blommor, och man har hvarje gång dragit deras
vagnar hem efter spektaklets slut.
Mercadantes sednaste opera Il proscritton har
icke gjort någon serdeles lycka i Neapel.
Man annonserar från sistnämnda stad ett in-
om den musikaliska verlden notabelt dödsfall,
nemligen den bekanta Barbajas, han, som från
garcon vid en kafe hade arbetat sig upp till en
verklig magnat bland — teaterdirektörer, en ko-
nung bland allt hvad impresarj heter. Han
dref som operaföreståndare alltid sin sak i stort,
han sökte upp de gryende talangerna i hvad
vrå af verlden som heldst, och det var från honom
de sedan utgingo, såsom godkända och fullfär-
diga, pi sina triumftåg kring Europa. Han hade
bland sina pensionärer räknat Rubini, Tambu-
rini, Lablache, Duprez, Nourrit, Barhoillet, fru-
arna Malibran, Garcia, Sontag, Pasta, Grisi, Per-
siani, alla sångens utmärktaste äror på den nya-
ste tiden. Han hvilade nu efter sina mångåriga
mödor på sin villa vid Pausilippo, ett litet rätt
artigt slott, som kostat honom en half miljon
eller något mer. Hans begrafning har försiggått
i Neapel med mycken ståt, och alla dervarande
artister hafva biträdt vid den sorgmusik, som
blifvit enkom för tillfället komponerad af Mer-
cadante.
En intressant upptäckt har nyligen blifvit
sjord i närheten af Neapel, nemligen af åtskilliga
ruiner, hvilka förmodas hafva utgjort en del
utaf en ganska vidsträckt romersk villa. Belä-
senheten är vid yttersta punkten af berget Pau-
silippo, just der vägen gör en krok och man
får den första hänförande anblicken af lIscenia och
de öfriga pittoreska öarne i Neapels hafsvik. De
nämnde ruinerna bestå af teatrar, amfiteatrar,
och andra byggningar, med en myckenhet af archi-
tektoniska prydnader, såsom pelare, kornicher o.
d. En del rum äro målade, och man har äfven
funnit diverse fragmenter af statyer. Allt detta
har blifvit påträffadt endast två eller tre fot un-
der jorden, hvilken i långa åldrar varit upptager
af vingårdar. Antiquarierna hafva redan gifvit
stället namn af Luculli villan.
Ett nyss utkommet arbete, som förtjenar om-
nämnas medan talet är om antiquiteter och upp-
sräfda romerska städer, är det så kallade Epi-
fome de volumi Ercolanensi af riddaren Lorenzo
Blanco. Författaren, hvilken är en ung lärd, an-
ställd vid Vofficina de papirin, har här inom ett
omfång af tre små band lemnat ett sammandrag
på italienska språket af samtlige de grekiska och
romerska papyrusrullor, hvilka hittills blifvit fun-
na vid gräfningen i Herculanum och dem man lyc-
cats varsamt uppveckla. Academia Ercolanensen
nar visserligen redan utgifvit dem in extenso på
srundspråken, men de utgöra i denna form sex
stora folioband, och detta är således både i ena
och andra afseendet ett verk, egentligen ämnadt
endast för biblioteker. Herr Blanco har velat
söra innehållet af dessa märkliga fynd tillgängligt
ör den större kunskapsgiriga allmänheten, och
kännare försäkra att hans redaktion skall vara
nögst lyckad.