Helsingborg. Der underrättade jag mig om Fan-
nys farbror. Han var ansedd för en besynner-
lig misantrop, som likväl esomoftast gjorde ett
ganska äde!t bruk af sin ansenliga förmögenhet,
hvilken uppskattades till ett par hundrade tu-
sen riksdaler. Jag undrade derföre icke så myc-
ket på, att Fannys pfarhågor, försvunnit. Det
ljufvaste hopp trängde äfven red i mitt hjerta,
och med en lycklig älskares hela otålighet läng-
tade jag efter morgondagens afton.
Den kom ändåtligen. Den ena familjen efter
den andra trädde in i den rikt eklärerade danrs-
salen, men ännu syntes icke Fanny. Slutligen
— och mitt hjerta klappade dervid nästan hör-
bart — såg jag henne inträda vid en gammal
mans arm. Allt hvad kavaljerer hette tystnade
och spä: de upp ögonen vid denna englesyn.
Hon var också förtrollande i den hvita siden-
klädningen och med den bleka törnrosen i de
mörka lockarna. Med nedsänkt blick följde hon
farbrodern genom de nyfikna skarorna. Vid
ändan af salen höjde hon ögat, förstulet — hen-
nes blick mötte min, och den skäraste rodnad
färgade hennes kinder. Föremål för allas upp-
märksamhet tog hon plats. Farbrodern ställde
sig vid hennes sida. Jag närmade mig Fanny
så mycket som det kunde anstå en obekant, ty
vi hade vid skilsmessan kommit öfverens om,
att icke låta verlden erfara att vår bekantskap
både var gammal och af det intima slaget. Lik
ett sjer: skott flög hennes blick då och då emot
mig, och jag yckte mig märka att det svandur,
med hbviiket klädningen vid halsen var garne-
rad, vaggades oroligt på svallningen af tvenne
byita vågor Gubben presenterade ru en ka-
valjer för sin brorsdotter. Lyckligtvs var den-
ne en af mina bekanta, som jag genast bad att
i sin ordning presentera mig för både onkel cch
nigee. I Fannys helsning låg den täckaste för-
lägenhet. Jag hjöd upp henne till den omskrif-
na valsen och fick naturligtvis icke afslag. Der-
efter, vändande mig till farbrodern, begynte jag
tt samtal i likgiltiga ämnen. Några pusslustiga
inmärkningar, som jag gjorde, kom den tväre
ubben stt draga något litet på munnen. Till
ul lycka upplystes ru äfven, att han varit ung-