genom köld och hårdhet. Ni står midt i en ny
verld, i ett lif fullt af chikaner och intriger
hvilka måste så mycket mer såra er, som de oft:
dölja sig bakom vänskapens mask och, då ni e!
gång upptäcker dem, lätt förefalla er, som et
dubbelt förräderi emot menskligheten.,
Men hvarföre då denna falskhet, frågade Ros:
med häftighet, när man öppet och oförstäld
kommer menniskorna till mötes? Hvarföre den-
na afsigtliga tillbakasättning, dessa intriger och
småaktigheter? Ar det icke bedröfligt när man
nödgas se, att äfven ens förmän, i stället att er-
känna och uppmuntra flit och ansträngning
tvärtom ifrigt bemöda sig att ännu mer försvåra
det i sig sjelft redan svåra yrket? Ar det e
upprörande, när man, säker om sin förmåga, se!
en ringare skicklighet sig föredragas, hvilket fö
reträde så! oftaZvinnes på oredliga vägar? Tre
mig, herr baron, jag känner tillräckligt min svag-
het, vet hvad mig tillkommer såsom nybörja-
rinna, inser rätt väl hvilket stort, nästan oupp-
hinneligt, svalg ligger mellan min nuvarande
ståndpunkt och den sanna konstnärsrangen; men
jag känner äfven hos mig kraft, att åtminstone
med allt nit sträfva till detta höga mål, som
min själs stora idealer väcka hos mig; när nu
denna hänförande enthusiasm fattar mig, när jag
med förtjusning studerar och lär och tänker mig
in i de roler som tilldelas mig, samt derefter,
uppfylld af dessa höga ideer, skyndar till repi-
titionen och der måste se, huru mina medspe-
lande bemöda sig att störa intrycket af mitt
spel; huru några, i stället för en vänlig tillrät-
tavisning, hvilken jag med glädje skulle emotta-
ga, spotskt hånle eller orättvist tadla; huru re-
gissören med flit söker förolämpa mig, emedan
hans favoriter genom mig förlorat en roll —
ack! låt mig tiga med alla dessa obehag. N
känner icke en flickas belägenhet, som står e-
melian så många fientliga elementer, och det
skulle oändligen smärta mig, om ni till slut