ETT LITET FÖRSÖK ATT SÄTTA KYRKAN MIDT I BYN, eller något UR det förflutna och OM framtiden. Det är en bekant sak, att en af de siörsta olitiska stridsfrågor, och på visst sätt den, som ligger till grund för hela skilnaden emellan absoluta och fria statsförfattningar, är den, huruvida folken och dess ombud må ega att sjeltve taga initiativet i lagstiftningsoch reformfrågor, eller om detta bör öfverlemnas åt regeringarna. Derföre är det också ett älsklingsvalspråk hos dem, som icke tycka om de fria författningarna: Hvad som helst för folket, men ingenting genom folket.s Också visar erfarenheten af reformernas historia i alla länder, att der någonting vär sendtligt blifvit gjordt i folkets intresse, har äfver, hvad grunderna beträffar, folket sjelf genom sina ombud mist taga befattning dermed. Hvar och en, som erkänner riktigheten häraf, skall utan tvifvel ock medgilva, att så som sakerna här i Sverge stodo vid öppnandet af sistförflutna Riksdag, utgjorde det, om också icke ett afsigtligt svikande af folkets sak, åtminstone ett bevis på den största politiska okunnighet och lättsinnighet att söka ingifva representanterne det rådet, att de alls icke borde befatta sig sjelfve med något handläggande af de stora reformfrågorna, utan endast, efter regeringspersonalens ombyte, begära att regeringen måtte framlägga ett förslag dertill vid en blifvande urtima Riksdag. Om någon åtgärd kunde leda