HERR VAN BOOMS KONSERT.
För de fleste var Hr van Boom utan tvifve
en alldeles ny konnäsans. Man har visserlige:
alltid af gammalt känt honom såsom en utmärk
pianist; men på den tid, som förflutit från de
hån sednast härstädes uppträdde offentligt, oci
till innevarande dag, har virtuositeten på forte
piano fått en helt ny gestalt och karakter, ny:
mojenger hafva utvecklat sig eller uttvungits
och endast för att liksom utmana ständigt ny
och stegrade fordringar. När vi hörde Hr var
Bm sist, fanns ännu ingen mirakulös skola
ingen Liset eller Chopin hade ännu förvridit pia
nisternas fisgrar och lärt de arma två händern:
att göra tjenst för fyra. Herr van Boom, upp
fostrad, utbildad och mognad i en våsendtlig
olika metod, skulle han hafva gifvit sig den in
galunda lätta mödan att följa med sin tids arti
stiska revolution, att så godt som påbegynna et
alldeles nytt studium och antaga alldeles ny:
vanor och idger? Se der hvad man frågade sig
sjelf vid genomläsandet af Hr van Booms pro
gramm, sammansatt liksom på trots af inga an
dra fortepianosaker, än de aldra modernaste
Det var ett i sanning svårt prof han hade at
bestå; låtom 0ss från första början säga, att bar
bestod det med all heder.
Hr van Boom kan icke egentligen få namr
af konsertspelare i samma mening som till ex-
empel Rudolf Willmers, hvars utomordentliga
virtuositet vi nyligen haft tillfälle beundra. Hel:
stilen af hans exekution lämpar sig mera fö:
sällskapssalongen än den stora konsertsalen, han
är mera hvad man annars i fråga om violinister
kallar rondolett-spelare, än exekutör å grande
fantaisien. Han åsyftar mindre att spela impo-
nerande, än att spela vackert, mindre att i or-
dets flerfaldiga bemärkelse öfverflygla en, än att
intaga en på beskedligt sätt med fog och dou-
cum och galanteri. Det torde kunna antagas
som säkert, att bland de tusentals pianister, som
för närvarande öfverfylla Europa, ganska få fin-
nas, som öfverträffa eller ens upphinna Hr van
Boom i talangen att spela vackert, spela så att
det låter angenämt och smickrande för örat. Det
är obestridligen en talang att värdera, och just
så mycket mer som det synes nästan blifva bland
exekutörer en rådande ton, att helt och hållet
förbise denna: sida af saken. Dess egentliga sfer
är imedlertid, såsom redan antydt bhfvit, kam-
marmusikens, och den räcker icke till för kon-
sartens bredare dimensioner. Det vackra är bloit
ett subordinerande begrepp under det sköna, och
ett af detta sednares mångfaldiga uttryck får icke
uteslutande herrska på sina syskons bekostnad,
der saken tages i sin stora helhet.
Vi miste således bekänna, att ehuru Hr van
Boom på sitt sätt utfört de båda pjeserna af
Chopin och Thalberg förträffligt och talangfullt,
vi Ikväl i det hela af denna exekution -saknat
mycket, som efter vår oförgripliga tanka karak-
teristiskt tillhör besagde kompositioner och rät-
teligen måste böra återgifvas. Det är icke nog
med att spela Thalberg vackert; hans egentliga
skaplynne ligger oftast i det grandiosa, det stor-