BalvalanuT MHatva Spalal CM: o SitL BEROR ot
det regeringens vishet, eller är det en högre
vishet, som framkallat de goda skördarna? Och
utom dem, på hvad ståndpunkt befuane vi oss
nu?
— Vår kollega Dagligt Allehanda har i går
funnit nödigt, att företaga en af de der bekanta
emancipationsåtgärderna, som stundom förekom-
ma i en och annan tidning. Allehanda har rem-
ligen, med anledning af ett utiryck i Afton-
bladet, att det hvilande representationsförslaget
innan nästa riksdag måste blifva ett fältrop för
alia reformens vänner, protesterat emot hvarje
försök att genom någon diktatorisk myndighet,
ppå förhand förklara den ene eller andre för
reformernas vän eler fiende derföre, att han
nicke uti detalj tänker lika med någon tidning,
som kan inbilla sig gå i spetsen för dessa re-
former.n
Detta är ganska rätt både sagdt och gjordt af
Dagligt Ailehanda. Dervid möter blott den o-
betydliga anmärkningen, dels att här icke är
frågan om detaljer, uan om hufvudåsigt, dels
att Atonbladet aldrig velat utöfva någon dikta-
torisk myndighet öfver någon annans opinion, hvil-
kens som helst. Men sådant må icke kunna hin-
dra Aftonbladet att yttra det omdömet, att när
sakerna få utveckla sig, och man tager icke
blott representationsförslagets detaljer eller detta
förslag för sig, utan äfven allt annat i betrak-
tande, som företer sig för våra ögon, så skola
de, som äro reformernes och fosterlandets verk-
liga vänner, till sluts finna, att inga mindre
kopsiderationer för partielia brister och ingen
småaktig afundsjuka eller rankyn bör utgöra
ett hinder att sluta sig till det förslaget, sådant
det befinnes, sedan det nu en gång hvilar på
Ständernas bord.
Hvad åter beträffar den förmenta inbillnin-
gen, att gå i spetsen för reformerna, så måste
denna beskyllning mot Aftonbladet anses orätt-
vis, såvida den icke kan grundas på något ytt-
rande uti nämnde blad. Det bar alltid varit
långt ifrån oss, att vilja skrodera om eller göra
parad af några utmärkande egenskaper, eller nå-
got sorts anförareskap i det hänseendet; tvärt-
om skall ingenting fröjda oss högre, än om Dagl.
Allehandaredaktion täckes ställa sig i teten och
taga ut stegen; vi skole då endast se till att vi
kunne följa med och ej blifva för lingt efter;
och en sak måste väl Allehanda medgifva, att
Aftonbladet, så snart det haft den lyckan att
iga medhåll i sak från en embetsbroder med så
stor inflytelse och en så fin och genomträngan-
de takt, som Dagligt Allehandas, aldrig lätsat
om eller annat än godmodigt upptagit små till-
fälliga ondgörelser från det hållet. Huru det
kan komma att gå hädanefter, i fall Allehanda
skulle få det infallet att kasta sig på tvären
mot de principer, hvilka företrädesvis ligga oss
cm bjertat för Svenska folkets skull, derom tor-
de ännu vara för tidigt att någonting yttra.
Imedlertid är det lärorikt att se, huru Sven-
ska Biet skyndat att komplimentera Allehanda
för den ofvanstående emancipationen, och för-
klara, att Allehanda dymedelst satt en stopp i
munnen på Aftonbladet i representationsfrågan.
I hvad mån detta verkligen är händelsen, kan
allmänheien döma af dena utförligare artikel i
represertationsfrågan, som förekommer på ett
annat ställe i detta blad; men Dagligt Allehanda
kan i a!la fall draga en nytta af stoppen, nem-
ligen att stoppa Biets nummer för i dag i fic-
kan, och sedan tilläfventyrs begagna detsamma
såsom ett testimonium hos sina vänner. Detör
i sådant hänseende endast skada, att Biet sjelit
skämt bort saken genom att på ett annat ställe
i samma nummer begagna det verkligen oa2n-
ständiga yttrandet mot Allehandas Redaktion, att
;den för alltid häftar en narrkåpa vid sina Al-
peidesskuldror. På denna grund skulle det sy-
nas oss, som om Allehanda hade skäl, att icke
känna en alltför stor hjertefröjd öfver Biets
handtag i emancipationsfrågan, utan snarare inse
att man har föga tack för det man i och för
begäret efter en sjelfständighet, som ingen nå-
gonsia lärer bestridt Allehandas utgifvare, arbe-
tar ultrakotteriet i händerna i ämnen, som på
det vigtigaste röra hela Svenska folkets intresse.
Vår öfvertygelse är också i sjelfva verket den,
att Allehandas förklaring egentligen icke inne-
fattar annan mening, än att man må diskutera
ämnet under alla sina synpunkter, något som
vi visserligen aldrig velat bestrida utan tvärtom
måste önska.
— sm r———L J