ningar och andra gratifikationer. Man sökte med starka drycker missleda pariserpöbeln till excesser; men pöbeln var den gången af andra tänkesätt än dess regering. Den derpå följande rättegången var en politisk komedi, der de spelande icke allemast afsade sig all mensklighet, utan jemväl gjorde sig till föremål för afskyn och förbannelsen. Den, såsom konungamördare anklagade framträdde inför Parlamentets domarebord. En mängd nyfikne åskådare hade samlat sig i salen, och sjelfva prinsarne och pärerne måste, på befallning, bivista domstols-scenen, för att icke blott bekräfta -brottets oändlighet utan. derjemte insupa en behöflig kännedom om majestätets pinvielabilitet. Sedan man högt tillkännagifvit det mål, som skulle här behandlas, ställde öfverdomaren i Paris följande frågor till den fängslade hufvudaktören i det förehafvande dramat: Ertnamn är Damiens?p Jag heter Damiens och min födelsebygd Arras, svaradeden anklagade, utan en fibers ryckning, som antydde förfäran. Ni är anklagad såsom konungamördare, återtog domaren. Falskt! hvilken konung har jag då mördat ? frågade Damiens stolt och ironiskt. Ni har anfallit och sårat konungen i tanka att mörda Honom, och detta är mord,, förklarade domaren. Hvem vågar säga att han ransakat mina tan kar? Mina herrar, detta innehåller en hädels? mot försynen och mot dess makt, att ensam! intränga i menniskans inre verld.p