ningar och andra gratifikationer. Man sökte
med starka drycker missleda pariserpöbeln till
excesser; men pöbeln var den gången af andra
tänkesätt än dess regering. Den derpå följande
rättegången var en politisk komedi, der de spe-
lande icke allemast afsade sig all mensklighet,
utan jemväl gjorde sig till föremål för afskyn
och förbannelsen.
Den, såsom konungamördare anklagade fram-
trädde inför Parlamentets domarebord. En mängd
nyfikne åskådare hade samlat sig i salen, och
sjelfva prinsarne och pärerne måste, på befall-
ning, bivista domstols-scenen, för att icke blott
bekräfta -brottets oändlighet utan. derjemte in-
supa en behöflig kännedom om majestätets pin-
vielabilitet. Sedan man högt tillkännagifvit det
mål, som skulle här behandlas, ställde öfver-
domaren i Paris följande frågor till den fängs-
lade hufvudaktören i det förehafvande dramat:
Ert- namn är Damiens?p
Jag heter Damiens och min födelsebygd
Arras, svaradeden anklagade, utan en fibers
ryckning, som antydde förfäran.
Ni är anklagad såsom konungamördare, åter-
tog domaren.
Falskt! hvilken konung har jag då mördat ?
frågade Damiens stolt och ironiskt.
Ni har anfallit och sårat konungen i tanka
att mörda Honom, och detta är mord,, förkla-
rade domaren.
Hvem vågar säga att han ransakat mina tan
kar? Mina herrar, detta innehåller en hädels?
mot försynen och mot dess makt, att ensam!
intränga i menniskans inre verld.p