RIKSRATTEN. Sjette målet. Im grundlagsvidrigt afstyrkande af enskild mans ansökan, att få i Stockholm anlägga teater. Statsrådsprotokollet den 46 December 418536 hade utvisat, att, sedan hofsekreteraren Berg redan den 41 April 4835 ingifvit ansökning om nådigt tillstånd att i Stockholm få anlägga en teater, men beslutet derom, dels för Kongl. teaterstyrelsens hörande, dels till följe af flere af Konungen anbefallde uppskof med föredragningen, först nyssnämnde dag blifvit fattadt, statssekreteraren Hr Danckwardt samt justitie-statsministern grefve Rosenblad och statsrådet friherre Åkerhjelm — som icke varit närvarande vid den föregående föredragningen den 13 Aug. 1835, då tillförordnade föredraganden och statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkt bifall till ansökningen — under åberopande af de allmänt kända skäl, som legat till grund för Konungens vägran till dylika ansökningar, afstyrkt bifall till densamma. Statsrådet friherre von Schulzenheim, som förut tillstyrkt bifall, ansåg nu, att, i anseende till närvarande förhållanden med den Kongl. teatern, deraf det ville synas, som den åtminstone tills vidare komme att fortfara, Kongl. Maj:t icke borde ansökningen bifalla. Konungen bestutade, på enahanda skäl, för hvilka dyhka ansökningar förut af.H. M. blifvit afslagna, att ej för det närvarande lemna bifall till Hr Bergs ansökan. Emot de statsrådets ledamöter, som i rådslaget den 46 Dec. 1836 deltagit, hade blifvit anmärkt, att den, genom deras tillstyrkande åtgärd i detta mål för Kongl. teatern yrkade rätt, att ensam i hufvudstaden för allmänheten uppröra skådespel, är stridande mot sista momentet af 60 Regeringsformen, som bjuder, att Konungen ej må, till vinning för Sig och kronan eller enskilda personer och korporationer några monopolier fastställa. De tilltalade anförde häremot, att afslagsresolutionen alldeles icke hvilade på antagandet, än mindre på erkännandet af någon uteslutande rätt för den Kongl. teatern, utan endast innehöll en vägran för det närvarande, hufvudsakligen på de åberopade skälen, att genom de Kgl. teatrarnes återupprättande 1848 allmänhetens behof och rättmätiga fordringar (?) i detta afseende blifvit uppfyllde; och att erfarenheten visat, det den skådespelen begagnande publikens antal vore för inskränkt att bereda vidmakthållandet af flera teatrar, i synnerhet som de redan varande ej utan betydliga bidrag kunde uppebållas; att enär teaterinrättning i Stockholm icke får anläggas utan bos Kongl. Maj:t derom -begärdt och erhållet tillstånd (2) det också måtte vara Konungens ostridliga rätt, att i följd af vid tillfället sig företeende giltiga skäl och omständigheter (!) vägra dylik begäran; och att ingen tids erfarenhet visat, det de Kongl. teatrarne beredt någon vinning för Kongl. Maj:t och kronan, utan tvertom för Kongl. Maj:t föranledt betydliga årliga utgifter, och för staten utgiften af ett årligt bidrag. De anförde i öfrigt åtskilliga förhållanden, hvilka, ;ehuru de ej ansetts bindande eller vägledande för sista riksdagens Konstitutionsutskott, likväl icke torde i värde underkännas, såsom vittnande om föregående Ständers och Utskotts upplysta begrepp om grundlagar och former; i hvilket afseende de åberopade Konstitutionsutskottets förklaring år 4823 i anledning af en då gjord anmärkning emot Konungens rådgifvare för samma sak, ekonomiutskottets utlåtande vid 41828 och 2834 3arens riksdagar, samt riksståndens beslut derom. De sluta deraf, att hvarken riksstånden eller någon deras delegation hittills ansett vägrandet af begärdt tillstånd att anlägga enskild teater i Stockholm, innebära fastställandet af ett monopolium; och det hade synts dem klart, att der ej exklusiv rätt att ensam bedrifva en anläggning blifvit lemmad, der är ej monopolium i fråga, och ej hinder för andra att begära och för den afgörande autoriteten att bevilja dem enahanda frihet., ) Förenämnde grundlagsföreskrift anse de icke hafva afseende på annat än en sådan exklusiv rätts fastställande. Frågor a! denna natur hafva dessutom, säga de: malltid ) Men om denna autoritet aldrig beviljar sådana ansökningar, eller af en eller annan afsigt vägrar det åt några, för att möjligen hålls ett tillstånd öppet i framtiden åt andra, blifver ej då det på ingen lag grundade afslage! ett och detsamma, som ett monopol, gifvet å den enda bestående teaterinrättningen? Han vände sig om och såg, på en af stolarna a AR oo TR LV