid anläggning af kopParverk och dyiika inrättningar; men denna serskilda författning föranleder icke dertill, att någon egeatlig förmedling af räntan el!er afraden å sådana verk kan, i likhet med hvad som skett med hemmansräntor, beviljas. Någon allmän författning, som i denna del skulle meddela stadgande, är icke å svarande sidan åberopad, och lärer icke heller kunna uppgifvas; och skälet till detta olika förbållande, i fråga om förmedling af fådana räntor och hemmansränter, torde icke vara svårt att finna, såsom tvifrelsutan liggande i de skiljaktiga berökningsgrunderna, efter hvilka de af ena och andra slaget utgå. Regeringsformens 83 innehåller, att grundlagarna skola efter deras ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas; och 4 , som tilläzger Konungen rätt att allena styra riket, utvisar tillika, ait denna makt utöfrss på det sätt grundlacen föreskrifver. I följd bäraf, och då beskattningslagstiftningen i allmänhet tillkommer Rikets Ständer allena, samt hvar ken något grundlagens stadgande uttryckligen tilläg ger Konusgen rättigheten att i specielia fall bevilj: nedsättning eller förmedling i så beskaffad ordinarie ränta, eler serskild författnieg kuonst uppgifvas sm meddelar föreskrift huru sådan förmedling mi sökas eller erhållas, lärer det ej få antegas, alt be viljandet af en dylik förmedling eller nedsättning logenligt tillkommer regeringsmakten. Häåraf torde äfven anledningen vara visad, hvarföre icke någor serskild 8 i Regeringsformen blifvit åberopad, så som genom det åtalade beslutet öfserträdd. Angå ende den ensvarighetslag åter, som bör viena till ärpning, yttrar Just, ombudsmannen, efier att hafve visat, att ansvarighetslagen icke specc Uuppteger straffeller ansvarsbestämmelser för äridosätts:ndet af somliga grundlogarnas föreskrifter, roen att der-: emot 406 I Regeringsformen innehåller det bestämda stadgandet, att Konungens rädgifrare skola dö :; mas efter allmän lag och den iida författning. i som till bestämmånde af ansvaret blefva fastställd. Genom denna sedermera år 1810 utkomna serskilte författning eller ansvarighetsisg, lärer något grundlagsstadgande destomindre kunna anses upphäfdt eller inskränkt, som sistnämnde lag icke tillxommit ij den för grundlagens stiftande eller stadgade ordning; och synes följaktligen i alla de! fall då embetsförseelser biifvit af Konungens rådgifvare begångne, men serskildt ansvar derför i ansvarighets. lagen icke är vordet utsatt, grunudiagens bud, att Konungens rådgifvaro skola dömas efter allmän lag, kunna vinna tillämpning. Det måtte ät ven vara otvifvelaktigt, att allmänna lagens stadgande i 1 Kep. 12 Rättegångsbalzen är tillämplist till både domare och andra embets och tjenstemän, då de begå embetseller tjonsteförseelser, och det torde icke kupna bestridas, att till embetsförseelse bör räknas dot förhållande, att Stats rådsoch Regerings-ledamot tillstyrkt eller biträdt öfverträdelse af någon föreskrift i gällande grundleg eler annan laga stadga, ehuru förhållandet icke varit af den egma beskaffenlet, att det funnits nödigt utsätta ser skildt ansvar derför i ansvarighets-lagen. I öfverensstämmelse med dessa grunder, anser Justitie ombudsmannen sig böra yrka för ifrågavarande förseelse den ansvarspåföjd, som Riks-rätten, med tillämpning af 4 Kap. 12 Rättegångs balken pröfvar rättvist till graden bestämme, simt hemställer tillika, om icke de tilltalade ledamöter af Regerin gen samt föredrsganden, måtte förklaras skyldige att ersätta Kongl. Mej:t och Krozan skilnaden emei lan det belopp hvartiil denna afrad kunnat, enligt 4744 års Kongl. Resolution framgent påräknas och det ringare som numera, till följd af beslutade nedsättningen af afraden, kommer att utgå. Svaranderna hafva i deras slutförklaring bufvudsakligen åberopat den första förklaringen; men hvad angår Jast. ombudsmannens yrkande af ersättningsansvar, anse de, att ersättningsskyldighet i mål af denna beskaffenhet icke lagenligt kan ega rum, samt invända, dels att det icke är gifvet, att Kro pan genom det fattade beslutet kommit eller kommer att vidkännas någon förlust, dels att, om en sådan skulle ega rum, det icke lärer blifva möjligt att densamma till beloppet bestämma. Kronan har ej, alltsedan år 1804, erhållit i afrad af ifrågavarande. kopparverk, mer än 40:delen och kögst 30:delen af tillverkningen. Just. ombudsmannen har icke bestridt, att Kongl. Maj:t egt att medgifva en nedsättning för viss tid. genom tid efter annan utfär dade resolutioner. Hade detta skett, skulle, siga da, Kronans inkomst af kopparverket biifsit mindre, in hvad den genom det klandrade beslutet utgjort. Det är äfven en möjlighet, att, i händelse den bevil jade nedsättningen icke mellankommit, verket antinsen icke kunnat drifvas, utan mist nedläggas, eller ock den årliga tillverkningen icke kunnat utgå till ett belopp, som blef möjligt genom lindringen i ifraden. TERRARIET SETS SVA RET ETTA RET MR NEN