(1USaUut.)
GENSVAR,
rörande läroverket å Marieberg.
(Slut från gårdagsbl.)
Slutligen bör jag besvara den fråga, som balysa-
ren tyckes anse särdeles dräpande, den nemligen,
phvarföre jag så bittert klandrat Marieberg, blott
brummat litet öfver Carlberg, och alldeles förskonat
distriktskolorna.
För det första har ick2 Marieberg blifvit bittert
klandradt: om anmärkningarne blifvit bittert kände,
så kommer detta af andra skäl, ehuru jag minst kan
förklara denna känsla hos belysaren, då det icke är
mot hans åtgärder som jag skrifvit, utan mot sly-
relsens.
Vidare är han misslynt öfver, att Carlberg och di-
striktskolorna icke blifvit tillräckligt klandrade, och
synes, efter vi nu väl kunna vara uppriktige mot
bvarandra, deruti ana något undseende. Men skä-
len äro dels de ofvansagda, dels att ett sådant sy-
stem af ännu i görningen varande, jemte så beskaf-
fade åsidosättande eller godtycklig: tillämpande af
föreskrifter, som de, hvilka vid Marieberg blifvit an-
märkta, författaren veterligen, icke ligger Carlberg
eller distriktskolorna till last. Carlberg har fortgått,
efter det sedan mer än 20 år derstädes införda, här
i riket alldeles nya, obsepröfvade, och derföre erfa-
renhetens rättelser behöfvande undervisningssystem,
kändt under namn af ämnesläsning och fri flyttning,
grundadt på förnuft, rättvisa och mennisko-anlag,
som gör så mycken heder åt dess första ordnare och
offentlige försvarare i vårt land, general Lefrån, och
hvilket system får ett ökadt och nationelt värde der-
af, att det icke finnes infördt vid någon större krigs-
skola i hela Europa. Carlberg är den första skola
hos oss, der århundradens mäktiga fördomar blifvit
brutna, och oaktadt de misstag som äro en följd af
alla djerfva steg på en ny bana, är den till under-
visningssältets id6 — icke derföre hvarken till alla
dess pedagogiska eller disciplinära former — den
bästa af mig kända krigsskola. Härmed har jag ve-
lat säga, att om förändringar vid Carlberg de sed-
nare åren skett, så kunna de till någon del förkla-
ras genom tillämpningen af ett alldeles nytt system,
sora svårligen kan genast vara färdigt. Marieberg
deremot har egt en långlig erfaronhet af efter sam-
ma plan som det anlagda utländska högre krigs-
skolor att tillgå, men det oaktadt, ganska litet, mot
hvad det kunnat och bordt, begagnat denna erfa-
renhet sig till fromma, och i allt sådant som kan
at en styrelse på förkand tillvägabringas, står efter
motsvarande skolor i Danmark, Preussen och Frank-
rike. Belysaren är väl den enda af detta blads lä-
sare, som kallar detta för smädelse, efter som jag
icke här bifogar allegaterna för mitt omdöme, men
till icke ringa del finnas de i förut anmärkte bri-
ster, och jag vädjar för öfrigt till de af Mariebergs
lärare, hvilka egt tillfälle att besöka utländska srigs-
skolor, samt de flera f. d. elever, hvilka kunnat
göra denna jemnförelse, om jag här sagt för mycket;
ech sjelfva belysaren skall säkerligen häruti instäm-
ma, då han får tillfälle att vidga sina äsigter om
läroverks-frågorna, utöfver de repetitioner, omrepeti-
tioner, kontroller, permiasioner och siffersystem vid
det af honom kallade nuvarande Marieberg, som
ännau begränsar hans synkrets.
Rörande Carlberg, bjuder för öfrigt rättvisan dat
erkännande, att man derstädes de sednare åren åda-
galagt ett berömvärdt sträfvande att bestämma och
offentliggöra mycket, som förut varit obestämdt.
Men dessa erkännanden förbinda icke till gillande
af denna krigsskola i sin helhet, och redan i den
förra artikeln är anmärkt, att Carlberg siår afsön-
dradst, icke under en gemensam öfverstyrelse för hela
krigsundervisningen, att dess styrelse har för myc-j
ken makt, att kunskapsfordringarne äro olika med
dem för armen i alimänhet, att utgående kadetter
bafva numera obil!liga rättigheter m. m., hvilket allt
belysaren, på sitt språk, kallar att brumma öfver
Carlberg. — Åstundar han ytterligare höra min me-
ning om krigs-akademien, så kan den väl icke vara!
oväntad, att denna skola nemligen är i sin närva-
rande form olämplig, och borde vara en för krigs-