Öfverståthållaren yttrade den tanken, att lugnet i hufvudstaden skulle befrämjas genom Hrr Nermans och Hartmansdorffs aflägsnande? Ar det osanning, att kommunikationer den tiden ägde rum mellån Hr Nerman och Frejas redaktör Hr Blanche; att den sednare en tid arbetade i Justitiekanslersexpeditionen och således stod i direkt subordinationsförhållande till Hr Nerman på samma gång som han redigerade Freja? Är det osanning, att Freja innehöll ett längre och skrufvadt försvar för 14849 års politik, me dan denna skarpt skärskådades i andra tidnirgar, samt alt detta försvar var skrifvet af hufvudredaktören? Är det osanning, a!t Freja lät bagare-embetets betalta ombud i redaktionens namn advocera för bagare-monopolet i hufvadsiaden? Ar det osanning, att kofvet var mycket förskräckt för en befarad oppositions-koalition, gerna ville hafva den disktrediterad hos allmärheten och att Freja häri arbetade hofvet i händerna al alla krafter? År det osanning, att Freja lofordat Grefve Ro serblad, Biskop Heurlin och Hr von Hartmans derff? Vi skole nästa gång fortsätta listan. Hvad betriffar de lögnaktiga citationerna i förra numret af Freja utaf några Aftonbladets uttryck, så bar Freja kommit ien svår klämma och slingrar sig såsom en mask på metkroken. Det kan väcka medlidande att se, huru hon söker lappa ibop sina dikter så godt hon kan med Aftonbladets ord, för att skyla sin nakenhet; mea när de lösryckta klutarna dragas öfver det ena stället, för att betäcka det, så blott:s and:a fläckar, com, min själ, ej äro för vackra. Samma mala files, som förut, fortsättes för öfrigt, genom aftryckande å nyo af den lögnaktiga, s. k, grofskriften. Vi, som sannerligen icke vilja Freja eller dess redaktör något illa, utan endest önska bringa sakerna derhän, att emellan tidningar måtte komma att gälla samina lag för heder och ära, samt emot kalomnier, som uti annat bederligt folks umgänge, hemställe endast till den sistnämr de, om ban icke finner, huru denna fortsatta brist på konduite, som han nu sjelf lagt i dagen genom det ömkliga lappningsförsöket endast förvärrar hans sak, cch hvad det skulle blifva af, om på detta sätt en fullkomligt pöbelmessig lögnaktighet i sjelfva anförandet at andras uttryck finge fortfara att göra sig gällande i striden tidningarne emellan. Det har väckt någon förundran att i Freja hvarken se rvågonting nämndt om det märkvärdiza Risn2måilet, eller om Hr Richerts sednaste artikel, införd i Aftonbladet. Hvad kan väl orsaken dertill vara? (Forts. följer.)