HVEM SER OCH RÄKNAR BÄST?
pFrågas om ej väntas får,
Att förnaftet en gårg rår.s
LEoPoLD.
(Ett litet bidrag till historien om lämpligheten af
våra tullbestämmelser.)
Förlidet år tilldrog sig uti en af våra små-
städer hvad som mera ofta inträffar i de stora,
eller att en tullbetjent lyckades att göra beslag
hos ex person, hvilket redan är något ovanligt,
emedan de flesta beslagen nu för tiden af lätt,
begripliga skäl ske från ingen, utan så att säga,
komma flygande på beslagaren. Godset, som
sålunda anhölls, bestod, bland amnat, af 88 styc-
ken, af hvad som allestädes, utom i tulltaxan,
heter sitts, men der, förmodligen för mera en-
kelhets skull, kallas tryckt bomullsväfnad. Be-
sigtning förrättades i vanlig ordning af en p. t.
rådman, 2:ne handlande och en edsvuren råd-
husvaktmästare. Allt tillgick dervid beskedligt
och sittset, som ansågs till införsel i riket för-
bjudet, värderades till minst 6, högst 40 sk. aln;
men då denna förrättning till Rådhusrätten in-
kom, hade beslagaren blifvit bättre underrättad
och styrkte med bevis af tulliörvaltaren från en
sjö- och stapelstad, att han fått bese, undersökt,
genomdragit och med sitt tullkammarsigill för-
sett 47 af de anhållne sittsstycken under vils-
-ord,-att desse äro, som orden lyda, såsom tryckte
i finhet öfver 80 trådar på tummet ech således
tullbara. För mera oinvigda kan det förefalla
besysnerligt, att en beslagare sjelf vill tillhan-
dagå med bevisning, att en anhållen vara är
till införsel lofgifven. Således erfordras kan-
hända den förklaring, att böterae för godset
beräknas efter dess värde och att detta,
för sitts som är tillåtet till införsel, utgör,
enligt tulltaxan, S4 sk. per aln, eller i vissa
fall mera än dubbeit och i andra fyrdubbelt e-
met det af värderingsmännen åsatta. Nu är
vidare att märks, hurusom till förment skydd
för inhemska industrien, (som hvad tillverknin-
en af sitts angår, lärer inskränka sig till högst
oObetydiigt frambringande af något kattun, men
så groft, fult och dyrt, att det ej kan afsättas)
allt annat tryckt bomullstyg eller sitts är för-
bjudet ati förtulla, än det som innehåller öfver
80 trådar på tummet i ränningen; men vi åter-
komma till vår kjelte och hans bevisning. Denna
medförde besigtnings- och värderingsmännens å-
terinkallande för domstolen, då de likväl, oansedt
tullförvaltareintyget, efter verkställd ny räkning
förklarade, att intetdera sittsstycket innehöll 80
trådar på tummet iränningen. Således voro nu 4
emot en; men vår bjelte lät derigenom icke öf-
Vvertyga sig, att alla de fyra kunde räkna till 80,
utan begärde en konfrontation inför rätta e-
mellan alla fem räknemästarne, hvilket ock till-
staddes. Nu anmälde tullförvaltaren, att han
Täknat genom ett förstoringsglas som han pre-
senterade Rätten, hvilken öfverantvardade det
besigtningsmännen, hvilka, efter räkning dels med
berörde glas och dels genom trådarnes upprisp-
ning, förklarade, att af de omtvistade 47 styc-
ken sitts blott det ena i mohkn af trådarnes
-Finhet skiftade emellan TO, 80 och 84 trådar på
tummet, . men att alla de öfriga innehöllo min-
dre än 80 trådar på tummet, hvilket förhållan-
de slutligen Rätten sjelf, efter att på lika sätt
hafva uadersökt en del af tygerna, äfven för
sin del beslutade att vitsorda. Tullförvaltaren
lät icke ens genom detta Rättens utslag sig öf-
vertyga, utan yttrade, att hån förblef vid sin
tro det han räknat rätt, och att alla de sitts-
stycken hans afgifne bevis omfattade, vore tull-
bare, med tillägg: att Tullstyrelsen såsom sådane
antagit vida gröfre än de ifrågavarande. Hjel-
ten i vår historia hade imedlertid erhållit för-
stärkning af särskilde allmänna åklagaren i tull-
mål, och denne framkallade ett nytt uppslag, då
han, med erfarenhet att besigtningsmännen med
all möjlig noggrannhet tillvägagått vid trådräk-
ningen, för sin del ej fordrade att de med ed
fästade deras uppgift, hvilket var desto angeläg-
narg, som sannolikt, i annat fall, fyra vittnen i
sällskap med domstolen stadnat emot ett, hvil-
ket sistnämnda sålunda måst lemnas utan afse-
ende. Aklagaren begärde deremot i stället, att
Tullstyreisens yttrande måtte begäras, huruvida
tygerna voro till införsel tillåtna eller icke.
Utan bevis af sitt meddelta beslut om trådta-
lei, som annars synes Vara kathegoriskt och af-
görande samt bordt lända till efterrättelse, till
dess det af behörig Ofverrätt blifvit upphäfdt,
tillät Rätten äfven Tullstyrelsen att genom in-
sända tygprofver öfva sig i konsten att räkna
från 4 till 80, och denna räkning bragte alla
de förre räkenmästarne på skam, i så måtto, att
de samti och synnerligen fingo orätt, då Tullsty-
relsen förklarade, att af de 47 sittsstyckena, 9.
icke böllo i finhet öfver 80 trådar på tummet i
Tänningen; men de öfrige 8 stycken deremot
voro af tillåten beskaffenhet, såsom hållande den
för tullbarhet föreskrifna finhet, eller, med an-
dra ord, bålla öfver 80 trådar på tummet.
För många år sedan ådrog sig berättelsen om
Krigs-kollegi förträffllige klippare uppmärksam-
