Så förhåller det sig med Frejas tillgörande
den saken. Det är härmed icke vår menin;
att säga, det Frejas hufvudredaktör under der
tiden hade för afsigt att tjena hofvet då mer är
vu, icke heller att ju icke en hel hep saker
allmänhet yttrades i dess spalter, som hade ut-
seende af, och sannolikt äfven utgingo från er
välment känsla för folkets rätt; ty vår försts
regel är att söka vara rättvisa äfven i polemik
Men det bevisar endast, dels huru bufvudredak:-
tören, midt under ett frimodigt hofverande, si
länge det gällde loei communes, lät förleda sig
att tjena hofvets intresse just uti några af de
sakförhållanden, som utgjorde hufvudfrågor för
riksdagen, och blindt lät sig föras hvart som
helst af en dåvarande medarbetare, som de,
hvilka närmare kände honom, långt förut hade
genomskådat, som åtminstone, efter all anledning,
skulle söka att stämma vederbörande å högsta
ort gynnande för sig, i ändarnål att sedan desto
lättare kunna begära en tjenst tillbaka till för-
mån för det enskilda intresse, som han hade
åtagit sig att bevaka vid riksdagen, och som,
icke långt derefter, genom sin fullkomliga öfver-
gång visade, att han redan länge aburit Lasarras
färger,; dels huru hufvudredaktören sjelf, så
snart det gällde att angripa andra och deras mo-
tiver, förrådde en lögnaktighet, lösaktighet och
förakt för sanningens rätt, med ett ord, en brist
på conduite, efter det begrepp detta ord eger i säll-
skapskivet och inför den vanliga moralen, hvilka
man måste hafva rätt att förehålla honom si-
som varning, då han ånyo visar sig återfalla i
samma lyten. Vi miste derföre, eburu det gör
oss ondt, tillägga, att det vi hittills framdra-
git, visserligen ännu icke utgör på långt när
bälften af Frejas oefterrättligheter, — vi få 1
nästa fortsättning tillfälle att ådagalägga ett nä-
stan märkligare prof derpå i representationsfrå-
gans behandling i Freja. För den händelsen i-
medlertid, att hon ånyo skulle vilja värja sig
med påståendet att vi farit med osanving, vilje
vi, på samma sätt som i gårdagsbladet, i korthet
till besvarande resymera bvad här ofvan blif-
vit framfördt, i följande frågor:
Är dat osanning, att hofvet vid rikedagens
början måste vara intresseradt att representatio-
ven så litet som möjligt måtte befatta sig med
de stora reformfrågorna?
Ar det osanning, att Freja arbetade hbofvet i
händerna härutinnan så mycket som möjligt ge-
nom sin riksdagsplan den 3 Januari?
Är det osanning, att Freja rekommenderade
Strindlund till talman sedan Hans Jansson af-
sagt sig?
Är det osanning, att Freja sjelf på det ampla-
te förordade departementalstyrelsens antagande
ch upphböjde frukterna deraf, samt sedan dik-
ade detsamma på Aftonbladet och sjelf lögn-
iktigt påstod sig hafva varnat derför, khvarom
;j ett ord förekommit i Freja?