KONST- OCH LITTERATUR-STAFETT.
Paris. Februari 24.
Monsieur Pasquiers utnämnande till en af de
lediga platserna i Academie Frangaise har väckt
mycket allmän sensation och fasligt oväsen in-
om hela tidningsverlden. Man ser i detta aka-
demiens val mer än någonsin ådagalagdt, att det
icke mer är de litterära förtjensterna, som afses
för intagandet i de vittras utvalda krets; förfat-
tarne få numera gilva vika, — heter det, — för
statsmän eller hofmän, dena akademiska iustitu-
tionen ligger på knä för makten och aristokra-
tien; de som afgifva sina röster till en man sådan
som baron Pasquier, vilja således sjelfva komma
till makten eller hofvet, detta ligger tydligt för
verldens blickar!s oci man ropar i sammanhang
härmed å bas Pacademie, ner med hela tutten!
Detta olyctliga förhållande, som förmodligen
ingenstädes eger sin motsvarighet, utgör äfven
den stående artikeln i konversationen inom alla
enskilda säliskaper. Man berättar en rolig anek-
dot från just en sådan privat krets, der frågan här-
omdagen var bragt på tapeten i närvaro af en
akademist. Man yttrade sig som vanligt ganska
oförställdt om det lycksökeri, som franska aka-
demien bevisat med sitt sednaste val. Oh, det
är ett stort misstag, allt det der, — inföll aka-
demisten, — ni känner icke det iare af förhål-
landet, det ligger någonting helt annat derunder
än ni anarl Man bad från alla kanter den vär-
de ledamoten af de fyratios gil!e, att han benä-
get måtte förklara detta mystiska, som låg här-
under,, men han undskyllade sig på sällskapets
talrikhet och den omständigheten, att det fanns
på stället åtminstone tre jurnalister. Mot slu-
tet af soareen lyckades likväl ett fruntimmer,
som har rykte om sig att vara ganska fia och
slipad, att locka hemligheten ur vår man. He-
la verlden, — yppade han, — tror att vi gifva
våra röster åt herr Pasquier och dylika höga
funktionärer, grefvar, presidenter, baroner, kam-
marherrar, i hopp att sedan sjelfva genom dem
erhålla platser och dekorstioner. Ingenting är
imedlertid falskare. Dessa våra val föreskrif-
vas af ett skäl, som är helt och hållet .... lit-
terärt. Hvad vi egentligen afse, är endast det
att de nya ledamöterna mitte ega befattningar,
der de äro mer än annat folk sysselsatta hela
dagen, och dylika herrar, som herr Pasquier,
ega verkligen denna ojemförligt talande qvahfika-
tion. Så fort tvänne anmäla sig till en fåtölj,
välja vi alltid obesedt den, som har de flesta
små eller stora befattningar förut. Vi kunna då
vara säkra, att den nya ledamoten endast sällan
eller aldrig kommer upp i våra sancer, och ni
inser utan tvifvel, hvilken reell fördel vi andra
hafva häraf. Hvaba? Ni finner inte det? ...
Vet ni då icke, att vid alla våra torsdagssam-
mankomster skattmästaren framlägger på det
gröna klädet på vårt sessionsbord jemnt 40 je-
toner, — det vill med andra ord säga 40 fu!l-
vigtiga tjugofrancs-stycken, — dem de närva-
rande akademisterne dela sins emellan som brö-
der. Ju flera medlemmar då äro hindrade att
vara tillstädes, desto flera jetoner få de mera
påpassliga ledamöterne stoppa i sin ficka. Be-
griper ni nu hvarför Hr Pasquier blifvit en af
fyratio? Emedan han har så mycket att syssla
förut, att vi aldrig behöfva frukta han någonsin
skall komma upp och beröfva oss en jeton.n
Ett par nya pjeser hafva gjort mycken lycka
på Variets- och Gaite-teatrarna. Den ena är
någonting stötande på dram, kalladt Les filets
de Saint Cloud; det är en ung flicka, som blir
oskyldigt inkastad i fängelse, såsom anklagad för:
barnamord, men i femte akten lyckligen räddas
och återfinner den sällhet hon så väl förtjenar
för sin rörande karakter och sina vackra ögon.
En calemburist har yttrat, att Gait-teatern i
dessa filets de Saint Cloud) funnit de rätta nä-
ten att fiska rika recetter för långa månader.
De första representationerna hafva också varit
verkliga notvarp. Den andra pjesen är en så
kallad parade, i tre akter: Gringalet fils de
famille, den eger helt och hållet endast ett 1o-
kalt intresse, då hufvudpersonerna deri, för den
parisiska publiken längesedan välbekanta genom
åtskilliga vaudeviller och parodier, deremot på
hvarje scen utom Paris skulle vara fullkomliga
gåtor. Denna pjes har imedlertid här erhållit
hvad man kallar en sueces de fou rire, en
gapskratts-framgång.
Alexandre Dumas nya stycke Lorenzino har
blifvit uthvissladt på Theatre Frangais. Felix
Pyat, hvars dram Les deux serruriers, gjort så
mycken lycka, har låtit på Odeon-teatern upp-
sätta ett nytt arbete Cedric le Norvegien, som
med det aldra första skall gifvas.
En sångerska vid namn Luwigia Rutini har
anländt till Paris, för att offentligen låta höra
sig. Hon säges hafva en utmärkt röst och der-
till vara vacker som en dag. Den unga piani-
sten Prudent gör stort uppseende i den parisi-
ska soeieteten. s
Florens, febr. 9.
Karnavalen, hvilken slutar i dag, har i år, i
anseende till en ovanligt kall vinter, varit här,
An 8 TJAursnsn Rp ts MtÄädar Mmindra As. 2