Article Image
Man träffades efter repetitionen och försäkrade hvarann, att den föregående aftonen skulle vara dem alla oförgätlig. Åck, huru tyst allting nu skall förefalla oss,) sade Rosa sorgsen, då ni inte mer är hos oss. Ert vistande här har afbrutit vårt inskränkta lifs enformighet; umgängets behag har nu för os; fått ett dubbelt värde, då man genom utbytet af ömsesidiga ider lär sig att med bildningens och kunskapernas resurser underhålla och lyfta själen. Göromålens jemna gång, det myckna oangenäma, som utifrån träffar oss, förstumma cch förslöa oss för det högre och ideella. Ni, bäste baron, skall snart glömma oss, då ni indrages i hvirfveln af tusen nya föremål, sysselsättningar och förströelser; mer Vi stackars fruntimmer, som äro bundna vid samma ställe och af så många fjättrar, vi återfinna i en dylik omgifning alltid de gamla hågkomsterna; mannen lefver både i det närvarande ögonblicket och i framtiden; qvinnan måste nöja sig endast med det förflutna.n Afundas oss icke derföre, mina damer,, svarade Oskar. Vi måste ofta aflägsna oss just då vi gerna ville qvarblifva; måste öfvergifva en säker lycka för att följa irrbilder, och under det ni sysselsätter er med angenäma minnen, nödgas vi, midt i nöjenas hvimmel, höljde med värdigheter och utmärkelser, tillstå för oss sjelfva, att vårt hjerta är tomt och glädjefattigt. Också synes mig, att er sammanlefnad bör för er trenn? ega mycket angenämt.n Visserligen, sade det äldre fruntimret, men man har likväl snsart talat ut, om icke en ny menniska då och då lifvar nya ideer.

17 mars 1842, sida 3

Thumbnail