ETT LITET FÖRSÖK ATT SÄTTA KYRKAN
MIDT I BYN,
eller något UR det förflutna och OM framtiden.
Det är en bekant sak, att en af de siörsta
olitiska stridsfrågor, och på visst sätt den, som
ligger till grund för hela skilnaden emellan ab-
soluta och fria statsförfattningar, är den, huru-
vida folken och dess ombud må ega att sjeltve
taga initiativet i lagstiftnings- och reformfrågor,
eller om detta bör öfverlemnas åt regeringarna.
Derföre är det också ett älsklingsvalspråk hos
dem, som icke tycka om de fria författningarna:
Hvad som helst för folket, men ingenting genom
folket.s Också visar erfarenheten af reformer-
nas historia i alla länder, att der någonting vär
sendtligt blifvit gjordt i folkets intresse, har
äfver, hvad grunderna beträffar, folket sjelf ge-
nom sina ombud mist taga befattning dermed.
Hvar och en, som erkänner riktigheten häraf,
skall utan tvifvel ock medgilva, att så som sa-
kerna här i Sverge stodo vid öppnandet af sist-
förflutna Riksdag, utgjorde det, om också icke
ett afsigtligt svikande af folkets sak, åtminstone
ett bevis på den största politiska okunnighet och
lättsinnighet att söka ingifva representanterne
det rådet, att de alls icke borde befatta sig
sjelfve med något handläggande af de stora re-
formfrågorna, utan endast, efter regeringsperso-
nalens ombyte, begära att regeringen måtte
framlägga ett förslag dertill vid en blifvande
urtima Riksdag. Om någon åtgärd kunde leda