KONSTOCH LITTERATUR-STAFETT. Paris. Februari 24. Monsieur Pasquiers utnämnande till en af de lediga platserna i Academie Frangaise har väckt mycket allmän sensation och fasligt oväsen inom hela tidningsverlden. Man ser i detta akademiens val mer än någonsin ådagalagdt, att det icke mer är de litterära förtjensterna, som afses för intagandet i de vittras utvalda krets; författarne få numera gilva vika, — heter det, — för statsmän eller hofmän, dena akademiska iustitutionen ligger på knä för makten och aristokratien; de som afgifva sina röster till en man sådan som baron Pasquier, vilja således sjelfva komma till makten eller hofvet, detta ligger tydligt för verldens blickar!s oci man ropar i sammanhang härmed å bas Pacademie, ner med hela tutten! Detta olyctliga förhållande, som förmodligen ingenstädes eger sin motsvarighet, utgör äfven den stående artikeln i konversationen inom alla enskilda säliskaper. Man berättar en rolig anekdot från just en sådan privat krets, der frågan häromdagen var bragt på tapeten i närvaro af en akademist. Man yttrade sig som vanligt ganska oförställdt om det lycksökeri, som franska akademien bevisat med sitt sednaste val. Oh, det är ett stort misstag, allt det der, — inföll akademisten, — ni känner icke det iare af förhållandet, det ligger någonting helt annat derunder än ni anarl Man bad från alla kanter den värde ledamoten af de fyratios gil!e, att han benäget måtte förklara detta mystiska, som låg härunder,, men han undskyllade sig på sällskapets talrikhet och den omständigheten, att det fanns på stället åtminstone tre jurnalister. Mot slutet af soareen lyckades likväl ett fruntimmer, som har rykte om sig att vara ganska fia och slipad, att locka hemligheten ur vår man. Hela verlden, — yppade han, — tror att vi gifva våra röster åt herr Pasquier och dylika höga funktionärer, grefvar, presidenter, baroner, kammarherrar, i hopp att sedan sjelfva genom dem erhålla platser och dekorstioner. Ingenting är imedlertid falskare. Dessa våra val föreskrifvas af ett skäl, som är helt och hållet .... litterärt. Hvad vi egentligen afse, är endast det att de nya ledamöterna mitte ega befattningar, der de äro mer än annat folk sysselsatta hela dagen, och dylika herrar, som herr Pasquier, ega verkligen denna ojemförligt talande qvahfikation. Så fort tvänne anmäla sig till en fåtölj, välja vi alltid obesedt den, som har de flesta små eller stora befattningar förut. Vi kunna då vara säkra, att den nya ledamoten endast sällan eller aldrig kommer upp i våra sancer, och ni inser utan tvifvel, hvilken reell fördel vi andra hafva häraf. Hvaba? Ni finner inte det? ... Vet ni då icke, att vid alla våra torsdagssammankomster skattmästaren framlägger på det gröna klädet på vårt sessionsbord jemnt 40 jetoner, — det vill med andra ord säga 40 fu!lvigtiga tjugofrancs-stycken, — dem de närvarande akademisterne dela sins emellan som bröder. Ju flera medlemmar då äro hindrade att vara tillstädes, desto flera jetoner få de mera påpassliga ledamöterne stoppa i sin ficka. Begriper ni nu hvarför Hr Pasquier blifvit en af fyratio? Emedan han har så mycket att syssla förut, att vi aldrig behöfva frukta han någonsin skall komma upp och beröfva oss en jeton.n Ett par nya pjeser hafva gjort mycken lycka på Varietsoch Gaite-teatrarna. Den ena är någonting stötande på dram, kalladt Les filets de Saint Cloud; det är en ung flicka, som blir oskyldigt inkastad i fängelse, såsom anklagad för: barnamord, men i femte akten lyckligen räddas och återfinner den sällhet hon så väl förtjenar för sin rörande karakter och sina vackra ögon. En calemburist har yttrat, att Gait-teatern i dessa filets de Saint Cloud) funnit de rätta näten att fiska rika recetter för långa månader. De första representationerna hafva också varit verkliga notvarp. Den andra pjesen är en så kallad parade, i tre akter: Gringalet fils de famille, den eger helt och hållet endast ett 1okalt intresse, då hufvudpersonerna deri, för den parisiska publiken längesedan välbekanta genom åtskilliga vaudeviller och parodier, deremot på hvarje scen utom Paris skulle vara fullkomliga gåtor. Denna pjes har imedlertid här erhållit hvad man kallar en sueces de fou rire, en gapskratts-framgång. Alexandre Dumas nya stycke Lorenzino har blifvit uthvissladt på Theatre Frangais. Felix Pyat, hvars dram Les deux serruriers, gjort så mycken lycka, har låtit på Odeon-teatern uppsätta ett nytt arbete Cedric le Norvegien, som med det aldra första skall gifvas. En sångerska vid namn Luwigia Rutini har anländt till Paris, för att offentligen låta höra sig. Hon säges hafva en utmärkt röst och dertill vara vacker som en dag. Den unga pianisten Prudent gör stort uppseende i den parisiska soeieteten. s Florens, febr. 9. Karnavalen, hvilken slutar i dag, har i år, i anseende till en ovanligt kall vinter, varit här, An 8 TJAursnsn Rp ts MtÄädar Mmindra As. 2