RIKSRATTEN.
Sjette målet.
Im grundlagsvidrigt afstyrkande af enskild mans
ansökan, att få i Stockholm anlägga teater.
Statsrådsprotokollet den 46 December 418536
hade utvisat, att, sedan hofsekreteraren Berg re-
dan den 41 April 4835 ingifvit ansökning om
nådigt tillstånd att i Stockholm få anlägga en
teater, men beslutet derom, dels för Kongl. tea-
terstyrelsens hörande, dels till följe af flere af
Konungen anbefallde uppskof med föredragnin-
gen, först nyssnämnde dag blifvit fattadt, stats-
sekreteraren Hr Danckwardt samt justitie-stats-
ministern grefve Rosenblad och statsrådet fri-
herre Åkerhjelm — som icke varit närvarande vid
den föregående föredragningen den 13 Aug. 1835,
då tillförordnade föredraganden och statsrådets
öfrige ledamöter tillstyrkt bifall till ansöknin-
gen — under åberopande af de allmänt kända skäl,
som legat till grund för Konungens vägran till
dylika ansökningar, afstyrkt bifall till densam-
ma. Statsrådet friherre von Schulzenheim, som
förut tillstyrkt bifall, ansåg nu, att, i anseende
till närvarande förhållanden med den Kongl. tea-
tern, deraf det ville synas, som den åtminstone
tills vidare komme att fortfara, Kongl. Maj:t
icke borde ansökningen bifalla. Konungen
bestutade, på enahanda skäl, för hvilka dyhka
ansökningar förut af.H. M. blifvit afslagna, att
ej för det närvarande lemna bifall till Hr Bergs
ansökan. Emot de statsrådets ledamöter, som i
rådslaget den 46 Dec. 1836 deltagit, hade blif-
vit anmärkt, att den, genom deras tillstyrkande
åtgärd i detta mål för Kongl. teatern yrkade
rätt, att ensam i hufvudstaden för allmänheten
uppröra skådespel, är stridande mot sista mo-
mentet af 60 Regeringsformen, som bjuder,
att Konungen ej må, till vinning för Sig och
kronan eller enskilda personer och korporatio-
ner några monopolier fastställa.
De tilltalade anförde häremot, att afslagsreso-
lutionen alldeles icke hvilade på antagandet, än
mindre på erkännandet af någon uteslutande
rätt för den Kongl. teatern, utan endast inne-
höll en vägran för det närvarande, hufvudsak-
ligen på de åberopade skälen, att genom de Kgl.
teatrarnes återupprättande 1848 allmänhetens be-
hof och rättmätiga fordringar (?) i detta afseen-
de blifvit uppfyllde; och att erfarenheten visat,
det den skådespelen begagnande publikens antal
vore för inskränkt att bereda vidmakthållandet
af flera teatrar, i synnerhet som de redan va-
rande ej utan betydliga bidrag kunde uppebål-
las; att enär teaterinrättning i Stockholm icke
får anläggas utan bos Kongl. Maj:t derom -be-
gärdt och erhållet tillstånd (2) det också måtte
vara Konungens ostridliga rätt, att i följd af vid
tillfället sig företeende giltiga skäl och omstän-
digheter (!) vägra dylik begäran; och att ingen
tids erfarenhet visat, det de Kongl. teatrarne
beredt någon vinning för Kongl. Maj:t och kro-
nan, utan tvertom för Kongl. Maj:t föranledt
betydliga årliga utgifter, och för staten utgiften
af ett årligt bidrag. De anförde i öfrigt åtskil-
liga förhållanden, hvilka, ;ehuru de ej ansetts
bindande eller vägledande för sista riksdagens
Konstitutionsutskott, likväl icke torde i värde
underkännas, såsom vittnande om föregående
Ständers och Utskotts upplysta begrepp om
grundlagar och former; i hvilket afseende de
åberopade Konstitutionsutskottets förklaring år
4823 i anledning af en då gjord anmärkning e-
mot Konungens rådgifvare för samma sak, eko-
nomiutskottets utlåtande vid 41828 och 2834 3a-
rens riksdagar, samt riksståndens beslut derom.
De sluta deraf, att hvarken riksstånden eller nå-
gon deras delegation hittills ansett vägrandet af
begärdt tillstånd att anlägga enskild teater i
Stockholm, innebära fastställandet af ett mono-
polium; och det hade synts dem klart, att der
ej exklusiv rätt att ensam bedrifva en anlägg-
ning blifvit lemmad, der är ej monopolium i
fråga, och ej hinder för andra att begära och
för den afgörande autoriteten att bevilja dem
enahanda frihet., ) Förenämnde grundlagsföre-
skrift anse de icke hafva afseende på annat än
en sådan exklusiv rätts fastställande. Frågor a!
denna natur hafva dessutom, säga de: malltid
) Men om denna autoritet aldrig beviljar så-
dana ansökningar, eller af en eller annan af-
sigt vägrar det åt några, för att möjligen hålls
ett tillstånd öppet i framtiden åt andra, blif-
ver ej då det på ingen lag grundade afslage!
ett och detsamma, som ett monopol, gifvet å
den enda bestående teaterinrättningen?
Han vände sig om och såg, på en af stolarna
a AR oo TR LV