HVEM SER OCH RÄKNAR BÄST? pFrågas om ej väntas får, Att förnaftet en gårg rår.s LEoPoLD. (Ett litet bidrag till historien om lämpligheten af våra tullbestämmelser.) Förlidet år tilldrog sig uti en af våra småstäder hvad som mera ofta inträffar i de stora, eller att en tullbetjent lyckades att göra beslag hos ex person, hvilket redan är något ovanligt, emedan de flesta beslagen nu för tiden af lätt, begripliga skäl ske från ingen, utan så att säga, komma flygande på beslagaren. Godset, som sålunda anhölls, bestod, bland amnat, af 88 stycken, af hvad som allestädes, utom i tulltaxan, heter sitts, men der, förmodligen för mera enkelhets skull, kallas tryckt bomullsväfnad. Besigtning förrättades i vanlig ordning af en p. t. rådman, 2:ne handlande och en edsvuren rådhusvaktmästare. Allt tillgick dervid beskedligt och sittset, som ansågs till införsel i riket förbjudet, värderades till minst 6, högst 40 sk. aln; men då denna förrättning till Rådhusrätten inkom, hade beslagaren blifvit bättre underrättad och styrkte med bevis af tulliörvaltaren från en sjöoch stapelstad, att han fått bese, undersökt, genomdragit och med sitt tullkammarsigill försett 47 af de anhållne sittsstycken under vils-ord,-att desse äro, som orden lyda, såsom tryckte i finhet öfver 80 trådar på tummet ech således tullbara. För mera oinvigda kan det förefalla besysnerligt, att en beslagare sjelf vill tillhandagå med bevisning, att en anhållen vara är till införsel lofgifven. Således erfordras kanhända den förklaring, att böterae för godset beräknas efter dess värde och att detta, för sitts som är tillåtet till införsel, utgör, enligt tulltaxan, S4 sk. per aln, eller i vissa fall mera än dubbeit och i andra fyrdubbelt emet det af värderingsmännen åsatta. Nu är vidare att märks, hurusom till förment skydd för inhemska industrien, (som hvad tillverkninen af sitts angår, lärer inskränka sig till högst oObetydiigt frambringande af något kattun, men så groft, fult och dyrt, att det ej kan afsättas) allt annat tryckt bomullstyg eller sitts är förbjudet ati förtulla, än det som innehåller öfver 80 trådar på tummet i ränningen; men vi återkomma till vår kjelte och hans bevisning. Denna medförde besigtningsoch värderingsmännens återinkallande för domstolen, då de likväl, oansedt tullförvaltareintyget, efter verkställd ny räkning förklarade, att intetdera sittsstycket innehöll 80 trådar på tummet iränningen. Således voro nu 4 emot en; men vår bjelte lät derigenom icke öfVvertyga sig, att alla de fyra kunde räkna till 80, utan begärde en konfrontation inför rätta emellan alla fem räknemästarne, hvilket ock tillstaddes. Nu anmälde tullförvaltaren, att han Täknat genom ett förstoringsglas som han presenterade Rätten, hvilken öfverantvardade det besigtningsmännen, hvilka, efter räkning dels med berörde glas och dels genom trådarnes upprispning, förklarade, att af de omtvistade 47 stycken sitts blott det ena i mohkn af trådarnes -Finhet skiftade emellan TO, 80 och 84 trådar på tummet, . men att alla de öfriga innehöllo mindre än 80 trådar på tummet, hvilket förhållande slutligen Rätten sjelf, efter att på lika sätt hafva uadersökt en del af tygerna, äfven för sin del beslutade att vitsorda. Tullförvaltaren lät icke ens genom detta Rättens utslag sig öfvertyga, utan yttrade, att hån förblef vid sin tro det han räknat rätt, och att alla de sittsstycken hans afgifne bevis omfattade, vore tullbare, med tillägg: att Tullstyrelsen såsom sådane antagit vida gröfre än de ifrågavarande. Hjelten i vår historia hade imedlertid erhållit förstärkning af särskilde allmänna åklagaren i tullmål, och denne framkallade ett nytt uppslag, då han, med erfarenhet att besigtningsmännen med all möjlig noggrannhet tillvägagått vid trådräkningen, för sin del ej fordrade att de med ed fästade deras uppgift, hvilket var desto angelägnarg, som sannolikt, i annat fall, fyra vittnen i sällskap med domstolen stadnat emot ett, hvilket sistnämnda sålunda måst lemnas utan afseende. Aklagaren begärde deremot i stället, att Tullstyreisens yttrande måtte begäras, huruvida tygerna voro till införsel tillåtna eller icke. Utan bevis af sitt meddelta beslut om trådtalei, som annars synes Vara kathegoriskt och afgörande samt bordt lända till efterrättelse, till dess det af behörig Ofverrätt blifvit upphäfdt, tillät Rätten äfven Tullstyrelsen att genom insända tygprofver öfva sig i konsten att räkna från 4 till 80, och denna räkning bragte alla de förre räkenmästarne på skam, i så måtto, att de samti och synnerligen fingo orätt, då Tullstyrelsen förklarade, att af de 47 sittsstyckena, 9. icke böllo i finhet öfver 80 trådar på tummet i Tänningen; men de öfrige 8 stycken deremot voro af tillåten beskaffenhet, såsom hållande den för tullbarhet föreskrifna finhet, eller, med andra ord, bålla öfver 80 trådar på tummet. För många år sedan ådrog sig berättelsen om Krigs-kollegi förträffllige klippare uppmärksam