är något när det amplaste loford man kund gifva åt det ifrågavarande förslagets omfattnin och lyckliga verkningar. I en annan artikt den 814 Februari heter det vidare: Daglig Ailehanda har orätt, då det i sitt Ondag: nummer säger sig inom den liberala pre: sen stå ensam i bemödandet att bereda sege åt detta, sedan sista riksdag hvilande försla; Redan under de första dagarne af detta riks möte yttrade vi oss till förmån för detsamm: och var det ej längre sedan, än i AM 40 3 denna tidning vi gåfvo våra tankar om denn grundlagsfråga tiiskänvna Här gör Freja si således formligen en ära af att bafva lagt p nämnde förslag den största möjliga vigt. Ocks heter det längre ned i samma artikel: Röran de förslaget i dess belhet, kunna vi ej anna än på det högsta önska dess antagande. Visser ligen ernå vi ej derigenom höjden af allt de goda, som en och annan så sanguiniskt före speglar sig, men vi komma åtminstone någr trappsteg ur dyn. Det konstitutionella elemen tet af våra grundlagar, så länge förbisedt oc! kringskuret, skulle genom ansvarslagens bestäm amande och anordnande komma på någorlund: säker och pilitlig fot, och då embetsmannadug lighet och erfarenhet blefve ett conditio sin qua non för förvärfvandet och bibehållandet 2 ministerplatserne, skulle aldrig hädanefter såson hittills statsrådet, utan stöd af inre förmågt seller yttre anseende, endast mot thronea hafvi sill ryggstöd och under hermelinen eti skydd mo opinionens missnöje., Uti ett annat nummer sedan förslaget blifvit bifallet, heter det, at Freja instämmer i belåtenheten öfver utgånger, —— — vpicke allenast derföre, att vi efter vår förmåga yttrat vår sympathi för förslaget, utar äfven af det skälet, att vi verkligen tro fäder: neslandet derigenom hafva gjort ett steg på re foermernas banan, — — — pmidt öfver alla, at vi så må uttrycka oss, oefterrättlighetens gär: desgårdar och dikens; ehuru det bär visserlige: tillika nämnes, att mau icke af denna utgång borde bilda sig idel guld cch gröna skogar hvarom Freja under tiden hade kommit till er: inran genom dels Aftonbladets dels åtskillige riksdagsmäns anmärkningar, att förändringen visserligen vore ett steg, men likväl blott ett lite! steg på reformernas bana. (Vid citationerna anmärkes blott, att några ord blifvit af oss med kursifstil utmärkta). Skulle man nu kunna tro, att en tidning, som så många gånger och i så ampla ordalag hade förordat förevarande förslag, några få måinader derefter icke allenast förgätit allt detta, utan till och med inbillade sig, att det varit Aftonbladet som haft dessa dess egna yttranden och på grund derai kunde anfalla Aftosbladet såsom snari sagdt en förrädare mot landeis fordringar på verkliga reformer, hvilka Freja sjelf d. 3 Januari, såsom vi ofvan visat, hade tillrådit representanterne att icke bry sig om ?!1 Sådant var imedlertid förhållandet. Uti en artikel d. 4 Augusti heter det emot Aftonbladet: och huru bestormades ej de ofrälse Stånden med söfvertalning, att snart votera grundlagsföränadringen och ej uppskjuta denna reform, på hvilken, såsom det då hette, hela rikets öde och framtid hvilade och som ej tålte ringaste uppaskof. Aftonbladet uppmanade derom hvarje dag, och Adeln begaf sig snart sagdt en corps atill Borgareståndets klubb dagarne före plenum. för att inverka till ett skyndsamt och gynnanade resultat. Iatrigen lyckades ock förwräffligt. De ofrälse Stånden läto förblända sig; all varming var fåfärg, förslaget blef ej uppskjutet, koalitionen triumferade.,s Häraf är klart, att Freja nu sjelf lastade som en intrig, hvad den förut sjelf gjort sig en ära af att förorda. Men det som härvid egentligen hör till comduiten är, att hon, i ändamål att göra sig sjelf grön och deremot kunna kasta skugga på Aftonbladets motiver, uppdiktar, att hom sjelf hade varnat emot ett förslag, hvaraf hon tvertom hade beräknat mera lysande följder än någon annan, — aldrig ett ord finnes om den förmenta varningen — samt likaledes pådiktar Aftonbladet att hafva uppmanat till förslagets antagande hvarje dag. Huru fullkomligt falskt och gripet ur luften detta var, inhemtas deraf, att ifrån den tid förslaget inkom till Ständerna och tills det afgjordes, yttrade sig Aftonbladet deröfver blott en enda gång, nemligen d. 24 Februari. ett par dagar före sakens föredragning, och huru stora förhoppningar vi då gjorde oss deraf, synes af följande yttrande i sammanhang med en citation af ett omdöme i saken, i slutet af föregående året: det var med afsigt vi uti föregående omdöme vidrörde oful!ständigheterne; vi ville dermed tillkännagifva, alt vi icke låtit den yttre farmen af en inesutmutan hlända ogcgs till alltför