1 Språk anslalles cCeTfore, att UMändsaa Ioriattare måste af eleverne anlitas, så förvånas man öfver den stora skonsamhet, som vid dessa examina ådagalagts, och frågade: bphvilka utländska författare har hitintills kunnat af eleverne läsas, och om så skett, huru har det skett? Detta tvifvel vill belysaren häfva dermed, att i de större kurserna af veterinär, befästnings-konst och chemi läsas Hochstätter, Zastrau ech Berzelii fransyska upplaga, hvilka uppgif ter få kompletteras dermed, att i krigshistoria är föreskrifvet Carrion Nisas och Jomini. Men belysaren hade bordt upplysa, att dessa fyra kurser äro frivilliga, med undantag af den i befästnings-konsten, som är å!agd ingeniör-officerare, att den i krigshistotia icke tagits af någon, den i kemi af en, den i veterinär af en, samt den i befästnings-konsten, under sednaste lärokurs, af tre, utom de tre ingeniör-officerarne. Min meninz kunde väl icke vera, att alla voro utur stånd att läsa utländska böcker. Men männe ej bristande epråkkunskap i någon mån bidragit att så högst få anmäla sig till de större kursernas läsning? För öfrigt uppgifves, såsom tillhörande den allmänna kursen, Bourdons eqvations-theori och analytiska geometri, men en hvar lärer veta, hvilken ringa språkkännedom erfordras, för att begagna en matematisk lärobok, bestående mestadels af algebraiska utvecklingar och geometriska, efter samma schema gående demonstrationer. Att med utländska författares läsning icke kan vara mycket bevändt vid Marieberg, detta säger ju belysaren sjelf, då ban -straxt efter medgifver, att fordringarne vid inträdesexemen i främmande språk äro smån, men han skyller detta på general-ordern (d. 23 November 1833). som endast föreskrifver: pnågorlunda obehindrad tydning af fransyska och tyska prosaiske författaren. En någorlunda obehindrad tydning är dock icke så ringa, om föreskrifien verkligen följes; men om, som belysaren vill, man först anser fordringarne små, och ändock, såsom kan sjelf medgifver skedde 4838, 2xaminerar ej serdeles strängt,, så måste åtminstone deraf följa, att da utländske författarne icke kunna ens någorlunda obehindradt förstås, och jag bade då fog till min fråga: huru de läsas? — Då nämnde general-order af 4833 tillkom, funnos inga kunskaps-fordringar för första officers-graden: det hade derföre icke varit lämpligt, att då fordra större språkkunskap vid inträdet till Marieberg, än som skedde, under förutsättning nemligen, att föreskriften skuile följas, men uti hvilken förväntan Konungen misstog sig, som vi veta. När sedan 1835 ärs författning, rörande en allmän officers-examen, utkom, föreskrefs der samma språkfordran (någorTunda obehindrad tydning), som förut var anbefalld för Marieberg. Det kunde då väntas, att man der skulle snarare höja än sänka sin fordran under den för armeen i allmänhet föreskrifoa. Men samma år (1835) examinerades icke alls, och nästa gång, 1838, ej serdeles strängts. Det förefaller besynner ligt, att då man så suveränt åsidosatt ett helt moment uti en general-order (dan af 1833), så klandrar man nu samma moment för att innehålla för litet. Bast är dock at:, innan detta sker, tillämpa detta så kallade lilla. Huruvida detta ännu skett, derora kan belysaren och alla andra vinna upplysning, om de behaga vända sig till dem, som voro examinatorer i språk 1838 och 1841: det passar sig så väl, att dessa båda herrar tillika äro ledamöter i fjerde militär-distriktets Examens-kommission; de torde kunna vitsorda, om det varit dem möjligt, att inför denna kommissisn framsläppa flere af dem, hvilka godkändes vid nämnde inträdes examen, utan att dock denna olikhet ligger desse herrar till last. Äfven kan, för fullständighetens skull, efterhöras i Landtförsvars-departemeatets Kommando-expedition om orsakerna till bebofvet af det Kongl. Brefvet d. 47 Oktober 1838, rörande examon i lefvande språk för generalstabs-c Micerare. Den godtyckliga afvikelsen från gällande föreskrifter, att lemna dispens i vissa ämnen, ej i alla, för dem som tagit magister-graden och kansli-examen, kallar belysaren för en obetydlig formfrågan, eller, för att bättre illustrera saken, för ett halmstrå; men om godtyckets storlek här skall afbildas i fysiska dimensioner, så tycker jag snarare att det är en ganska grof timmerstock. Huru skall jag här orientera mig? Jag och månge med mig hafva i belysaren trott oss hafva en man, sträng älskare af ordning och lag, hvartill nödvändigtvis former höra. Hvadan kommer då den fnurr, att anse föreskrifters följande eller icke-följande för formfrågor, och dertill obetydliga? Eller är det blott för elever som det är helsosamt att vara laglydige? Belysaren frågar mig på ett ställe: huru jag har läst min taktik? Det har gått så der skäligen: men huru har han läst Konungens tfjenstgörings-teglemente, krigsartiklarne icke att förglömma? — Hvad tror belysaren hade händt befälhafvaren för en utländsk krigsskola — denne är ändå alltid en generalsperson — om han behandlade general-ordres som halmstrån, dem han böjde efter eget godtfinnande? Att den anbefallda inträdes-examen 1333 uteblef, kallar han ett fel, och em annan gång ett en staka factum! — Ett fel! Ar det blott ett fel, att lägga handen öfver ett helt vigtigt moment uti en general-ordres, som om det icke vore till, och oaktadt man erinras om dess efterföljd? — Att den blott skenbara examen 4838 ej var sträng, medgifver belysaren, men tillägger, att den borde ej heller vara det, emedan den då kanhända var mindre väntad. Men inser han icke hvilken förebråelse, både uppåt och nedåt, som ligger i denna hans ursäkt, att en arbefalld examen icke är väntad? — Alt så väl den uteblifna som skenbara examen, till icke ringa del, bidrog till den stora differeringen vid sednpaste inträdes-examen (1841), derigenom att detta i säkerhet insöfde artilleri-regementernas undervisningsverk, hade jag påstått, men hvilket bestrides af belysaren; ty, yttrar han, vid näst föregående examen (1878) examinerades, men ej serdeles strängt, hvarigenom regementernas undervisnings-verk på det rättaste sätt varnades för framtiden,. Det innebär verkligen em egen varning att ej examinera serdeles strängt, och varningens värde och verkan visade sig äfven genom differeringen 18414. Belysaren frågar, något enfaldigt: Kanske Mariebergs-styrelsen bordt tillskrifva dem: Ni skola ställa eder Kongl. Mej:ts befallning till efterrättelse. — Nej, icke Meariebergs-styrelsen, men någon annan finnes, som har rättighet att anbefalla dem, och som, upplyst om sakens allvarsamma sida, icke lärer hafva underlåtit, att både vid artilleri-regementerne och hos befälhafvaren vid Marieberg, förskaffa behöfligt gehör åt sin och deras Konungs bud. (Slutet följer.) anses men I Oktober månad sistlidet år ingaf en kustvakt vid namn Almström en klagoskrift till Kongl. Maj:t, med anhållan, att Konungen måtte låta lagligen alla. Moslacrättanm — Tr somm insane hän. 7 7 od