TIVIILIS ORUIIG Ad GIS DI VLIE PIM GIRvt a SVIOefv och Bondestånden; och äfven om hofvet genom sina biskopar kunde hafva hopp om att styra Presteståndet, var oppositionens seger således gifven, i fall den komme att vinna öfverhand inom Adeln; hvaremot det var lika klart, att om ihofvet lyckades, att inom det första ståndet få Utskottet tillsatta efter gamla trallen, så vore riksdagen dermed, genom två stånds uppställande mot två, paralyserad. Förskräckelsen öfver nyssnämnde sufpe blef också bekant med löpeldens hastighet, och det till den grad och på ett si löjligt sätt, a:t det icke dröjde ett par dagar derefter, förrän man redan hade döpt den blifvande freningen, med ett då inom Fransyska deputerade kammaren gingse uttryck, till koalitionen Nu blef den stora frågan, huru man skulle genom: något tjenligt medel kunna fortplanta sin egen förskräckelse på allmänheten, och inbilla denna, att en sådan förening hade för ändamål icke att sluta sig tillsammans, för att motverka hofvet i Utkottstillsättningen m. m., utan någontinpg helt annat, mystiskt och obestämdt, men mycket förfärligt. Just ungefärligen vid denna tidpunkt började tidnirgen Freja sina egentliga förberedande operationer till Riksdagen. Freja hade då, så vidt vi veta, samme redakiör som nu, men det bör för r.ttvisans skull nämnas, att f. d. Utgifvaren der utöfvade den egentliga inflytelsen. Sedan vi sålunda betraktat hofvets ställning i denna punkt, blir det af dubbelt intresse att erinra sig, huru Freja vid den tiden gick hofvet tillhanda i denna sak; buru det egentligen och förnämligast var den tidningen, som sökte görs någonting rätt förfärligt af en förening, som ännu aldrig hade existerat vidare än genom några personers tysta öfverensstämmelse i tänkesält angående systemets oefterrättlighet, eller genom tillfälligt sammanträffande af en eller annan ibland dem, således 2ldrig hade konstituerat sig, eller öfverensköftamit om någon enda positif åtgärd. Det förbigick nemligen ingen Tisdag och ingen Fredag, på hvilken hon icke hjelpte systemet alt skrika om koalitionen; att utmåla den såsom ett odjur med både horn och svans och klor, en buse, ett verkiigt vidunder, med de mest riksförderfliga afsigter; att ömt varna de blifvande representanterza af de andra Stånden, alt ej inlåta sig med koalitionsmännen, allt ander serskilda utfall emot Grefve Anckarsvärd, Frih. Nordin och Frib. Sprengtporten, såsom firmodade medlemmar deraf, samt mot Aftonbladet och Dagligt Allehanda, som voro styrelsens enda verkliga motståndare bland pres sen. Under allt detta rådde ock, mirabile dictu, den intimaste vänskap och öfverensstämmelse emellan Freja och Minerva, hvilken sednare pi sin sida icke heller underlät att arbeta lika ifrigt på samma thema, medan hon dagligen flödade af komplimenter åt sin bundsförvandt och sökte inprenta i allmänheten, att Freja vore en verk ligt sjelfständig tidning i motsats till Allehanda och Aftonbladet; hvaremot Freja å sin sida gal Minerva bandlag genom klagolåten deröfver, att Aftonbladet så mycket harcelleräde och uppeköll sig vid benämningen systemet, samt påstod, at! Aftonbladet dermed menade en viss Gubbe, m. m Pet är visserligen sannt, att Freja äfven någon gång, och serdeles längre fram mot årets slut, dundrade tappert på om de gamla rådgifvarnes aflägsnande, och äfven i en svit af tre artiklar gjorde en demonstration emot Braheväldet, samt flitigt apostroferade adeln; men man måste också besinna, att någonling måste sägas i den riktningen, för att maskera spelet, och ej alldeles förlora krediten hos allmänheten. Hvad artiklarna om Braheväldet angick, så kommo de för öfrigt först fram, sedan Aftonbladet åtskilliga gånger pipat upp Freja för hennes tystnad derom; och rådgifvarne voro redan, såsom förut är nämndt, en gång för alla af hofvet sjelf gifne till spillo. Talla fall kunde en och annan af desse likväl något trösta sig med de verkligen utsökta komplimenter, som Freja emellanåt bestod åt dess egenskaper, cch hvarvid det besynnerliga var, att detta skedde just med dem, i hvilka det gamla systemet var mest inkarneradt, såsom i H. E. Grefve Rosenblad, samt Hrr Heurlin ocb Hartmansdo: f, hvilka ännu under riksdagen, i sjelfva hettan af dechargefrågans refererande, inför publiken öfverhöljdes med de mest smickrande rökoffer för sina talanger, åtföljda af några tårar, att ej dessa blifvit annorlunda använda. Vi draga inga slutsatser af detta sistnämnda, vi finna deri blott en liten egenhet af en oppositionslidsixg. Hufvudfrågan blir imedlert.d i det följande att utröna, buruvida Freja, under hela den tid, som bhbufvudredaktören stod under f. d. Utgifvarens ledning utan att sjelf märka det, d. v. s. under hela året 4840, af denre tilläts att yttra sig liberalt i något annat, än isådane saker, der ett motsatt förfarande skuile varit åtföljdt af tidningens omedelbara ruin, såsom i frågan t. ex. om kahinettskassan; men huruvida hon icke deremot arbetade hofvet i händerna och emot folkets sak uti allt som rörde verkliga reformer i den stora allmänketens intresse. Det är detta vi i nästföljande nummer skole illustrera litet närmare. — Freja har i sitt gårdagsblad förklarat, att hon icke ämnar afgilva något svaromål på Aftonbladets här ofvan började historik, som hon kallar osanningar. Visserligen torde det också vara bäst att slippa svara den man vore nödgad att concedera. Imedlertid kunne vi ej vidkännas stt hafva yttrat några osanningar: vi skulle då göra oss skyldige till en så mycket strängare dom, som artikeln just har för afsigt, att framhålla för Freja en spegel af hennes förra lättsinniga conduite i ändamål att öfvertysa hufvudredaktören om nödvändigheten, att ej återfalla i; de dåliga vanor. cam han fär