Man träffades efter repetitionen och försäkrade
hvarann, att den föregående aftonen skulle vara
dem alla oförgätlig.
Åck, huru tyst allting nu skall förefalla oss,)
sade Rosa sorgsen, då ni inte mer är hos oss.
Ert vistande här har afbrutit vårt inskränkta
lifs enformighet; umgängets behag har nu för
os; fått ett dubbelt värde, då man genom ut-
bytet af ömsesidiga ider lär sig att med bild-
ningens och kunskapernas resurser underhålla
och lyfta själen. Göromålens jemna gång, det
myckna oangenäma, som utifrån träffar oss, för-
stumma cch förslöa oss för det högre och ideella.
Ni, bäste baron, skall snart glömma oss, då ni
indrages i hvirfveln af tusen nya föremål, sys-
selsättningar och förströelser; mer Vi stackars
fruntimmer, som äro bundna vid samma ställe
och af så många fjättrar, vi återfinna i en dylik
omgifning alltid de gamla hågkomsterna; man-
nen lefver både i det närvarande ögonblicket
och i framtiden; qvinnan måste nöja sig endast
med det förflutna.n
Afundas oss icke derföre, mina damer,, sva-
rade Oskar. Vi måste ofta aflägsna oss just då
vi gerna ville qvarblifva; måste öfvergifva en
säker lycka för att följa irrbilder, och under
det ni sysselsätter er med angenäma minnen,
nödgas vi, midt i nöjenas hvimmel, höljde med
värdigheter och utmärkelser, tillstå för oss sjelfva,
att vårt hjerta är tomt och glädjefattigt. Också
synes mig, att er sammanlefnad bör för er trenn?
ega mycket angenämt.n
Visserligen, sade det äldre fruntimret, men
man har likväl snsart talat ut, om icke en ny
menniska då och då lifvar nya ideer.