Ständer välsignas af millioner, för det de gyn-
nat klädesfabrikanterne med importförbud.
Vill man känna hemligheten af att landet,
oaktadt de ökade skatterna, oaktadt den vack-
lande och otillförlitliga ekonomiska styrelsen,
likväl icke helt och håflet nedtyrngts under des-
sas förenade börda? Förklaringsgrunden ligger
til en del i hvad vi ofvan anfört, rörande det
något friare handelssystemet; men den egentliga
hemligheten ligger i något, som man kanhända
icke nog gifvit akt på: under hela förra århun-
dradet behöfde Sverige införa utländsk spann-
mål, hvilken i medeltal beräknades till en half
million tunnor om året. Enligt de nämnda ta-
beilerna, var medelimporten mellan 4790 och
1808 årligen 3530,000 tunnor och emellan 1809
och 48418 hvarje år 383,000. Sedan år 4820
har likväl årsväxten i allmänhet varit så god,
att då man sammanräknar det införda spanmåls-
quantum med det utförda, gör skillnaden endas!
27 tunnor. Hade den ekonomiska lagstiftningen
icke varit hvad den är, hade således en vildsint
bränvinsspekulation icke derigenom befordrats
och 4838 års spanmäålbrist ieke tillkonstlats,
skulle vi på dessa 20 år utfört mer säd än vi
importerat. I allmänhet kan Sverge anses för
närvarande hafva spanmål till sitt behof. År
det regeringens vishet, eller är det en högre
vishet, som framkallat de goda skördarna? Och
utom dem, på hvad ståndpunkt befuane vi oss
nu?